Stolar gapar tomma i de fashionabla SHL-arenorna. Samtidigt springer publiken benen av sig för att komma över biljetter till matcher som Björklöven-Modo och Modo-Timrå i Hockeyallsvenskan.
Ju mer putsad produkten är desto sämre blir den, anser många tyckare. Jag är till viss del benägen att hålla med dem.
Hockey är ju som bäst när adrenalinet sprutar och spelarna är så övertaggade att de varken klarar att hålla sig till en strikt matchplan eller borta från utvisningsbåset. När det är känslorna som talar. Inte när stolarna är bekvämt mjuka (och många) och det finns dryckesavtal och klämmig pausunderhållning. Även om en perfekt kombination av de båda naturligtvis är allra mest tilltalande.
Men var hittar vi känslorna?
Jo, det gör vi naturligtvis i derbymatcherna.
Och var hittar vi flest derbymatcher på någorlunda hög nivå?
Jo, det gör vi förstås i Hockeyettan.
Diskussionen om att svensk hockey i allmänhet bör lägga om sitt seriesystem så att det blir fler derbyn, färre dyra resor och en större portion matcher som verkligen engagerar publiken är viktig, men jag lämnar den därhän just här. Den har stötts och blötts i så många andra sammanhang tidigare.
Jag nöjer mig med ett kort konstaterande. Derbyn är grymt häftiga tillställningar och i Hockeyettan finns det gott om dem.
Tidigare i höst knökade 1976 personer in sig i charmiga Katrinhallen i Mariestad för att bevittna Hockeyettans förmodligen hetaste derby mot rivalen Skövde. Boden har klivit tillbaka upp i Hockeyettan och satte fyr på serien redan i premiäromgången genom att piska rivalen Piteå. Gäng som Surahammar, Köping och Arboga har fått extra tändvätska i västserien den här säsongen i och med Västerås degradering från Hockeyallsvenskan. Vimmerby gjorde upp med Tranås inför storpublik (även om det var ännu hetare derbyn, rent av med slagsmål redan på uppvärmningen när Västervik fortfarande låg i ettan).
Det glöder om derbymatcherna.
Ikväll, som enda match på hockeymenyn, är det dags för ytterligare en sådan där match som gör att man håller andan på förhand. Tyringe tar emot Kristianstad i ett Skånederby där väldigt mycket känslor är investerade, kanske framförallt hos fansen, och väldigt mycket prestige står på spel.
Underdogen Tyringe mot kvalseriesatsande Kristianstad. David mot Goliat.
Ska jag vara kvällstidningsklatschig är det kanske på sin plats att kalla det för ett riktigt krisderby. Men benämningen ångestladdat kommer nog betydligt närmare sanningen.
Kristianstad satsar som sagt mot Hockeyallsvenskan men har haft svårt att hitta formen på senare tid. Det hårt skadeskjutna laget som tillhör de allra mest hajpade i hela serien kommer in med tre förluster på de fyra senaste matcherna, har vid upprepade tillfällen sågats av sin profiltränare Mats Lusth och ligger i skrivande stund sensationellt nog utanför Allettan-plats.
Tyringe, ett ungt, hungrigt och oprövat hopplock av framfusiga ungdomar som än så länge (fullt logiskt) haft svårt att hitta en jämn och stabil nivå i serien. Imponerande toppar (premiärpoäng mot Vimmerby) har blandats med häpnadsväckande djupdykningar och stordäng. Det är ett lag som närmast kommer från en försmädlig 1-7-förnedring mot bottenkollegan Helsingborg, men som ställt utom alla rimliga tvivel snabbt vill studsa tillbaka och göra det genom att skapa ännu fler frågetecken för redan omskakade Kristianstad.
De är, med den underliggande rivaliteten som extra bränsle, synnerligen goda förutsättningar för en match utöver det vanliga.
Det enda vi på förhand kan veta är att inga regler gäller. Att det är en isolerad match där precis vad som helst kan hända. En sådan där derbyhistoria som gör ishockey så fantastisk.
Det är (kris)derbyna som säljer sporten.
Tyringe-Kristianstad är Veckans match från Hockeyettan och frivisas här. Er måndagskväll är räddad.
