SHL presenteras i samarbete med ATG Sport
Kaptenen, härföraren och ideologiske ledaren Jimmie Ericsson med avskuren hälsena. Emil Djuse avstängd efter en dålig tackling på Luleås stjärnback. Förlust i hemmaderbyt, förlust med 1-7 mot Frölunda, tappad tremålsledning och övertidsförlust mot Mora.
Inte mycket har gått Skellefteås väg den senaste tiden. Det här laget skulle vara topp fyra, nu slåss man med näbbar och klor för att slippa kvala sig in i slutspelet. Det behöver inte vara dåligt – se bara på Rögle – men med tanke på förväntningar och historia har säsongen varit oerhört svag.
Det finns naturligtvis orsaker till det. Men det här är inte tidpunkten då man analyserar, tänker efter och letar.
Det här var en oerhört viktig match. Malmö är ett av lagen som Skellefteå slåss om de sista direktplatserna i kvartsfinal och en förlust här skulle innebära ännu ett tungt slag mot ett redan sargat självförtroende, ännu fler bortkastade poäng att titta längtansfullt efter.
Nu var det dags att ta poäng. Kniven mot strupen, väggen mot ryggen och en sista cigarett i mungipan – nu måste det börja hända saker.
Där var Skellefteå. Västerbotten behövde poäng. Västerbotten fick Mantas Armalis.
Den storvuxne litauern har väl i ärlighetens namn varit – precis som resten av laget – lite si så där den här säsongen. Men mot Malmö var han ett monster. Han stod för flera stora räddningar, var lugn och trygg när det behövdes och fläkte sig rätt när det behövdes. Hans lagkamrater blev inspirerade och gjorde det mesta rätt runt honom.
I tredje perioden stängde Skellefteå matchen, Malmö skapade väldigt lite för att vara ett lag som baserat sitt spel på desperation. Istället fick vi se långa, långsamma, nästan lite loja Skellefteåanfall, skräddarsydda för att låta tiden gå snarare än att skapa fler chanser.
Oscar Möller missade en del, mer än han borde och Skellefteå behöver, men han backcheckade och satte det enda skott som behövdes – det när Malmö ryckt målvakten, det som gav Skellefteå 2-0 och tre poäng.
Det finns gott om saker att ängslas för i Skellefteå, det finns mycket att vara rädd för. Det jag sett av det här laget hittills borgar inte för att man ska klara av att försvara sig till segrar resterande matcher, men just här, just nu, höll det. Faran är inte över – men Tommy Samuelssons lag har i alla fall hittat en hyfsat trygg plats att gömma sig på.
Det är inte en början, men det är i alla fall ett slut på den senaste tidens tragedier.
