Det spelar ingen större roll att det förmodligen bara handlar om en ynka match. SK Lejons hemmamöte med Kiruna i Skellefteå Kraft Arena på onsdag. Att en spelare med 499 SHL-matcher och 263 SHL-poäng, otaliga landskamper, VM-guld, Gagarin Cup och två SM-tecken på meritlistan skriver på för en bottenklubb i tredjeligan är naturligtvis jättestort.
Det snackas mycket om den rehabande landslagshjälten med all rätt.
Men det tål att sättas i perspektiv. Det är ingen dunderskräll att en spelare med fina SHL-meriter väljer att skriva på i Hockeyettan. Tvärtom, det händer ganska ofta. Så gott som varje säsong faktiskt.
Och då talar jag inte om lovande talanger som under J20-åren fick tugga lite knopp i allehanda SHL-bås, sådana dräller det av i Hockeyettan. Jag syftar snarare på de lite tyngre fiskarna.
Vi har sett spelare som Johan Lindström och David ”Tuppen” Fredriksson lira med HC Dalen, Christoffer Norgren (Linköping, Skellefteå, Örebro) gjorde någon säsong i Arboga och Tim Sandberg stod en hel säsong mellan stolparna i Huddinge. Till och med Michael Nylander har gjort två snabba gästspel i Hockeyettan, med Vita Hästen en gång i tiden.
Ettan hade påhälsning av ett celebert namn så sent som ifjol då Per-Åge Skrøder gjorde 11 matcher (och 15 poäng) för Örnsköldsvik. Han är leveransmässigt den som närmast kan mäta sig med Jimmie Ericssons prominens nu när Skellefteå AIKs forne lagkapten kliver in i Hockeyettan.
Men 37-åringen blir inte först med att som SHL-meriterad spjutspets hälsa på i serien den här säsongen. Långt därifrån. Herrarna med mer än bara några ynka SHL-matcher på meritlistan är ett helt koppel.
Östersunds kapten Nils Bergström som gjorde en säsong i SHL med Rögle och Helsingborgs lagpappa Daniel Åhsberg som fick chansen att följa med Växjö Lakers upp i finrummet utan att riktigt få fäste en gång i tiden måste naturligtvis nämnas, men tillhör inte de stora fiskarna. Samma sak gäller Västerås Fredrik Johansson med sitt Frölunda-förflutna.
Som kapten i Piteå hittar vi Magnus Isaksson som gjort flera SHL-säsonger med Luleå och i Boden finns så väl Viktor Lindgren (SHL-meriterad med Luleå och Rögle) som Tommy Wargh, som gjorde några säsonger i Modo innan det bar iväg till KHL.
Mellan stolparna i storsatsande Hudiksvall står Magnus Åkerlund (flera SHL-säsonger med Timrå), i Kristianstad är det Joel Gistedt (SHL med Frölunda, Leksand och Brynäs) som chefar över stolparna och i Örnsköldsvik vaktas buren av den gamle Modo-talangen Michal Zajkowski. Han höll nollan mot Jimmie Ericssons nya klubb SK Lejon igår.
Hockeyettan må vara en utvecklingsliga där ynglingarna tar stor plats och där bredd är lika viktigt som elit (well, typ i alla fall), men de meriterade inslagen finns och de dominerar inte nödvändigtvis så mycket som man kanske skulle kunna tänka sig. Så pass bra är nämligen klassen på serien.
Så hur häftigt det än är med Jimmie Ericssons intåg i Hockeyettan och SK Lejon, han är störst, men han är inte först.
