Slutspelsmatcher som Djurgården-Skellefteå etsar sig fast i minnet. Det är naturligtvis ett understatement, men man måste ju börja någonstans...
Det var långa stunder spel mot Joni Ortio i Skellefteås mål i den första perioden. Djurgården spelade drömhockey och det var säkert många hockeyälskare långt bortom det utsålda Hovet som njöt av Gustav Posslers jobb,
Patrik Lundhs perfekta diagonalpass till bortre stolpen och Markus Ljungh som parkerat där för att avsluta det vackra anfallet till 1-0.
Sedan tog artisterna i ungdomskedjan över. Ett anfall som klockades till 52 sekunder ledde fram till 2-0. Axel Jonsson Fjällby och Marcus Davidsson jobbade fram pucken till Jonathan Davidsson som knäppt in 2-0 bakom Ortio.
Djurgårdsbacken Marcus Högström lyser av självförtroende och är majestätisk vid blålinjen och är ofta dirigenten bakom de långa DIF-attackerna. Han var inne på Djurgårdens tre mål under ordinarie tid. Precis som han spelade 5-0 mot Linköping i 5-4-segern i den avgörande SM-kvartsfinal där han själv sköt segermålet som tog Robert Ohlssons lag till denna semifinal.
##Skellefteå vid 0-2? Inte mycket att skryta med.
Det var vilset, övergivet och smältande som ett utdömt isflak i Skellefteälven i slutet av april. På isen haltade ett par av Bert Robertssons lirare runt med smärtor efter täckta skott. I båset fick Sebastian Ohlsson behandling av läkaren Karin Granberg och veteranen Jimmie Ericsson fick en smäll tidigt i matchen och hade i hela första perioden så ont (?) att han inte kunde sitta ner på avbytarbänken utan tvingades att ta igen sig efter varje skift på stående fot.
##Men säg den slutspelssmärta som varar för evigt. Eller glädje för den delen.
Just Jimmie Ericsson gav Skellefteå hoppet tillbaka på Hovet. Den relativt stora svartgula klacken hade inte hörts förrän Ericsson listigt, och på chans, sköt runt en Djurgårdsback i ett ströanfall och pucken smet in bakom Djurgårdsmålvakten Adam Reideborn till 2-1.
Efter det kom Skellefteå ut med nytt mod och från att inte ha haft ett etablerat tryck i någon attack började det hända saker i Djurgårdens zon.
##Från att ha varit en maktdemonstration av stockholmarna blev det en slutspelsmatch.
Skellefteås förstakedja hade varit rätt blek, men då vred förstecentern Pär Lindholm i gång offensiven på allvar. Det var han som styrde in 2-2-pucken på Oscar Möllers skott 3.46 och bara sekunder efter kvitteringen tog han sig till ett friläge och utan en räddande Reideborn hade ett darrande Djurgården kunnat tappa matchen fullständigt där och då.
Som om Lindholm och Möller brydde sig. Duon fixade 3-2 och då var Djurgården i gungning. Men med publikens stöd orkade man resa sig och kvittera genom Linus Hultström.
Men tillbaka till början på den här krönikan.
Tillbaka till Jimmie Ericsson. Vilken slutspelshjälte! Hans segermål drygt tio minuter in i sudden är nästan för bra för att vara sant. Helt plötsligt forsade han fram och in mellan två Djurgårdsbackar innan han får för sig att göra som Kenta Nilsson i Globen 1989.
Och som Jimmie Ericsson lyckades med sin fräckis! Djurgårdens egen Corey Hirsch, Adam Reideborn, hann nog inte heller fatta vad som var på väg att hända innan det var för sent.
Skellefteås vändning på Hovet och 4-3-vinst var ett otroligt styrkebevis. Laget gick tungt på backar som Mark Katic, Mike Kostka och Jonathan Pudas eftersom både Johan Alm och Emil Djuse är skadade.
##Skellefteå har förstås också ett riktigt trumfkort till nästa semifinal. Då har Joakim Lindström avtjänat sin avstängning och lär vara grymt sugen att ta plats bredvid redan stekheta Lindholm och Möller.
Nu är frågan:
Orkar Djurgården resa sig efter den här käftsmällen?
