Sex Hockeyallsvenska klubbar valde att gå bakom ryggen på sin ligaorganisation och sina ligakollegor och skickade ett skarpt formulerat brev till förbundet och SHL.
Eller skarpt och skarpt förresten, egentligen har väl sprängstoffet i den där försiktigt formulerade skrivelsen utan några tydligt ställda krav eller hot överdrivits å det grövsta i medierapporteringen.
Men det där brevet satte i alla fall igång en debatt där stickspåren är lika många som det finns tyckare. Vissa hakar upp sig på välmående SHL-klubbar, andra på ett seriesystem som måste göras om, en tredje på ekonomiska medel som måste omfördelas, en fjärde sågar förhandlare eller flata ligaorganisationer.
Flera tog tillfället i akt att köpa sig lite publicitet genom att skicka ut papperstigrar med billiga poänger men noll konstruktivitet.
Den enda gemensamma nämnaren är att åsikterna som slungas fram och tillbaka både med och utan eftertanke går ut på något som legitimeras med den tjusiga frasen, för svensk hockeys bästa.
Smaka på den, FÖR SVENSK HOCKEYS BÄSTA.
Alla vill svensk hockeys bästa.
Fan så fint det låter.
Men det är naturligtvis den luddigaste jävla skitfrasen som finns. En programförklaring som är lika vacker som den är orimlig.
Det finns inget konkret för svensk hockeys bästa.
För det är ju så att precis alla talar i egen sak. Precis alla vill ha del av kakan.
Det saknar naturligtvis trovärdighet när SHL-etablissemanget säger att det är viktigt att hjälpa även Hockeyallsvenskan eller när klubbar som Modo och Leksand rasar över en ekonomisk fördelning som det fullkomligt hade älskat bara för några år sedan när de befann sig på ”den andra sidan”.
För SHL-klubbarna är det bra för svensk hockey om de får latja loss själva med sina miljoner i en liga som är mer eller mindre stängd, för de sex-gäng är det bra för svensk hockey om de får så många miljoner att de kan fortsätta sitta i sina palats till arenor och med lätthet skrinna tillbaka upp i finrummet, för ettanklubbarna är det bra för svensk hockey om de kan skicka ett pressmeddelande om att de också vill ha pengar då och då för att inte bli helt bortglömda.
Det är kul och förmodligen också väldigt nyttigt att de sex Hockeyallsvenska klubbarna smög bakom ryggen på sina egna och startade ett uppror, att frågorna återigen diskuteras eldigt och innerligt. Men det stormar en stund och sen återgår allt till det normala. Inget speciellt händer.
Det har hänt förr och det kommer förmodligen hända igen.
För vet ni, inga kommer någonsin kunna enas om vad som är svensk hockeys bästa.
