Derbyna i Stockholm är tillbaka och det är bara att ge sig hän och njuta av atmosfären i Globen, eller som den heter, Aviciii Arena. Att det är i Hockeyallsvenskan som Djurgården och AIK möts är något man kan gratulera ligan till, men sådan här hetta hade förstås även vridit upp temperaturen i SHL några grader. Men det är som det är med den saken.
Två derbyn är spelade. Två derbyn återstår.
Djurgården har vunnit de båda inledande täta och svängiga matcherna och även om det är gott om välmeriterade spelare i framför allt Djurgården är det i ärlighetens namn inte någon sprakande SHL-hockey. Det sjabblas från båda håll och det kostar mål i häcken. Men det hör till i ett nervigt och prestigeladdat möte i huvudstaden.
Djurgården och AIK är på två helt olika ställen i tabellen och för att Gnaget ska börja klättra upp från botten har huvudcoachen Anton Blomqvist fått in Roger Melin som trygg och erfaren rådgivare att bolla idéer med. Nyheten kom bara timmar före nedsläpp mot Djurgården. Att Melin skulle kliva in i båset längre fram ser jag som smått otroligt, men man har lärt sig att massor kan hända när han finns med om än bara på ett hörn.
Djurgården har i de här sammanhangen spelare som Marcus Krüger, Daniel Brodin och John Norman för att nämna några som har spelat hockey på väldigt hög nivå och som har spelat OS med Tre Kronor. När det blir matcher som de mot AIK ser man på de här spelarnas kroppsspråk att mer står på spel än i vanliga fall. Det är då de kliver fram med sina spetsegenskaper, gör mål, vinner tekningar, tacklar och får igång derbypubliken. Det är så det SKA vara.
##Det är sannolikt detta vi kommer att få se ännu mer av när 2022 har blivit 2023, när december har blivit mars och april.
##Djurgårdens bästa spelare kommer att vara som bäst när det ska avgöras. Har svårt att tänka mig nåt annat när det handlar om spelare som Brodin och Krüger.
Under resans gång kan det hacka, strula och det har redan kostat Joakim Fagervall jobbet som huvudcoach i Djurgården. Det säger lite om förväntningarna utifrån, men också inifrån. Och nästan halva grundserien återstår.
För mig som följer det här från sidan och som ofta är på Djurgårdens träningar på Hovet ser jag ett metodiskt arbete med att få grunderna att sitta. Passningarna att nå rätt adress. Att ha tålamod är förstås en lyx som supportrar inte har. Varje match ska vinnas! Varje poäng ska tas! Och så ska det vara. Johan Garpenlöv har fått en bra start på det utsatta jobbet.
##Man ska ha höga krav på Djurgården. Det är ett lag för SHL. Precis som Modo. Och så småningom också Björklöven. Det är ligans tre bästa lag med några där bakom som kan utmana.
Att vinna enstaka höjdarmatcher som Stockholmsderbyna är känslomässigt viktigt och det ger energi för vinnarna. Att Djurgården vann mot AIK i det andra derbyt och tog tre poäng är många delaktiga i. Men 3–2-målet sticker ut för det var som hämtat från djupet av Djurgårdsandan.
Nynäshamnsfostrade Wiktor Nilsson, 20, delade ut en tackling framför Djurgårdsklacken och några sekunder senare fick den Skå-fostrade junioren Mika Ounasvuori, 19, stopp på en AIK-attack i mittzonen och spelet vände.
Väl tillbaka inne i anfallszonen sköt Wiktor Nilsson rakt ”igenom” AIK-backen Filip Windlert med våldsam kraft och med Mats Sundinsk pricksäkerhet.
Det är när Djurgården gör såna mål som man ser att återväxten i klubben är stark. Nilsson har spelat i juniorlagen och har den här säsongen etablerat sig i A-laget där han gör ett oerhört bra slit i match efter match. Och nu är han uppe i sju mål. Samtidigt har Djurgården fem man på JVM i Kanada. Bidraget till svensk hockey är betydande.
Det är med viljemål som Wiktor Nilssons som Djurgården har spelat SM-final och vunnit guld. Till våren står lika mycket på spel. Kanske mer.
