Det blev precis så fysiskt mellan Djurgården och SSK som man hade anat i förväg. För fem veckor sedan var Södertälje på besök på Hovet och vann då mot Djurgården (på straffar) för första gången sedan lagen började stöta på varandra i Hockeyallsvenskan.
Och man gjorde det genom att smälla på och använda den tunga fysiken.
Det tog man med sig till semifinalen mot Djurgården. Att SSK blev Djurgårdens val i semifinalen, och inte AIK, fungerade väl lite som tändvätska men det mesta fanns redan innanför omklädningsrummets väggar.
Med smuts under naglarna vet Södertälje att man har chansen att välta Djurgården. Med Marcus Eriksson tillbaka efter en SHL-utflykt till Skellefteå har man fått den skicklighet som behövs för att på allvar såra Djurgården.
Eriksson visade det i powerplay i både första och andra perioden. Dels genom att servera Daniel Norbe till 1–1 i spel fem mot tre.
Dels genom att själv prickskjuta 2–1 i fem mot fyra i den andra perioden.
Spelmässigt var Djurgården en klass bättre i den första perioden och man skapade tillräckligt med chanser för att ha en 3–1-ledning eller nåt sånt.
Men framför eget mål är Södertälje starkt. Och Frans Tuohimaa gjorde en jättematch i kassen.
Det behövdes ett fem mot tre-läge för Djurgården för att spräcka nollan och det var den pigge och pcukskicklige Linus Klasen som klappade in 1–0 – hans tredje mål på fem matcher i slutspelet. Men som sagt det slår inte Marcus Eriksson som är uppe i sex mål på sex matcher. Enastående bra.
Trion Daniel Norbe, Marcus Eriksson och Nicolai Meyer var otroligt giftig i powerplay mot Djurgården.
Djurgården var som bäst i den första perioden och hade mått bra av att lämna den i en ledning.
Södertälje spelade på gränsen och backen Andrew Nielsen gjorde livet surt och försökte sätta sig i respekt genom att spela rätt fult och crosscheckade Anton Frondell upprepade gånger som en markering att det kommer att bli en tuff semifinal det här.
Det var också Nielsen som dunkade in SSK:s 3–2-mål i powerplay i den tredje perioden inte långt efter Djurgårdens 2–2-kvittering av Dick Axelsson. Nielsen kan mer än att vara ett slutspelssvin.
Men det är nog den delen av hans spel som vi bara har sätt början på. SSK-supportrarna på Hovet skanderade hans namn efter vinsten i match ett.
Han fick Dick Axelsson ur balans och när båda hade tagit sig hela vägen till utvisningsbåset fortsatte käftande från varsin ringhörna.
Djurgården gjorde ett mål i powerplay och ett mål i en avvaktande utvisning så det får kanske anses godkänt. Men i boxplay höll man långtifrån tätt.
SSK vann PP med 60-33 i procent räknat.
Så överlag vann Södertälje den här semifinalen på sitt fräna spel och sitt bättre spel i special teams och på att man hade rätt god koll på vad man hade att vänta sig. Jacob Dahlström satte punkt genom att skicka in 4–2 i tom kasse med åtta sekunder kvar.
En smakstart för SSK och Djurgården har mycket att fundera på.
