Det var som att den där derbyladdningen som kan vara mellan Djurgården och AIK kom av sig när inte tunnelbanan och tvärbanan gick som den skulle. Det blev ett stort strömavbrott i huvudstaden timmarna före höstens första hockeydrabbning och det var som att det smittade av sig till både läktare och spelarna på isen.
Ett känsloavbrott.
##Det var inte direkt så att det kokade i Globen-grytan. Snarare pocherades det ägg.
Både Djurgården och AIK är lite sköra efter den svajiga säsongsstarten och det är ju inte superhett att kliva in i ett derby när Djurgården är närmare kval än slutspel och där AIK pendlat mellan himmel och helvete.
Så att vinna själva matchen och ta de tre poängen var betydligt mer prioriterat än att slå lillebror, eller storebror, på truten.
Knappt några utvisningar. Få tacklingar. Och nästan helt befriat från tjafs och gruff. Skönt tycker säkert någon, men i ett derby är det lika självklart och naturligt med känsloyttringar och hjärnsläpp som det är med tårar och leenden på bröllop.
Men om det inte käftades så mycket på isen så ska väl inte jag vara den ende som sitter här och gnäller?
Djurgården gjorde en efter förutsättningarna stark förstaperiod och visade i alla fall jävlaranamma framför den stabile AIK-målvakten Tobias Normann.
Daniel Brodin vann en närkamp framför kassen och styrde in Pontus Johanssons puck till 1–0.
Anton Gradin var lika het han när han tog hand om sin egen retur och sopade in 2–0. Det var välförtjänt och talande för hur det såg ut i den första perioden. 13–2 i skott och 2–0 var ett statement från Djurgården.
AIK kom tillbaka genom ett powerplaymål snyggt inprickat av Zion Nybeck och efter det målet i andra perioden tände både spelarna och de 13 250 på läktarna till.
I den tredje perioden spelade Djurgården på en bräckliga 2–1-ledningen och gjorde det helt okej. Det är bland det svåraste som finns att försvara en enmålsledning i en hel period, men det var precis vad Johan Garpenlövs lag gjorde.
Pulsen gick upp allra mest vid två tillfällen i derbyt. Den ena gången var när AIK i slutminuterna plockade ut målvakten och satsade på kvittering med sex utespelare.
Den andra gången var tidigare i matchen när AIK-ikonen Dick Tärnström och Djurgårdsprofilen Mats Sundin zoomades in på mediekuben där de satt sida vid sida under derbyt i Avicii Arena.
##Men största jublet fick trots allt Djurgårdens Emil Berglund när han i slutminuten, då Albin Grewe hade skickat in 3–1 i öppen kasse, lyckades brotta ner Gerry Fitzgerald i ett ”slagsmål”.
Så helt lottlösa gick inte Djurgårdspubliken när det kommer till känslorna. Ibland är det skönt att bara få känna lättnad. Och det var precis vad många luttrade djurgårdare kände efter trepoängaren i Globen.
MISSA INTE: Derbyseger efter tunga dagarna – Emil Berglund berättar
