Presenteras av Coolbet - odds från SHL till Hockeytvåan
Importen Ryker Leer styrde effektivt in 1-0-målet för Visby/Roma hemma mot Huddinge och hamnade i firandets efterdyningar på utvisningsbänken för unsportsmanlike conduct.
Jag vet inte om det blir så mycket mer Visby än så.
Hans ”Säcken” Särkijärvi är ny på tränarbänken, men hockeyn som ögänget praktiserar är densamma. Enkel och primitiv, ta pucken till mål och det kommer hända saker. Det behöver inte vara några konstigheter.
Nu kvitterade Huddinge förvisso i det numerära överläge som följde på Leers aningen för glappande munläder (Dennis Nordström krutade i vanlig ordning kliniskt), men det var Visby som gjorde det mest imponerande intrycket sett över hela matchen.
Huddinge fick flera ganska psykologiska mål direkt efter att Visby hittat ledningspuckar, men det spelskickliga laget lyckades aldrig utnyttja den typen av momentum. Kanske för att Visby skickligt lyckades skapa de där klassiska känslosvallen på isen.
År efter år är det samma sak, jag har svårt att förstå att det kan funka. Alla vet att Visby kommer försöka få känslorna att svalla. ”Grisiga Visby” som många gillar att kalla dem är förstås en överdrift, men de är bra på att ligga på gräsen.
För en drillad motståndare borde det bara vara att hålla kylan och känslorna i styr och väldigt mycket skulle vara vunnet. Men många går i fällan. Huddinge gjorde det ikväll.
Det munhöggs och tjurades. Blev lite gnälligare än det hade behövt vara. Huddinge är ett så pass skickligt lag att om de fokuserar på att verkligen bara spela, då kan de ta Visbys brunkare alla kvällar i veckan.
Nu är Huddinge förvisso inget lag fyllt av dunungar.
Lukas Carlsson kommer bli en grymt jobbig back att möta när han lär sig att tygla känslorna och Fabian Lundh kan vara en jobbig jävel när han är på det humöret. För att då inte tala om veteranen Björn Jonason som kan tjura till å det grövsta om det är en sån kväll.
Men Visby/Roma har det i sitt dna. De är mycket bättre på det adrenalinstinna och raka spelet.
Jag vet inte anledningen till att det blev så just ikväll, men jag gillar greppet att spela backen Adam Rachidi som forward så som skedde i de två första perioderna. Han är en provokatör, ett yrväder som skapar känslor, får saker att hända och motståndare att lacka. Att lira honom som forward är ett mycket bättre sätt att få ut hans potential än att sparsamt matcha honom i specialsituationer som bitvis var fallet ifjol.
Att para ihop honom med den fruktade Jonatan Stuxberg, som fördelaktigt centrade, är en garant för att det ska hända saker.
Det är Visby i ett nötskal. Frågan är om ”Säcken” vågar bygga vidare och göra det till en fruktad fjärdekedja?
Men den här kvällen var det inte i första hand den intensiva fysiken som blev ett vinnande koncept. Det var förmågan att göra det enkla och se till att pucken kom till ytan där det händer saker. Framför kassen.
Matchavgörande 4-3 av Carl Ericson var resultatet av en oerhört tilltrasslad situation framför Pontus Eltonius i Huddinge-kassen och sen slutade det naturligtvis med att Mikael Adamsson fick sätta matchens sista pyts i nät och bli tvåmålsskytt.
Vad annars?
Så typiskt Visby.
* * *
Troja/Ljungby tog tredje raka segern i serieöppningen när HC Dalen besegrades med 2-1 i Norrahammar ikväll.
Enligt rapporterna stämde spelet inget vidare, men målvaktsspelet (vem som än står) är starkt och försvarsmässigt har Troja hittat något de verkligen kan lita på.
Sen kan man inte annat än lida med HC Dalen som gick på tredje raka pumpen och i de två senaste matcherna mot topptippade Tranås och Troja varit så nära, men ändå så långt borta.
1-2 i båda och det är klart att det tär på självförtroendet.
Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här
