Presenteras i samarbete med ATG
Sjunger ni ännu, Luleåsupportrar? Det tar jag för givet. En så helgjutet enastående defensiv insats har jag nog inte sett Luleå Hockey leverera i ett derby – någonsin. Så det kanske är passande att vi, just ikväll, börjar med att prata om Erik Gustafsson.
Han småsvor över sin offensiva insats senaste matchen, men i defensiven har backstjärnan varit lika tongivande som en mässingsorkester i Kungliga Biblioteket. Han vinner dueller. Han styr sina medspelare – framför allt unge Jesper Sellgren – och flyttar på motståndare framför mål. Han vänder bort forecheckande forwards, han lägger snabba uppspel när det behövs och håller i när han måste. Han har en tajming och kvalité i allt han gör som skapar trygghet i Luleås egen zon.
Det sprider sig. Trygghet ger energi och mod – som skapar ett oerhört svårslaget lag.
Vi har pratat mycket om Luleås hysteriska spel i numerärt underläge den senaste tiden och den här matchen var det som att gästerna spelade i konstant boxplay. Jag såg Johan Harju vinna en 20-meters åkduell mot två Skellefteåbackar som om han varit Pavel Bure, jag såg Niklas Olausson kasta sig och täcka skott, kravla omkring på isen utan klubba och till sist slänga ut pucken med handen. Skellefteåspelarna, normalt titaner så fort Luleå Hockey står på andra sidan rinken, kom inte igenom. Det fanns ingen plats framför Luleås mål. Det fanns inga vägar fram mot Joel Lassinantti. Hemmalaget tvingades snurra runt, runt, vid sarger och linjer, utan att få någont vettigt uträttat över huvud taget.
Det är inte nödvändigtvis vackert, nej – men det är precis det här laget som Luleå ska vara för att lyckas.
Och som Luleå har lyckats.
Allt är naturligtvis inte Erik Gustafssons förtjänst men det är ingen slump att Thomas ”Bulan” Berglund använder Gustafsson så mycket det går.
I dag såg vi precis vad den tryggheten betyder.
Tre poäng.
Hållen nolla.
På bortaplan.
Mot Skellefteå.
Det har inte hänt särskilt ofta sedan västerbottningarnas återtåg till högsta serien så det är värt att ta en stund att fundera på vad det faktiskt betyder.
För Luleå? En hel del. Att gå till uppehåll som serieledare, efter en seger mot ärkefienden, skapar massor av energi till de tunga träningsdagar som alla tränare vill använda den här tidpunkten till. Det ger bättre kvalité, bättre stämning i truppen och det gör det enklare att hålla i den fantastiska form som laget visat under oktober månad.
För Skellefteå? Ja, den där matchen mot Färjestad bröt förvisso förlustsviten – men en derbytorsk på hemmaplan förstör alla positiva känslor. Efter matchen pratade Jonathan Pudas om att man ändå gjort en bra match, om att han inte var orolig, men det här är ett lag, en organisation, som inte är van vid såna här saker. Vi som såg hans gruvsvarta blick inser att det ligger lite större oro bakom fasaden än vad ordvalet vill göra gällande.
Luleå myser. Skellefteå fryser. Det är skilda världar i norr – det är säsongens största SHL-överraskning.
