Var börjar man egentligen när utmanaren vänder 3-1 till 4-3 och tar sig tillbaka till finrummet?
Timrå har under egentligen hela säsongen visat att den här upplagen av truppen har varit under ständig utveckling.
Jag hade inte en enda känsla i kroppen som sa att Timrå inte skulle lyckas besegra Leksand - 2-0 i matcher var dessutom det första drömscenariot för att få tid på sig att läka.
Det behöver alla allsvenska lag som ska försöka ta sig den långa vägen till SHL.
•••
Drömscenario nummer två var att Karlskrona stod för motståndet - i år hade KHK väldig mycket mer att förlora jämfört med deras första kval för två år sedan.
Då som nykomlingar efter ett sensationellt avancemang och nu var det ett större misslyckande att ens hamna i det negativa kvalet.
•••
En match sju är alltid en match sju och då kan allt hända - men i min värld så gav Timrå Karlskrona chansen i den här serien när man slarvade bort match fyra på hemmaplan. Annars tror jag att Timrå hade lyckats säkra SHL-biljetten redan i onsdags.
3-1 till Karlskrona blev till 3-4 och det är lätt att vara efterklok, men jag är absolut inte förvånad över den vändningen.
Timrå har varit helt respektlösa och hänförda av unga spelare som inte visat sig vara rädd för någonting - eller lida av någon form av press för den delen.
•••
På många sätt kommer det här avancemanget för tidigt just med tanke på hur det stormat kring klubbens ekonomi och hur pass tajt organisationen tvingats se ut senaste åren.
•••
Här kan ni få två exempel på det:
Assisterande tränaren Johan Thelin sprang runt 15 minuter efter segern i match sex och roddade med matbeställningen inför avresan till match sju.
Sportchefen Kent ”Nubben” Norberg är inte ens heltidsanställd - ni hör ju själva?
•••
Visserligen var Elias Pettersson med och byggde upp något spännande i Timrå förra säsongen tillsammans med Jonathan Dahlén och även Sebastian Lauritzen som valde att flytta hem till Medelpad i ett spännande läge, men tyvärr har flera hjärnskakningar satt stopp för fortsatt spel för honom.
Lauritzen var dock på plats i Karlskrona igår och firade avancemanget.
Han hade kontrakt den här säsongen och för en kille från Njurunda så hade hade jag definitivt unnat honom att få vara med på den här resan ”på riktigt”.
•••
Jag och många andra har dragit paralleller mellan Jonathan Dahlén och Henrik Zetterberg under den här kvalvåren - och jag finner knappt ord för att beskriva hur man gläds med Dahlén nu.
Han valde bort spel i SHL - för att få en stor roll i Timrå och även ta chansen att få spela upp klubben i SHL. Det om något är sällsynt i dagens hysteri om att så snabbt som möjligt klättra uppåt i seriesystemen.
Jonathan Dahlén är utan tvekan svensk hockeys MVP i mina ögon.
Jag tror bara alla inom väggarna i Timrås omklädningsrum vet exakt hur mycket han och hans personlighet har betytt.
•••
Var det här det perfekta avslutet då? Ja, han kommer definitivt åka över till Vancouver Canucks för att slå sig in och där är det väl ingen överraskning om han får chansen att spela med Elias Pettersson igen.
Men att bara ta en tröja i NHL gör inte vem som helst direkt - och lyckas inte Dahlén så väntar på nytt en stor roll i Timrå IK och den här gången handlar det om SHL-spel.
•••
Timrå har en hel drös av spelare som ska bli spännande att se i SHL nästa år - killar som Hampus Larsson, Anton Wedin, Johannes Kinnvall och Erik Karlsson kan ta naturliga steg.
Jag hoppas Didrik Strömberg har en klausul i kontraktet med HV 71 som gör att han kan bryta och följa med Timrå upp i SHL.
Men framför allt: Tränarduon Fredrik Andersson och Johan Thelin har gjort ett mäktigt jobb med det här laget och den duon förtjänar den här SHL-chansen lika mycket som alla andra.
Grattis igen, Timrå IK.
