HockeyNews
PLUS

Lindquist: De mest respekterade spelarna i NHL

(6501) Bergeron/Jonatan
Bildbyrån

Publicerad: 2 februari 2019

FacebookXWhatsApp
Underbar och älskad av alla, fanns det en film som hette.
Vilka är det idag?
Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i hajper-fart 

En av de mest svårdefinierade kategorierna som finns i hockeyvärlden är den där universalt respekterade och omtyckta typen, som har en aura av någon abstrakt storhet kring sig.

Pavel Datsyuk var en sådan. Teemu Selänne också, och Jarome Iginla med. Jaromir Jagr var det definitivt på slutet (men inte under sin prime). Spelare som liksom alla bara tycker om. De största stjärnorna når sällan dit, det räcker med att söka på exempelvis Sidney Crosby+whiny, Alexander Ovechkin+choke eller Erik Karlsson+defense för att verifiera detta påstående.

Så vilka är då de här spelarna som alla bara gillar och respekterar och som ingen människa någonsin säger ont ord om?

Det är svårt att säga, för ”alla” är ju alltid bara en höftning och ingenting som går att kontrollera i ordets rätta bemärkelse. Det andra kruxet är att det sällan finns jättemånga gemensamma nämnare, annat än de är väldigt bra på att spela hockey och att de ska vara en bit in i sin karriär. Med det sagt, här är min lista på de mest respekterade spelarna i ligan:

6 – Nicklas Bäckström

Nicklas Bäckström är ett typexempel på hur motsägelsefull termen”mest underskattad” är. Om alla säger att man är det, kan man då verkligen vara det? Hur som är det något som man ofta får höra om Bäckström.

Under de mörka åren av slutspelsmissar så fick Bäckström sällan bära hundhuvud, och nu när han dessutom är mästare så har hans status bara ökat. Bäckströms tillbakadragna men samtidigt vänliga personlighet gör också att han inte stöter sig med någon.

Vad han däremot väcker hos alla är respekt. Ingen ogillar Nicklas Bäckström.


Nicklas Bäckström. Foto: Bildbyrån. 


5 – Mark Giordano

Giordano kan mycket väl vinna Norris Trophy i år, så han är precis det han varit de senaste åren – en av ligans bästa backar. Hans spelstil, där han är högklassig i båda ändarna av isen och samtidigt inte backar för det fysiska elementet av hockey, gör att han tilltalar alla bedömare av den ibland vattendelande backpositionen.

Spelare som lirat med honom vittnar också om att han är en oerhört trevlig och välkomnade person. Han kanske inte omges av lika många rubriker som namn längre ner på listan, men han för en oerhörd respekt med sig.


Mark Giordano. Foto: Bildbyrån. 


4 – Phil Kessel

Det fanns en tid då Phil Kessel var en kraftigt ifrågasatt hockeyspelare. Det är en låååång tid sedan. Två Stanley Cup-ringar och otaliga lite härligt fumligt beteende i olika sociala situationer senare så är Phil Kessel ett fenomen i NHL.

Från bilder med varmkorvar och Stanley Cup (som strålande svar på en Steve Simmons-krönika om Kessels kostvanor) till den enastående vassa tweeten när USA-laget han petades från blev utslagna ur World Cup till de legendariska käftslängningarna med Malkin på Pittsburghs bänk så har han lyckats med konststycket att vara vass utan att göra någon upprörd (förutom John Tortorella, men i ärlighetens namn så gills inte det).

Alla i Pittsburghs omklädningsrum verkar formligen älska honom, och resten av hockeyvärlden är inte långt efter.


Phil Kessel. Foto: Bildbyrån. 


3 – Marc-Andre Fleury 

Om NHL delade ut en ”Great person award” så skulle Fleury förmodligen vara odds-favoriten i den stad han numer kallar hem. Fleury är en unik energi runt sig, positiva vibbar vars smittsamhet inte går att värja sig mot. Det är den bilden som alla ger av honom, och efter att ha haft förmånen av att ha ett par interaktioner med Fleury så kan jag själv bara skriva under på det.

Det som får Fleury att sticka ut här är hans ganska många tillkortakommanden på isen. I Pittsburgh var han aldrig en stjärna i grundseriesammanhang (fick bara Vezina-röster två gånger under sina 13 år där, för en sjunde- och åttonde-plats).

Vi minns också många svajiga slutspelsinsatser och det faktum att han bara var förstamålvakt under den första av de tre titlarna han vann där.

Det är dock som att det här på något sätt överskuggas av människan han är, inte minst efter hans magiska första tid i Vegas. Han är fortfarande extremt populär i Pittsburgh, Golden Knights själ och jag tror att han hamnar i Hockey Hall of Fame en dag.


Marc-André Fleury. Foto: Bildbyrån. 


2 – Joe Thornton 

Joe Thornton påminner lite om Jaromir Jagr i det att han är en offensiv superstjärna som på toppen av sin förmåga var den kanske bästa spelaren i världen, men ändå omgivits av en rad frågetecken, för att sedan på ålderns höst bli hela ligans kelgris.

I Thorntons fall började det med att hans attityd ifrågasattes så kraftigt att Boston skeppade honom till San Jose när han stod på toppen av sin förmåga (han är den enda Hart Trophy-vinnare som vunnit priset under en säsong han trejdats), och det följdes sedan av många smärtsamma slutspelsmisslyckanden och till slut också ett bortplockat kaptenskap i San Jose.

Men på något sätt är allt det glömt nu. Den oväntade finalplatsen 2016 slätade över mycket, och i takt med att Thorntons bubblande personlighet sipprat igenom mer och mer så har han växt enormt i folks ögon.

Min gissning är att han är majoritetens favorit i den viktiga kategorin ”gamling utan ring som man önskar en Stanley Cup” och han är helt klart en av ligans mest omtyckta karaktärer.


Joe Thornton. Foto: Bildbyrån. 


1 – Patrice Bergeron

För mig är den här given. Medan en sådan som Jonathan Toews klöv läger mellan den gamla och den nya skolan av hockeyanalyserande så finns det inte en enda människa som någonsin ifrågasatt Patrice Bergerons skyhöga värde.

Han är till att börja med komplett i ordets rätta bemärkelse. Spelar powerplay, boxplay och driver 5 mot 5-spel i rätt riktning nästan alldeles oavsett vem som står på andra sidan isen. Han är inte dålig på någonting och kan göra poäng på nästan alla sätt du kan tänka dig.

För att dra det tillbaka knäckfrågan: kan du tänka dig en spelare som bättre kan förena old school och fancystatsare mer än någon som råkar vara både en teknings- och en corsi-gud?

Ovanpå har vi Bergerons lågmälda, enormt ödmjuka framtoning och det faktum att han spelat igenom skador som skulle ha fått Leonidas och hans 300 att sjukskriva sig.

Jag kan helt ärligt inte erinra mig att jag någonsin hört någon enda människa säga ett enda ont ord om Patrice Bergeron.

Så klart inte.


Patrice Bergeron. Foto: Bildbyrån. 


***

Bäckströms Washington och Bergerons Boston ser ni alltså i NHL-studion 18.30 på söndag. Riktigt roliga match mellan två outsider lag i öst (förlåt, men det är vad jag tänker kalla de regerande mästarna).

Missa icke!

***

I Hockeyklubben på måndag får ni höra om en Denver-pojk som hädiskt nog hade Nicklas Lidström och inte Peter Forsberg som favorit när han var liten.

Vem vi talar om får ni se då. 

***

Coolt att se hur Kendall Coyne dominerat hockeyvärlden de senaste dagarna. Monster på rören, klass rakt igenom vid sidan av (vad det verkar).

Hennes megavarv gav ringar på vattnet ända bort till den lilla motionshockey jag deltar i på torsdagar. Efter avslutad match var vi en fyra-fem stycken lönnfeta hobbylirare som stannade kvar och klockade våra varvtider.

Alla vill vara som Kendall!


Kendall Coyne under All Star-helgen. Foto: Bildbyrån. 


***

Vet att det här måste komma som en chock, men ingen var som Kendall.

***
Tydligen så spelade Erik Karlsson In Flames för Aaron Dell när de två var ensamma i Sharks omklädningsrum häromdagen. Meddelas endast på detta vis.

***

Pittsburgh har hämtat in Jared McCann och Nick Bjugstad från Florida, mot Derick Brassard, Riley Sheahan och ett knippe draftval. Brassard har inte alls funkat för Penguins och det här borde göra dem bättre – Florida får lite framtid och kan dessutom flippa Brassard vidare för ytterligare tillgångar.

Columbus har varit intresserade och den trejden blir så klart lättare att göra nu – det bar nog emot för Penguins att eventuell behöva skicka honom till en divisionsrival och eventuell slutspelsmotståndare.

***

Visa mig ett bättre hockeynamn än Jett Woo. Jag väntar.

***

Jake Muzzins flytt till Toronto hade kunnat göra Alexander Edler till en än mer eftersökt man – men rapporter från Sportsnet säger att Jim Benning verkar väldigt optimistisk till chanserna att förlänga med honom, så Edler – som trivs väldigt bra i Vancouver – verkar bli kvar i den undersköna staden denna vår och även längre än så.

Kvällens och nattens NHL-matcher


19.00: Philadelphia Flyers – Edmonton Oilers

Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,15. Bortaseger 3,05.

20.00: Montreal Canadiens – New Jersey Devils
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,95. Kryss 4,15. Bortaseger 3,30.

01.00: Columbus Blue Jackets – St. Louis Blues 
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,10. Kryss 4,00. Bortaseger 3,05.

01.00: Ottawa Senators – Detroit Red Wings
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,35. Kryss 4,05. Bortaseger 2,65.

01.00: New York Rangers – Tampa Bay Lightning
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,30. Kryss 4,05. Bortaseger 2,0..

01.00: Winnipeg Jets – Anaheim Ducks
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss, 4,35. Bortaseger 4,05.

01.00: Florida Panthers – Vegas Golden Knights
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,50. Kryss 4,05. Bortaseger 2,45.

01.00: New York Islanders – Los Angeles Kings
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,90. Kryss 4,05. Bortaseger 3,60.

01.00: Toronto Maple Leafs – Pittsburgh Penguins
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,15. Kryss 4,15. Bortaseger 2,90.

02.00: Nashville Predators – Dallas Stars
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,86. Kryss 4,05. Bortaseger 3,65.

02.00: Minnesota Wild – Chicago Blackhawks
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,90. Kryss 4,10. Bortaseger 3,55.

04.00: Colorado Avalanche – Vancouver Canucks
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,15. Bortaseger 3,05.

04.30: San Jose Sharks – Arizona Coyotes
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss 4,35. Bortaseger 4,05. 

***

Exklusivt erbjudande med HockeyNews.se!
Se Tre Kronor på hemmaplan 7-10/2 för 95 kr! 

Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS

JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)