Leman: ”Upp med tröjan ur byxorna”

Poängen med siffror på spelarnas tröjor är att de ska vara väl synliga för åskådarna.

Jag tar det en gång till:
Poängen med siffror på spelarnas tröjor är att de ska vara väl synliga för åskådarna.

Var jag övertydlig? Ja, men tydligen behövs det.

## Alldeles för ofta är det tröjor nedstoppade i byxorna.

## Lite för ofta är det siffror som syns dåligt, må det vara taskiga färgkombinationer, dålig typografi eller placering för långt ner mot rumpan.

Djurgården–Växjö i söndags, det var ett skräckexempel.

Kom igen, SHL – vad gäller profilbyggande lämnar ni ju redan ett handikapp gentemot fotbollen eftersom spelarna bär hjälmar och är svåra att känna igen från läktarplats eller från TV-soffan. Det MINSTA man kan begära, och jag skriver ordet med de STÖRSTA bokstäverna, är att det enkelt ska gå att se vem som har pucken: nummer 15, nummer 21, nummer 34 etcetera.

Är det så? Inte alltid. Och det kan faktiskt publiken kräva.

För mig som hockeykonsument, för mig som reporter, är detta oändligt mycket viktigare än att förbjuda Leksand att spela i sina klassiska vita tröjor på hemmaplan. Nej, jag är ingen slentriankritiker av SHL, tvärtom tycker jag Jörgen Lindgren & Co fått onödigt mycket kritik genom åren, men det här med dåligt synliga nummer – det måste kunna åtgärdas.

Betalar jag biljett för att gå på hockey, betalar jag abonnemang på C More, då ska jag inte behöva gissa mig till vem som har pucken. Det ska vara glasklart. Inte minst borde det ju ligga i ligans eget intresse. Profilbyggande är viktigt, profilbyggande är bra, profilbyggande ger lägre odds för högre publiksiffror.

Häromdagen slog jag mig ner i soffan för att avnjuta Djurgården–Växjö. Jag gillar veta vem som har pucken, vem/vilka som ger passningsalternativ.Vill kunna analysera, bedöma spelares prestationer, om så bara i mitt huvud.

När jag gör det förhöjs min upplevelse av matchen.

När jag inte gör det tappar jag (nästan) intresset.

Det var inte långt ifrån här. Inte långt ifrån alls.

Djurgården med röda siffror på något slags mörkblå tröja – det krävdes närbild för att med säkerhet se numren.

Växjö, där borde det ju ha varit ganska bra med blå siffror på vit tröja – men vilken idiot beslöt att dra en bred horisontell bård över ryggen? Sanslöst. Omöjligt särskilja 6 från 8, bara för att ta ett exempel.

Och då jobbar jag ändå med hockey och kan åkstilar på en del gubbar. Hur ska det då vara för medelsupportern?

Respektlöst av klubbarna, anser jag.

För att inte tala om när spelare stoppar ned tröjan i byxorna så att inte ens det annars mest synliga nummer går att utläsa.

Ser tufft ut, säger en del.

Herregud, hur gamla är spelarna, 13?

De är vana sedan de var små och tröjorna för stora, säger andra.

Herregud, de är väl vuxna nu?

Det finns bättre och sämre exempel på tröjor, det här handlar egentligen inte om att hänga ut specifika klubbar (men Växjö, för helsike!), mer en appell till SHL:

Ställ krav. Färgkombinationer, typografi på siffrorna – resultatet ska bli glasklart!

Och så upp med tröjan ur byxorna. Som NHL kräver.

Klart det går. Om man vill. Kan man ge sig på vita hemmatröjor så …

Till sist: skräckexemplet vad gäller osynliga siffror och därmed bristande respekt för betalande publik var när AIK för ett antal år sedan hade siffror med guldfärg på vita tröjor. Guld. På vitt. Synligheten på långt håll – minimal!

Jag var bisittare i SR:s webbradio på den tiden, att kommentatorn Olle Tyrbo lyckades pricka rätt på en enda AIK-spelare, det är en av de största prestationerna i svensk idrottshistoria.