FÖLJ OSS
.
KRÖNIKA
Tänk på att du riskerar ditt liv

Henrik Leman:

Tänk på att du riskerar ditt liv


25 oktober
Jag tror vi måste börja se på hockeyn som Autobahn.
Kör inte fortare än du behärskar. 
Tänk på att du riskerar ditt liv.

Om jag skriver att det knappt går en dag utan rapporter om hjärnskakningar inom hockeyn så överdriver jag.

Tyvärr inte mycket.

Senast läste jag en skrämmande artikel i hockeymagasinet.com om att J20 super elit haft sex hjärnskakningar på tio dagar.

Stanna till ett ögonblick och ta in de uppgifterna.

## Sex unga killar. Det är sex för många. Och på tio dagar! 
## Det är lätt att undra vart i helsike sporten är på väg …

Hockeyettan har problem, läser jag också, säkert är inte allsvenskan skyddad, damhockeyn drabbas ibland trots andra regler, och i SHL – som jag följer hårdast – är det om inte den ena huvudsmällen efter den andra så i alla fall fortfarande för många.

Jag tycker att hockeyn blivit bättre på att betona ordet respekt hos spelarna, de fula/slarviga huvudtacklingarna har blivit färre.

Jag vet att förbundet nyligen gick ut och berättade om något slags samlat grepp mot hjärnskakningarna.

Detta är bra. Självklart. Men det behövs mer, för här är problemet:

## Många spelare drabbas av hjärnskakningar utan att fult spel är inblandat.
## Det går bara för fort.

Spelarna hinner inte med att läsa spelet, förbereda sig för att ta emot en schyst tackling eller hantera en vanlig krock.

Ett gigantiskt problem, vill jag hävda. Till stor del föranlett av att dagens tränare och ledare ofta sätter fokus på:

Tempo, tempo, tempo!

Forechecka, forechecka, forechecka!

Fart, fart, fart!

Kör, kör, kör!

Det snackas ibland om att hockeyns tempo i dag är så högt att spelarna inte hinner med att behandla pucken, att spelskicklighet lite grand faller bort på bekostnad av farten.

Ett problem att vara varse om, att diskutera – men det är inget i jämförelse med alla hjärnskakningar som blir följden av en hockey som spelas snabbare än lirarna klarar av.

Det är därför jag tror svensk hockey behöver tänka till, få spelarna att förstå faran, precis som när man ska köra bil på de delar av Autobahn där det är fri fart.

Spela inte i ett högre tempo än att du hinner med att orientera dig på isen, upptäcka faran. Ta små steg framåt, ju bättre du blir, desto snabbare kan du spela, men ta det steg för steg.

## De riktigt bra spelarna klarar att höja blicken, se omgivningen, registrera den, skydda sig, ändå behandla pucken.
## De mindre bra gör det inte.

Det har varit ett jäkla fokus på respekt och ”tänk på hur du tacklar”, allt detta är hur bra som helst.

Men – det krävs också fokus på att spelare inte trycker så hårt på gaspedalen att de riskerar sina liv; är de unga kan de verkligen behöva hjälp av tränare och ledare här.

Jag har under hösten haft förmånen att se Frölundas 16-årige supertalang Lucas Raymond ta sina första skär i SHL.

Ruskigt spelsinne på den pojken.

Vet ni hur jag framför allt märkt det? Jo, vid ett antal tillfällen har Raymond spelat ifrån sig pucken när han märkt att faran varit för stor, när han inte haft balans eller position att hantera den.

## Alla har inte det förståndet naturligt. 
## Därför är det så viktigt att hockeyn betonar vikten av det. 

Om inte det hjälper – då är det kanske dags att införa red line offside igen?

Till sist: Någon kanske reagerade på ”riskerar sina liv”, och jag är självfallet fullt medveten om att en hjärnskakning inte per automatik leder till döden. Men vi vet att upprepade hjärnskakningar kan leda till CTE (Chronic Traumatic Encephalopathy), spelare i såväl NHL som NFL, den amerikanska fotbollsligan, har avlidit och efteråt konstaterats ha lidit av sjukdomen.

Dessutom är depression och självmord en inte helt ovanlig följd av X antal smällar mot huvudet.

Så … jo, jag hävdar nog att ”riskerar sina liv” är en formulering jag kan stå för.

Henrik Leman driver sajten rakapuckar.com



Henrik Leman
.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.