Carnbro: Djupdykning inför FHC–MIF

SHL presenteras av ATG Sport

Vi tittar inledningsvis på hur lagens säsongshalvor sett ut vid spel 5v5. Vi använder expected goals, där vi (till skillnad från Corsi) räknar in ett flertal parametrar som har att göra med kvalitet på läge: avstånd, vinkel, direktskott, pass över centrallinjen, retur och ett gäng till. Vi har ett ganska bra grepp på både det kvalitativa och det kvantitativa. På bilden nedan ser ni lagnamn och en pil – lagnamnet är där laget befann sig match 1-26 och pilens spets match 27-52.  Den röda linjen representerar 50% och rutorna i de olika hörnen berättar lite om spelstil/kvalitet. Uppe till vänster släpper man till lite men skapar också lite, vice versa nere till höger och så vidare.

LÄS MER: Carnbro: Djupdykning inför DIF–Skellefteå

Under hösten var jag väldigt tveksam till Frölunda, som rent defensivt var mer besläktade med bottenlagen än topplagen. Man hade en väldigt bra offensiv men de ojämna prestationerna bottnade mycket i att man släppte till väldigt mycket bakåt. Allt eftersom säsongen fortskridit har man tightat till det bakåt och ser nu mer ut som den stereotypa utmanaren vi är vana vid att se. Malmö å sin sida har tagit kliv under säsongen genom att få en bättre offensiv och är inte helt olika Frölunda i andelen expected goals.

Tittar vi på expected goals per 60 minuter för/mot på spelarnivå ser det ut så här.

Fotnot: i många visualiseringar och tabeller på individnivå ligger spelare med som antingen bytt lag eller är långtidsskadade. Jag valde att låta dessa ligga kvar för att det intresserar säkert någon att se hur Spelare X var i det laget. Ytterligare faktor: viss lathet. Om en spelare inte är med beror det på att jag satte istidsgränsen vid 125 min.

LÄS MER: Carnbro: Djupdykning inför FBK–HV71

Framförallt Frölunda, om vi ser säsongen som helhet lutar lite åt det roliga hållet, med mycket framåt och mycket bakåt. Joel Lundqvist har verkligen en renässanssäsong med starkt tvåvägsspel. Man har en mycket kompetent supporting cast i de evigt underskattade bröderna Westerholm (Ponthus är den som ligger lite högre upp) och Rhett Rakhshani. I Malmös fall saknar man inte vapen men det är också lite mer spridda skurar. Komarek, Händemark, Storm är alla bra forwards men saknar lite understöd. 

LÄS MER: Carnbro: Djupdykning inför Luleå–Växjö

Båda lagen förfogar över bra 5v4, som ligger runt 7 expected goals per 60 minuter. Båda lagens första enheter är riktigt vassa och något som glöms bort är att Malmö och Frölunda drar väldigt många PP, flest i ligan. Även om man inte har högst powerplay-procent, så är man 1-t2 i gjorda mål. Men om vi tittar på boxplay är det väldigt stor skillnad mellan lagen, och om det blir en serie med många PP åt båda hållen ser Frölundas chanser mycket bättre ut än Malmös. 

I tabellen ovan jämför vi hur många mål målvakterna släppt in med hur många en genomsnittlig målvakt förväntats släppa in (med expected goals som grund) och sedan utjämnat för istid. Då får vi Goals Saved Above Average per 60 minuter. Jag har filtrerat på 1250 minuter och statistiken är från alla spelformer. 0.25 GSAA kan kännas abstrakt, men multiplicera med t.ex 30 (spelade matcher) så får du 7.5, vilket är antalet mål räddade jämfört med en genomsnittlig målvakt.

I mitt tycke var Oscar Alsenfelt den bäste målvakten i ligan, när vi väger in speltid och arbetsbörda. Här har Malmö en liten fördel, och potentiellt en enorm fördel beroende på vad som står i Frölundas kasse. Man verkar ha gjort sitt val och går med Johan Mattsson, som i mitt tycke är en av de fem bästa målvakterna i år (och var även mycket bra ifjol). Skillnaden mellan han och Gustafsson är milsvid – Mattsson är sjua i sällskap med Lassinantti och Fasth medan Gustafsson är femtonde av sexton målvakter. Gustafsson fick oförtjänt mycket kritik ifjol för sin grundserie, men i år finns det inget annat att säga än att han varit dålig sett till vad han fått att jobba med. Det ska krävas ett par riktigt svaga insatser för att Mattsson inte ska vara rätt val i kassen. 

Om vi tittar lite på individuella spelarsiffror 5v5 så har vi följande kategorier (all statistik per 60 minuter): 

Individuella expected  

Passningar som leder till avslut där passaren får avslutets värde i expected xG.

Involvering: andel av expected goals, med spelaren på isen, som spelaren är primärt involverad i med antingen avslut eller passning.

Individuellt leder Lasch vägen i att skapa offensiv i Frölunda, något han gjort alla år han varit i klubben. Han är ligans bäste playmaker och nyckeln till deras offensiv. Samuel Fagemo har fått rubriker i år, helt välförtjänt, men det bör noteras att han har näst högst ixG i ligan, endast bräckt av Joakim Nygård. Hans förmåga att skapa heta lägen och sätta pucken är mycket värdefull, och det ska bli intressant att se vilka som väljer han och var i sommaren draft. Frederik Storm är mycket underskattad och har haft en stark andra halva på säsongen. Efter det är dock fördelen rent offensivt klar för Frölunda. Man har fler vapen och ett bättre djup i line-up när det kommer till att skapa bra lägen.

På backsidan sticker Anton Öhman ut, men sett till hans istid och användning kan vi nog ifrågasätta hur mycket han kommer spela i den matchserien. Om Malmö kontinuerligt ligger under så kommer han spelas, är det ovissa matcher blir det ströbyten i offensiva situationer, på sin höjd. Malmö har ett par pjäser som kan skapa och några spelare som jag tycker är smygbra (Tobias Ekberg) sett till hur mycket uppmärksamhet de får. Björk har varit mycket bra sen övergången från Örebro och hans skillset var något som Malmös backbesättning verkligen behövde. Frölunda å sin sida saknar lite offensiv spets utöver Genoway, men som vi nämnde ovan så tar de igen det med en stark grupp forwards.

I mångt och mycket kommer den här serien, precis som ifjol, handla mycket om målvaktsspelet. Även om Malmö 5v5 är lite i underläge mot Frölunda, så är det inte svårt att se ett scenario där Alsenfelt vinner serien åt Malmö. Om vi får en grinig holmgång med mycket powerplay, så tippar det över åt Frölunda. I de flesta scenarion och om vi tittar på trupperna, så är det fördel Frölunda, men Malmö är bra coachade och får ut mycket av ett ganska beiget material. Lägg därtill att Malmö är tvåfaldiga svenska mästare i kvartsfinalspel och vem vet, de kanske gör det igen.