Carnbro: Djupdykning inför DIF–Skellefteå

SHL presenteras av ATG Sport

Vi tittar inledningsvis på hur lagens säsongshalvor sett ut vid spel 5v5. Vi använder expected goals, där vi (till skillnad från Corsi) räknar in ett flertal parametrar som har att göra med kvalitet på läge: avstånd, vinkel, direktskott, pass över centrallinjen, retur och ett gäng till. Vi har ett ganska bra grepp på både det kvalitativa och det kvantitativa. På bilden nedan ser ni lagnamn och en pil – lagnamnet är där laget befann sig match 1-26 och pilens spets match 27-52.  Den röda linjen representerar 50% och rutorna i de olika hörnen berättar lite om spelstil/kvalitet. Uppe till vänster släpper man till lite men skapar också lite, vice versa nere till höger och så vidare.

LÄS MER: 

Carnbro: Djupdykning inför FBK–HV71

Rent defensivt är det ganska jämnt mellan Skellefteå och Djurgården, men vi har en ganska tydlig fördel för Djurgården. De flesta lag såg rätt mycket rörelse mellan första och andra halvan, men både DIF och SAIK höll sig på ungefär samma plats utan större förändring. 

Tittar vi på expected goals per 60 minuter för/mot på spelarnivå ser det ut så här.

Fotnot: i många visualiseringar och tabeller på individnivå ligger spelare med som antingen bytt lag eller är långtidsskadade. Jag valde att låta dessa ligga kvar för att det intresserar säkert någon att se hur Spelare X var i det laget. Ytterligare faktor: viss lathet. Om en spelare inte är med beror det på att jag satte istidsgränsen vid 125 min.

LÄS MER: Carnbro: Djupdykning inför Luleå–Växjö

Till viss del har båda lagen problem i nederdelen av lineup. Djurgårdens grupp är lite mer homogen, medan vi är inne på ännu en säsong där Skellefteå misslyckats med att ge Lindström-Möller kompetent understöd. Samtidigt har Skellefteå ett par backar Djurgården inte riktigt kan matcha i Pudas och Djuse, även om Garrison, Alsing och Hultström haft bra år sett till andelen expected goals. Lite förvånande är det att Filip Berglund haft en ganska medioker säsong efter fjolårets (och de tidigare säsongernas) fina resultat. Om Djurgården klarar att hålla Lindström-Möller stången så blir det en mycket svårare uppgift för Skellefteå. Om Skellefteå kan stänga ner Djurgårdens spets blir det givetvis det motsatta, men i mitt tycke har Djurgården fler vapen i övriga kedjor som kan bidra starkt till att vinna den här serien.

Special teams är där vi verkligen börja se separation mellan lagen – Skellefteå har ett väldokumenterat mediokert power play, medan Djurgården som helhet har ligans bästa 5v4. Uppmärksamma läsare har säkert koll på att Djurgårdens PP hackat lite utdelningsmässigt sista tiden, men även bra PP har perioder då man gör bra saker men får dåliga resultat och vice versa. Man skapar fortfarande avslut från bra lägen i en ganska hög utsträckning (dock inte lika bra som i början av säsongen). Till viss del har nog motståndarna läst in sig på kombinationerna Djurgården ställer upp, och om jag var i Djurgårdens stab skulle en del av uppehållet mellan omgång 52 och kvartsfinal 1 läggas på att hitta nya varianter som man kan överraska Luleå med. När vi även adderar 4v5-spel så är det en klar fördel för Djurgården inför den här matchserien. 

 
I mål är det fördel Djurgården. Armalis säsong är kanske lite underskattad, men Reideborn har varit en av ligans bästa med en av de tyngsta arbetsbördorna. 

Om vi tittar lite på individuella spelarsiffror 5v5 så har vi följande kategorier (all statistik per 60 minuter):

Individuella expected  

Passningar som leder till avslut där passaren får avslutets värde i expected xG.

Involvering: andel av expected goals, med spelaren på isen, som spelaren är primärt involverad i med antingen avslut eller passning. 

Här ser vi tydligt varför Djurgården har fler vapen offensivt (även om Posslers säsong är över). Jakob Liljas säsong är mycket underskattad och borde lyftas mer. Samspelet Brodin-Josefson-Lilja är väldokumenterat men rent offensivt är Lilja på snudd dominant. Joakim Lindström leder Skellefteå precis som förväntat och hans säsong känns ändå sisådär för att vara Lindström.

Jag var ganska skeptisk till värvningen av Garrison, men med facit i hand har han varit mycket bra. När det kommer till det offensiva spelet och bidrag från backarna är Skellefteå klart framtunga, medan det är mer jämnt fördelat i Djurgården, även om man har spets och inte bara en beige massa.

På pappret tycker jag Djurgården har en fördel, framförallt i special teams och i mål, även om deras fördel i mål inte är så stor som man kanske kan tro. På förhand är detta den mest ovissa serien för mig, jag behöver inte skapa alltför invecklade scenarion för att se Skellefteå knipa den här med 4-2 i matcher eller något liknande.