Lindquist: Fem svenska kandidater till Norris Trophy

2 – Erik Karlsson

Den första tiden i San Jose har inte inneburit någon succé för Erik – hans underliggande siffror är riktigt bra men han verkar inte riktigt spela sitt spel fullt ut med pucken och utan den har han stått för ett par iögonfallande misstag.

Medan jag alltjämt håller Erik som den bästa svenska backen i ett större perspektiv så ger jag inte honom bäst chans att vinna Norris i år. Att Brent Burns finns i San Jose kan absolut påverka Eriks totalsiffror – det finns bara en puck och så många minuter för de här två herrarna att dela på.

Ovanpå det har Erik länge varit en väldigt polariserande figur hos hockeymurvelskrået här borta och många verkar fortfarande ha ett horn i sidan till honom.

Dessutom ligger ribban för Karlsson riktigt hög: ta bara fjolåret, då Erik i den unkna mjölkartongshög som var Ottawa hade högst poängsnitt av alla backar i ligan (0,87/match) och var den enda spelaren som lyckades hålla sig över 50 procent i skottförsöksfördelning.

Egentligen en enormt imponerande insats, men samtidigt så var Erik en bit ifrån sitt tak och jag tror att utan den referensramen så hade Erik slutat högre än tolva i den senaste Norris-omröstningen.

Med det sagt: Erik är en fantastiskt begåvad spelare och jag tror att han bara kommer att se bättre ju längre säsongen lider. Är han frisk är han alltid en Norris-kandidat.

Hedman vann ifjol och har goda möjligheter att upprepa den titeln, särskilt som de övriga två största förhandsfavoriterna Erik Karlsson och Drew Doughty inte har rivstartat (även om detsamma kan sägas om Hedman själv).

Hedman har riktigt solida underliggande siffror i 5v5 gällande både skottförsök och målchanser men har haft löjligt låg utdelning. I mitten av veckan så kikade jag vilket skottprocent respektive backs lag haft när de varit på isen – av de 197 backar som spelat minst 100 5v5-minuter så hade 174 haft en bättre utdelning. Någonting säger mig att en spelare med Hedmans offensiva kompetens och skickliga omgivning inte kommer att återfinnas i bottenskicket av den sammanställningen vid säsongens slut. 

Av detta kan vi dra slutsatsen att produktionstakten som gav 3+2 de första elva matcherna (som ändå är rätt skapligt) bör öka. Detta inte minst eftersom bara två av de poängen kom i powerplay – som quarterback i Tampas giftiga förstauppställning så lär pinnarna ticka in där också.

Hedmans stora fördel jämfört med till exempel Erik och John är att old school-typer älskar honom: han är en klassisk spela i alla lägen-back som kan dominera även i defensiv zon och han har utmärkt sig med några riktigt bra shutdown-insatser i slutspel.

Det största abret för Hedmans Norris-case just nu är dock att Jon Cooper inte valt att använda honom i den rollen – under säsongsinledningen har han snittat under 21.30 i istid eftersom Cooper hållit ner hans starter i defensiv zon (Ryan MacDonagh/Anton Strålman är förstavalet för shutdownsituationer).

Jag kan förstå tanken med att försöka hålla istiden nere för att formtopp i slutspelet, men ska Hedman kunna utmana om Norris igen så måste istiden upp. Händer det så ger jag honom goda chanser att vara med och slåss om statyetten igen.

***