Att stötta mamma gick före VM

För första gången sedan OS i Sydkorea i februari är den före detta Timråstjärnan Anton Lander, 27, tillbaka i Tre Kronor. KHL-mästaren är placerad som center i en kedja med Davosforwarden Anton Rödin och Djurgårdsforwarden Jonathan Davidsson.

Lander och Rödin hade mycket att prata om under sitt första träningspass ihop inför Karjalaturneringen och tog varje tillfälle i akt på isen.

– Jag och Rödin, det var länge sedan vi spelade ihop. Jag tror det var i junior-VM (2010) med Jakob Silfverberg där jag och Rödin var kedjepolare och hade lite kemi på den tiden. Det var kul att få spela med honom igen. Det är så kort tid så man måste prata om vad han är van vid, vad jag tycker vi ska göra. Det är mycket ge och ta för att komma fram till någonting, säger Lander.

Efter OS i Pyeongchang blev Anton Lander mästare med Ak Bars Kazan.

– Det var roligt. Man håller ju på för att vinna. Det var ett slutspel på riktigt, första gången för mig, även fast jag har spelat i AHL. Men det är lite annorlunda, det här var på riktigt, en häftig upplevelse, säger Lander, som vid flera tillfällen spelat AHL-slutspel med Oklahoma City, men utan att nå längre än andrarundan.

Han lyfter fram jämnheten i laget och att man var nederlagstippade i finalen mot CSKA Moskva.

– Det tror jag taggade oss lite extra och när vi fick två raka vinster på hemmaplan och man kände att det går. Då rullade det på. När vi väl tog hem det var det en härlig upplevelse och kul att få vara med om det och fira med fansen och hela den biten.

– Hockeyn är fantastiskt stor i staden och i Tatarstan, delrepubliken. De har mycket klubbhistoria bakom hockeyn. Det var häftigt och det kommer jag att bära med mig resten av livet. Jag trodde först att man skulle bli lite mätt på det, att man hade vunnit, men det är helt tvärtom. Nu är det en drog och man vill bara ha mer och mer. Jag vill fortsätta vinna oavsett vad det är för någonting.

Anton Lander var tänkt i en roll i det Tre Kronor som vann VM-guld i Köpenhamn i maj. Men han tackade nej av familjeskäl.

– Vi kan prata om det för det är ute, säger han och berättar att hans mamma Susanne drabbades av cancer vilket han fick veta mitt under slutspelet med Ak Bars Kazan.

– Det har gått bra. Hon har varit fantastiskt stark och en riktig hjälte. Nu är tumören borta, det fick vi reda på precis före säsongen. Det har varit en lite tuff sommar och det var därför jag ville hem och vara på hennes sida.

Anton Lander är lättad att den tuffa kampen i familjen har gått bra. Och han ser med nyvunnen glädje på att få en ledande roll i det Tre Kronor som innehåller elva debutanter i Karjalaturneringen.

Från Ryssland följer han noga det som händer med hans moderklubb Timrå som är nykomling i SHL.

– Absolut. Jag såg båda matcherna i back-to-back mot Luleå. De startade serien väldigt bra. Det var nog mycket kicken i de första SHL-omgångarna. Det är en lång säsong. Alla förstod väl inte att det ska hållas uppe det spelet i 52 omgångar. Man går i perioder. Det gäller att försöka hänga i och köra. Jag snackade lite med (Anton) Wedin (Timråforwarden i Tre Kronor) för att få lite inside. Men jag följer dem, det är inget snack om saken.

Ju mer Timråsnack det blir, desto mer ivrigt pratar Anton Lander. I Timrå IK har han en framtid.

– Jag vet att jag kommer att spela i Timrå, det vet jag. Men när vet jag inte riktigt. Just nu trivs både jag och min familj i Kazan. När man fick vara med och vinna fick man blodad tand och lite hjärta för klubben också på något sätt, även fast det inte är på samma sätt som med Timrå, så klart. Jag kommer att spela i Timrå, men när har jag inget bra svar på.

Här kan du läsa fler nyheter om Tre Kronor