Curt Lundmark, ofta kallad "Curre", lever idag ett härligt liv strax utanför Västerås. Men för den 79-årige OS-legendaren har livet inte alltid varit trevligt. För ett par år sedan drabbades Curre av prostatacancer, och livet vändes upp och ned.
– Det var ett år där som var jäkligt jobbigt, jag kunde knappt röra mig.
Som om det inte vore nog med cancern, fick Curre även problem med hjärtat och ena höften.
– Jag är tacksam att jag fick livet tillbaka, det var riktigt illa där ett tag. Hade det inte varit för läkarna hade jag inte suttit här. Idag har jag en defibrillator som håller mig vid liv.
I dag mår Curre bra trots omständigheterna. När han tänker tillbaka på OS-spelen i Lillehammer för på dagen snart 30 år sedan, blir han känslosam. Förbundskaptenen levde med en enorm press på sig, men samtidigt ångrar han inte sitt yrkesval en enda sekund.
– Vi hade oerhörda krav på oss för annars skulle jag bli av med mitt jobb, sa ordförande Rikard. Det var en oerhörd press. Vi var inte huvudfavoriter, men vi skulle göra det vi skulle göra. Det var en ganska skön känsla, att vi klarade pressen.
Tre Kronor inledde gruppspelet svagt, de ställdes mot Kanada, USA, Frankrike, Italien och Slovakien. Pressen från media ökade och hård kritik riktades mot Curre i båset, det minns han väl.
– I första matchen spelade vi 3-3 mot Slovakien, det var oväsen efteråt om att de skulle sparka mig, det var ett bedrövligt resultat. Jag skulle iväg därifrån, en ny coach skulle in, det var som vanligt höll jag på att säga, jagad hela tiden.
Trots påtryckningar från allmänheten klarade svenskarna gruppspelet utan större problem, likaså kvartsfinalen mot Tyskland och semifinalen mot Ryssland. Curre beundras än idag över hur laget behöll lugnet.
– Det var ett år där som var jäkligt jobbigt, jag kunde knappt röra mig.
Som om det inte vore nog med cancern, fick Curre även problem med hjärtat och ena höften.
– Jag är tacksam att jag fick livet tillbaka, det var riktigt illa där ett tag. Hade det inte varit för läkarna hade jag inte suttit här. Idag har jag en defibrillator som håller mig vid liv.
I dag mår Curre bra trots omständigheterna. När han tänker tillbaka på OS-spelen i Lillehammer för på dagen snart 30 år sedan, blir han känslosam. Förbundskaptenen levde med en enorm press på sig, men samtidigt ångrar han inte sitt yrkesval en enda sekund.
– Vi hade oerhörda krav på oss för annars skulle jag bli av med mitt jobb, sa ordförande Rikard. Det var en oerhörd press. Vi var inte huvudfavoriter, men vi skulle göra det vi skulle göra. Det var en ganska skön känsla, att vi klarade pressen.
Tre Kronor inledde gruppspelet svagt, de ställdes mot Kanada, USA, Frankrike, Italien och Slovakien. Pressen från media ökade och hård kritik riktades mot Curre i båset, det minns han väl.
– I första matchen spelade vi 3-3 mot Slovakien, det var oväsen efteråt om att de skulle sparka mig, det var ett bedrövligt resultat. Jag skulle iväg därifrån, en ny coach skulle in, det var som vanligt höll jag på att säga, jagad hela tiden.
Trots påtryckningar från allmänheten klarade svenskarna gruppspelet utan större problem, likaså kvartsfinalen mot Tyskland och semifinalen mot Ryssland. Curre beundras än idag över hur laget behöll lugnet.
Den 27 februari 1994 skrev Tre Kronor historia med Sveriges första OS-guld, en dag den pensionerade förbundskapten aldrig kommer att glömma. Matchen avgjordes på straffar.
– Magnus (Svensson) gjorde sin plikt, Håkan Loob tappade pucken nästan. De gjorde sedan två mål och det var spänt läge.
I ögonblicket därefter skedde det som kom att bli en riktig snackis, Peter "Foppa" Forsbergs osannolika straffmål. Tommy Salo stod sedan för en paradräddning och guldet var Sveriges efter en 3-2-seger.
– Det var overkligt!
Det som hände efter guldjublet gör Curre gråtfärdig än idag, samtalet från den petade duon Thomas Rundqvist och Bengt-Åke Gustafsson som grattade till guldet.
– De hade spelat hela sina karriärer i landslaget, att de var först av alla, det är helt otroligt.
Curre minns väntan på flygplanet i Norge som olidlig.
– Sergels Torg var helt fullt, men vi var fortfarande kvar på flygplatsen i Oslo, men så småningom hämtade de oss. Jag minns den ärofyllda landningen på Arlanda och in till Stockholm.
Det var ett hav av svenska flaggor och människor som trängde sig för att se OS-hjältarna.
– Det är ofattbart. Det var åtta-tio minusgrader och folk hade stått ute hela dagen och väntat på oss.
En händelse som han än idag tänker tillbaka på med ett leende, förutom guldet, är när Peter "Foppa" Forsberg fick hela laget att leta igenom OS-byn.
– Peter Forsberg tappade sin ackreditering till arenan. Vi genomsökte hela OS-byn plus bussen. Sedan visade det sig ju att han hade den innanför sin T-shirt. Den där Peter Forsberg var lite snurrig runt omkring. Han höll på att inte ta sig in, och vi tänkte söka ny ackreditering.
Dagens hockey oroas däremot Curre över, det var bättre förr. Spelare har tappat respekten för varandra, menar han och syftar på fula tacklingar.
– Jag uppskattar inte när man kommer snett bakifrån, i blindside, det hör inte hemma. Det ska beivras och tas bort. Det kommer tillslut att hända någon otäck olycka.
ANNONS: Se ALLA matcher på TV4 PLAY+ SPORT TOTAL – spara 1200 kr med Hockeynews
För ett par år sedan återupptog Curre sin tränarkarriär efter att ha pensionerat sig 2006. Idag tränar han Tre Kronor Legends med Bengt-Åke Gustafsson och Stigge Salming.
– Ibland är jag expert i en del division-1 matcher med.
Trots att Curre är närmare 80 år är det värsta han vet att sitta stilla.
– Jag har svårt med att sitta och stirra in i en tapet, den dagen kommer men jag hoppas att den dröjer.
Förutom flera pokaler inom ishockey har Curre även lyckats kamma hem ett par inom rally, tillsammans med vännen Ola Axelsson.
– Jag jävlades med honom och har drivit om varför man ska hålla på att åka runt i en sådan plåtlåda, det kan inte vara så svårt. Så då ringde han en dag och sa att han skulle visa mig, och jag tänkte att det här kommer jag aldrig komma levande ur.
Men han klarade det och efter det var han fast vid sporten.
Idag är Curre nöjd över det mesta i livet, men en dröm återstår. Det är att lansera Hockey Navigator, ett koncept han skapat tillsammans med ett gäng profiler för att hjälpa unga talanger som hamnat snett i karriären.
– Det ska inte vara massa påtryckningar av familjer, det är ingen stress.
Var sak har sin tid, alla kan inte blir proffs, det viktigaste är att ha kul, avslutar legendaren.
– Magnus (Svensson) gjorde sin plikt, Håkan Loob tappade pucken nästan. De gjorde sedan två mål och det var spänt läge.
I ögonblicket därefter skedde det som kom att bli en riktig snackis, Peter "Foppa" Forsbergs osannolika straffmål. Tommy Salo stod sedan för en paradräddning och guldet var Sveriges efter en 3-2-seger.
– Det var overkligt!
Det som hände efter guldjublet gör Curre gråtfärdig än idag, samtalet från den petade duon Thomas Rundqvist och Bengt-Åke Gustafsson som grattade till guldet.
– De hade spelat hela sina karriärer i landslaget, att de var först av alla, det är helt otroligt.
Curre minns väntan på flygplanet i Norge som olidlig.
– Sergels Torg var helt fullt, men vi var fortfarande kvar på flygplatsen i Oslo, men så småningom hämtade de oss. Jag minns den ärofyllda landningen på Arlanda och in till Stockholm.
Det var ett hav av svenska flaggor och människor som trängde sig för att se OS-hjältarna.
– Det är ofattbart. Det var åtta-tio minusgrader och folk hade stått ute hela dagen och väntat på oss.
En händelse som han än idag tänker tillbaka på med ett leende, förutom guldet, är när Peter "Foppa" Forsberg fick hela laget att leta igenom OS-byn.
– Peter Forsberg tappade sin ackreditering till arenan. Vi genomsökte hela OS-byn plus bussen. Sedan visade det sig ju att han hade den innanför sin T-shirt. Den där Peter Forsberg var lite snurrig runt omkring. Han höll på att inte ta sig in, och vi tänkte söka ny ackreditering.
Dagens hockey oroas däremot Curre över, det var bättre förr. Spelare har tappat respekten för varandra, menar han och syftar på fula tacklingar.
– Jag uppskattar inte när man kommer snett bakifrån, i blindside, det hör inte hemma. Det ska beivras och tas bort. Det kommer tillslut att hända någon otäck olycka.
ANNONS: Se ALLA matcher på TV4 PLAY+ SPORT TOTAL – spara 1200 kr med Hockeynews
För ett par år sedan återupptog Curre sin tränarkarriär efter att ha pensionerat sig 2006. Idag tränar han Tre Kronor Legends med Bengt-Åke Gustafsson och Stigge Salming.
– Ibland är jag expert i en del division-1 matcher med.
Trots att Curre är närmare 80 år är det värsta han vet att sitta stilla.
– Jag har svårt med att sitta och stirra in i en tapet, den dagen kommer men jag hoppas att den dröjer.
Förutom flera pokaler inom ishockey har Curre även lyckats kamma hem ett par inom rally, tillsammans med vännen Ola Axelsson.
– Jag jävlades med honom och har drivit om varför man ska hålla på att åka runt i en sådan plåtlåda, det kan inte vara så svårt. Så då ringde han en dag och sa att han skulle visa mig, och jag tänkte att det här kommer jag aldrig komma levande ur.
Men han klarade det och efter det var han fast vid sporten.
Idag är Curre nöjd över det mesta i livet, men en dröm återstår. Det är att lansera Hockey Navigator, ett koncept han skapat tillsammans med ett gäng profiler för att hjälpa unga talanger som hamnat snett i karriären.
– Det ska inte vara massa påtryckningar av familjer, det är ingen stress.
Var sak har sin tid, alla kan inte blir proffs, det viktigaste är att ha kul, avslutar legendaren.
PLUS gratis i en månad! (ord pris: 69). Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.