Vi har sett det de senaste åren. När det gäller något så verkar det som det låser sig för de svenska spelarna. Har sett samma tendenser även i seniorlandslaget. När det blir avgörande matcher, så blir det som att allt "knyter sig" och man vill hellre att någon annan gör jobbet än att man själv gör det. En känsla jag själv upplevt själv genom åren men jag hade förmånen att ha bra ledare runt omkring mig som lärde mig att på bästa sätt hantera dessa situationer. Redan i tidiga år som ungdomsspelare.
Det mentala spelet är viktigare än en del tror.
Jag tycker mig se alldeles för få spelare som "lutar sig framåt". Med det menar jag spelare som älskar utmaningen i att spela en kvartsfinal, på hemmaplan dessutom, och vill visa vägen för resten av laget. Du måste lära dig att älska sådana situationer. Att vilja vara den spelaren som kliver fram när det behövs som mest.
Svenska spelare behöver visa mer karaktär när det "blåser emot".
Ja, jag vet. Vi pratar om ungdomar men dom är redan draftade i tidiga rundor och möter likasinnade och då behöver prestationen vara bättre än den mot Schweiz, som enbart vunnit mot Norge tidigare i turneringen (och förlorade mot USA med 3-11).
Det ska inte stå 2-2 efter ordinarie tid.
Coachteamet är vana tränare både på seniornivå men framförallt på juniornivå. Magnus Hävelid har varit på förbundet längre än vad jag spelade hockey. Jag litar fullt ut på honom och hans assisterande med teamet runt omkring. Problemet ligger i att spelarna inte är lärda att hantera sådana här situationer.
Idag känns det som tränarna nästan behöver vara mer psykologer än att bara fokusera på att coacha laget. Vilket i och för sig gör en tränare bra, men måste vara otroligt påfrestande och det är därför man behöver ha så många ledare kring laget i olika roller. Känns ibland som det är mer ledare än spelare i en svensk trupp, såväl på junior- som seniornivå.
Jag gillar hur "Djurgårds-linan" uppträder på isen. Liam Öhgren, Jonathan Lekkerimäki och Noah Östlund. Framförallt Östlund som jag tycker tar för sig varje gång han är på isen. Vilket sänder bra signaler till resten av laget. Han gör så många små saker rätt över hela isen hela tiden som är så extremt viktiga: vunna tekningar vid rätt tillfällen, passa pucken vid rätt tillfällen, spela enkelt när det behövs osv.
Kvartsfinalen kan ha varit en rejäl "läropeng" för det som komma skall. Nu väntar Tjeckien som på mig inte alls imponerat än så länge, förutom att tjeckerna lyckades slå ett lamslaget Kanada i kvartsfinalen. Sverige har alla chanser i världen att kunna vinna mot dem. Det gäller att sätta tonen i matchen med en gång. Inte ge Tjeckien lillfingret, för då kan tjeckerna stänga igen vilken match som helst. Lite av tjeckisk hockeys signum.
Kvaliteten finns hos Sverige för att gå till final. Det gäller den mentala biten som ledarteamet måste jobba med. Lättare sagt än gjort.
FOTNOT: Anton Axelsson är Hockeynews expert.
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.