Jokinen om mötet med Luleå i CHL, löneklyftan till SHL och "chocken"

Jukurit från den lilla finska staden St Michel (Mikkeli på finska) hade spelat i den högsta ligan i fyra år utan att nå slutspelet. När Olli Jokinen, 43, tog över inför den här säsongen blev saker annorlunda.

Redan under sitt första år som huvudcoach tog Jokinen sitt Jukurit till en andraplats, vilket har gett laget en plats i Champions Hockey League.

Det var inte bara Jokinens första år i Jukurit. Det var också hans första säsong som tränare på proffsnivå efter 1 231 NHL-matcher som spelare, fyra OS och elva VM med Finland, och en World Cup. Plus 23 SHL-matcher för Södertälje under NHL-lockouten 2004/2005.

LÄS MER: Efter tröga starten – Finland vidare till VM-final på hemmaplan

Olli Jokinen var som spelare en stark ledare. Som coach är han likadan och pratar från hjärtat. Som när han beskriver CHL-gruppen med Jukurit, Luleå, Sparta Prag och Ålborg.

– Det är en tuff grupp, men på samma gång så ville jag ha stora klubbar för jag vill att mina spelare ska få en möjlighet att spela mot topplag och klubbar som styr sina organisationer med en helt annan lönebudget än vad vi gör. Jag är exalterad och hoppas att september kommer fort så vi får se om vi hör hemma eller inte, säger han till HockeyNews.se i en representationslokal på sjätte våningen i pampiga VM-bygget Nokia Arena.

– De flesta spelare jag har i mitt lag har en dröm om att spela någon annanstans än i Finland. På det här sättet får de möjlighet att spela mot Luleå som är en jättebra organisation med fin historia. De spelade i (SM-)finalen och det hade inte på något sett varit fel om de hade vunnit istället. De förtjänade det lika mycket som Färjestad.

Såg du SM-finalen?

– Jag kollade! Varje match var tät och det var små marginaler och allt sånt.

Jokinen pratar på ett världsvant sätt och med amerikansk engelska efter alla år i USA och Kanada. Men nu är det mikroperspektiv som Jukurit-coach som gäller. Jokinen slår underifrån och verkar älska det.

– Det samma gäller Sparta Prag. De har en vacker arena där, stor organisation och det är en välkänd klubb. För oss är det som att ha suttit och ätit vid barnbordet förut nu är vi vid de stora killarnas bord. Vi ska se till att vi är redo i september.

Om Luleå har omkring 45 miljoner kronor i spelarbudet, vilket är runt genomsnittet i SHL, hur står ni er jämfört med det?

– I Finland har topplagen senaste säsongen omkring 30 miljoner. HIFK och Tappara och de stora klubbarna. Vår spelarbudget kommer att öka lite. Vi började med 15 miljoner det ökade till 17 miljoner vid slutet av säsongen. Vi fortsätter att värva spelare, men det kommer inte att bli över 21 miljoner. På så sätt har Luleå och alla svenska klubbar spenderat mer. Det är en helt annan nivå vad de kan betala för spelarna.

Nashville var en av tio NHL-klubbar som Olli Jokinen spelade sina totalt 1 231 matcher för. Nu coachar han finska Jukurit. Foto: Bildbyrån.

Jokinen är välbekant med vad som sker i grannlandet Sverige.

– Antalet fans och supporterkulturen är långt före i Sverige än i Finland. Det blir en stor utmaning för oss, men det är vad vi vill ha.

Vad kommer Luleå att mötas av när de kommer till Jukurit i St Michel?

– De kommer att se sig om lite och undra om det är träningsrinken… Vi har en gammal lada. En trevlig gammal lada som rymmer 4 200 personer. Förra säsongen, trots all den framgång vi hade, så hade vi bara över 4 000 i en match. Vi hade i snitt 2 200. 2 000 fans, det var liksom chockartat och förvånande för mig för laget hade inte varit i slutspel och hade inte gått bra på ett tag och nu hade vi en framgångsrik säsong, men hade fortfarande inga fans.

Jokinen backar bandet med fem år och fortsätter:

– Det finns en hardcore-skara när de spelade i Mestis, andraligan, och jag tror att staden är van vid att vana för laget har plockat hem många troféer i andraligan. Vi får se om det berodde på covid att folk inte kom. Förhoppningsvis har vi inte det problemet i början av nästa säsong och förhoppningsvis fick folk en anledning att komma att se våra matcher med det vi gjorde förra säsongen.

Olli Jokinen tar inte åt sig mycket av äran för topplaceringen i finska ligan och att det nu väntar CHL-spel.

– Spelarna skötte sin del. Det är deras spel och all beröm ska gå till dem. Allt vi kan göra är att vinna matcher och försöka vinna så många som möjligt och om folk inte kommer så kommer de inte. Då finns det inget att göra.

Olli Jokinen tycker däremot att Jukurit spelar en underhållande hockey.

– Den är lite annorlunda än här. Ilves är nog närmast vår stil. Vi spelar mer som svenska landslaget. Det är baserat på skicklighet. Vi har inte styrspel som är den nordamerikanska stilen, du vet. Vi spelar likt svenska klubbar, med hög fart, inget styrspel alls egentligen så det blir intressant hur vi kan mäta oss med Luleå.

Gillar du att vara coach?

– Ja, det gör jag verkligen. De sista åren när jag spelade började jag förbereda mig och fundera över vad jag ville göra när jag hade slutat. Jag hade olika idéer, men coachandet har alltid funnits i bakgrunden. Min pappa (Matti) var spelare och blev coach. Min bror (Ville) är coach så det var en stor sak för mig att skapa ett sätt att leva och bo i Florida och samtidigt coacha på en hög nivå.

Jokinen har en rätt egen bakgrund som coach, men har tagit de steg som behövs för att vara välutbildad. Han slog sina påsar ihop med några tidigare tjeckiska NHL-stjärnor.

– Vi startade en hockeyakademi, jag och Tomas Vokoun och Radek Dvorak, två andra före detta hockeyspelare, och vi hade hade amerikanska U16- och U18-lag på hög nivå och vi mötte alla topplagen i USA och Kanada. Vi hade också en utbildningsdel vilket var väldigt viktigt för mig, att det inte bara handlade om att göra ungdomarna till bra hockeyspelare.

Jokinen har stabila värderingar när det kommer till hockeyn och livet i största allmänhet.

– Det stora för mig var att få ungarna att förstå att skolan är väldigt viktigt. Var inte som mig, Tomas eller Radek för vi lade alla ägg i en korg. Vi gick inte ut från gymnasiet eller något sånt så det stora var att få ungar som kom och spelade för oss, de kom från Tjeckien, men inga från Sverige, och finska, schweiziska och österrikiska ungdomar, många europeiska spelare. De kunde få stipendium till NCAA och det här var något som gjorde att jag kunde ta reda på om coachande var något jag ville göra. Jag gav mig själv fem år och om jag kände mig tillräckligt bekväm med mina coachkvaliteter och om jag fortfarande kände att det var rätt väg för mig så skulle jag börja leta efter erbjudande på proffsnivå.

Olli Jokinen har spelat elva VM för Finland och då tagit tre silver och tre brons. Foto: Bildbyrån.

Coronapandemin ställde till det inte minst i Florida som stängde ner samhället och naturligtvis även ishockeyn. Då tog Olli Jokinen hjälp av sina tidigare agenter som han hade som spelare. De började sprida ordet om att Olli Jokinen fannas på tränarmarknaden.

– Jag hamnade i St Michel. Jag var på ett par intervjuer och blev riktigt överraskad att jag var intressant för jag hade ingen bakgrund som coach på proffsnivå. Det stora för mig var att antingen bli assisterande coach och lära mig av en huvudtränare eller ta ett jobb som huvudcoach i en mindre klubb.

Det blev till att ta över Jukurit.

– Jag använde samma saker som hade fungerat på ungdomsnivå med proffsspelarna, och det har funkat riktigt bra! Jag är glad över beslutet att jag kom hit. Det var en chock att komma hit efter att ha varit i Nordamerika i över 20 år.

På vilket sätt?

– Ja, med språket, för familjen flyttade från Florida där vi hade slagit oss ner när jag hade avslutat spelarkarriären. Det är annorlunda. Nu bor jag i en lägenhet istället för i ett hus. Familjen är i Helsingfors och jag är i St Michel som vi är uppdelade och allt som kommer med det. De hade inga engelska skolor i St Michel, men i Helsingfors finns internationella skolor så hustrun och barnen är där. Min äldsta är kvar i USA och går på universitet. På så sätt är det annorlunda.

Du verkar gilla det ”annorlunda”?

– Jag gillar det och familjen gillar det och jag är glad att min fru låter mig följa mina drömmar, säger Olli Jokinen