Jag har följt damishockey på högsta nivå under 18 år och de senaste åtta med syfte att hitta världens mest talangfulla 18/19 åringar. Det har varit få svenskor efter den mycket starka 91-kullen som passerat nålsögat, världsklass.

Många av de skickligaste unga spelarna försvann som redan som 18-åringar av olika anledningar efter Vancouver OS 2010. VM- och OS-meriterade spelare som Tina Enström, Isabelle Jordansson, Myhren, Cecilia Östberg fick alla relativt korta landslagskarriärer i förhållande till sina internationella insatser. När sedan nästa våg av av kreativa spelare i form av Lina Bäcklin, Lina Wester, Elin Holmlöv, Jenni Asserholt och Emma Eliasson också försvann kan man räkna nio spelare som producerat mål och poäng och idag skulle vara mellan 28-31 år.

Sverige jobbar hårt, kämpar bra men för att vinna i dagens ishockey räcker inte det. Man måste SPELA bra i hög fart.

Sverige har sedan 2010 varit i en medaljmatch. Efter att en missad medaljmatch var ett fiasko har det nu varit helt ok att bara ta sig till kvartsfinal.

De övriga länderna ser inte Sverige som bättre även om svensk media, ishockeyledare och även spelare gör det. Mycket beroende på att man saknar kunskap respekt och insyn i tyska, japanska och flera länders spelare och program.

Mitt jobb de senaste åren har varit att följa och hitta de bästa unga spelarna som är bra nog att få ett stipendium för spel i topprogram i NCAA. Den bästa och den i mina ögons ledande damligan i världen:

Western Collegiate Hockey Association – WCHA.

Följer man nästa generation VM-spelare nära så vet man att Tjeckien blir bra, Finland har många bra, Ryssland har världsspelare, Japan har väldigt talangfulla men kortvuxna spelare, Kanada har många gedigna spelare och USA har speed och skicklighet på otroligt många spelare.

Sverige då? Helt ok spelare men i de senaste sex JVM-turneringarna finns endast ett fåtal som bedöms ha absolut toppnivå för tillfället.

Förhoppningsvis tar man nu ett omtag vad gäller talangutveckling och jobbar på att utveckla och behålla, inte bara de hårt jobbande spelarna, men framförallt de kreativa, fantasifulla, mönsterbrytande personligheterna.

Kämpar, jobbar hårt, sliter gör alla på den här nivån. Men å andra sidan, det gör de som sitter på en spinning cykel på ”Friskis och Svettis” också. VM-framgång kräver detta, men ännu mer förmågan att skapa och utföra tekniska oerhört svåra saker under hög stress, med elaka motståndare som knappt ger dig tid att tänka eller utföra något du själv vill och önskar.

Frågan är hur många stenar vänder man på, men framförallt VEM vänder på dem?

Må väl!

”Finlands sak är vår”

När det omöjliga händer

Japan saknar egentligen bara en sak

Humlan kommer fortsätta flyga många år till

Frankrike är tillbaka – men det blir en kort visit

VM i att kontrollera sina nerver

Baksmällan efter OS-succén kan nog visa sig

Inte lika trevligt om du förlorar OS-guld

Ryssland har de offensiva vapnena för medalj

VM premiären orsak till oro?