NICLAS: Trojas värsta mardröm – det är ovärdigt

Troja-Ljungby kan verka som en liten struntklubb bland många, från Småland.

Men i historiens ljus är det nåt helt annat.

Troja ångar av hockeykultur, och är på division 1-nivå en ordentlig stormakt – den absolut största i Hockeyettan.

Själv är jag född och uppvuxen i Ljungby, en traditionell industriort med arbetarprägel.

En alldeles vanlig typisk svensk småstad bland många. Drygt 30 000 människor bor i kommunen, hälften av dem i stan.

Staden Ljungby lever generellt i skuggan av de närliggande mellankommunerna Halmstad och Växjö, cirka 45 minuter bort, åt vardera hållet.

Man kan utan vidare påstå att Ljungby har ett lillebrorskomplex gentemot de där grannarna.

Lagan rinner lite stilla genom stan, irriterande många samhällsfunktioner centreras in till Växjö numera, och i Ljungby är det mesta på sin höjd sisådär lite lagom – och en hel del anses definitivt ha varit bättre förr.

Men genom åren har det alltid funnits ett sätt, ett område, en yta, för Ljungby och ljungbyborna att hävda sig, att kaxa upp sig, att briljera och klippa till storebröderna runtom; Hockeyn!

Ljungby var först ut i Småland med att satsa på den nya idrotten ishockey. Troja bildades redan i slutet av 1940-talet, och var – tillsammans med Nybro och Tingsryd – tidigt ute med elitambitioner inom den här sporten.

På 1980- och framför allt 90-talet var Troja ständigt snubblande nära att ta sig till dåvarande Elitserien ( = SHL ).

Vid fyra tillfällen hade Troja en sistamatch på säsongen (i kvalserien) med villkoret att ”vinner vi idag, så går vi upp”.

Men misslyckades varje gång.

v) 1985 behövde man slå Västerås – men kryssade, och nya uppstickaren HV71 gick upp istället.

v) 1993 ledde man kvalserien inför slutomgången, och hade en helt avgörande skiljematch uppe i Umeå, mot Björklöven – som slog oss med 4-2.

v) 1996 var det slutmatch borta mot Rögle – oavgjort, 5-5. Därmed kunde Brynäs, via seger mot Björklöven, ta hand om förstaplatsen.

v) 1997 var det ännu en helt avgörande uppflyttningsfinal, i Södertälje, en stimmig fredagkväll, med publikrekord i Scaniarinken. SSK vann, 5-1.

Sju vårar i rad, från 1993 till 1999, var Troja i kvalserien mot elitserien.

1997 och -98 hade man på vägen fram dit till och med vunnit den allsvenska grundserien, med klar marginal, i konkurrens med en massa storklubbar.

Ändå gick det aldrig vägen, till slut.

Ja, ni hör själva…

Troja stod verkligen på tur för att gå upp, gång efter gång – men förbannelsen höll i sig.

Men blev den ständiga loser-klubben, i sista momangen.

På 2000-talet har förutsättningarna förändrats.

Den förra storsponsorn Strålfors har blivit allt mer osynlig.

Till sin fasa har ljungbyborna fått se Växjö Lakers bli en ny stormakt inom svensk ishockey. Och HV 71. Två grannar som ingen här gillar.

Men inte nog med det; där bakom har också massor av andra småländska klubbar tagit upp konkurrensen, och tidvis blivit ungefär lika bra – eller bättre – än Troja;

Oskarshamn, Kalmar, Nybro, Vimmerby, Tingsryd, Västervik, Tranås, Dalen med flera.

Detta är ljungbybornas värsta mardröm.

Under 2000-talet har Troja ånyo kvalat och utkämpat ständiga streckstrider, gällande upp- eller nedflyttningar – men numera ”en våning ned”, dvs inte i skarven mellan högsta- och andraligan, utan mellan allsvenskan och hockeyettan.

Man är en av landets absolut mest vana kvalklubbar. Kanske till och med den allra mest erfarna av dem alla.

Troja är i princip alltid, varje vår, inblandat i rafflande kvalspel, av något slag.

Senaste 20 åren har man åkt jojo mellan vad Troja-supportrarna betecknar som ”sin vanliga hemvist” och ”djungelligan”.

2005 åkte de ur hockeyallsvenskan.

2008 gick de upp igen.

2014 drattade de ur på nytt.

2017 upp.

2018 ur.

2021 nytt uppflyttnings-jubel.

2022 ner i källaren igen.

Och nu, 2025, luktar det ånyo ”hemvändning” till allsvenskan.

Man kan ju bli ett nervvrak för mindre.

Långtråkigt blir det, som ni märker, aldrig att heja på Troja.

Det är ett ständigt pendlande mellan hopp och förtvivlan.

Nu, i den allsvenska finalen, har de alltså möjligheten att rätta till situationen igen.

Åtminstone delvis.

Växjö och HV71 har man – i alla fall för tillfället – släppt iväg. Att konkurrera med just dem är för dagen inte inom rimlighetens ram.

Men för ljungbybor och trojaner, är det direkt ovärdigt att sitta fast i division 1.

Hela den här lilla småstaden bara måste se sitt lag gå upp nu igen, den kommande veckan – det är ett direkt krav bland bygdens befolkning, för att slå vakt om invånarnas självkänsla och deras psykiska välmående.

PLUS: Del 2, 3 och 4 om Troja släpps kommande dagar!

FOTNOT: Niclas Andersson är klassisk hockeykrönikör på Expressen. Han har följt Troja hela livet och jobbar nu på TR Media. Niclas skriver om Trojas väg uppåt på Hockeynews.