Trivigno: ”Har inte varit mig själv”

Bobby Trivigno var en stor stjärna på college och har vunnit flera fina utmärkelser, men steget till proffshockeyn hemma i Nordamerika blev inte som han tänkt sig. Efter 117 AHL-matcher estämde sig den 25-årige amerikanen för att flytta till Gävle och Brynäs. 

– De senaste två åren har varit utmanande. Jag var odraftad och behövde hela tiden bevisa att jag förtjänade en plats. Det gick inte som jag hade hoppats, och jag är inte säker på att de var helt nöjda heller, men jag älskade laget och hade kul ändå. Det var en lärorik period för mig, men nu är jag glad över att vara här, säger han.

Efter en relativt tuff försäsong har forwarden fått en drömstart på SHL-säsongen och så här långt står amerikanen noterad för fyra poäng på tre matcher. I hemmapremiären mot Frölunda kom dessutom första målet. 

– Jag tycker att jag har spelat ganska bra. Det har varit några små misstag, men det kommer att rätta till sig med tiden.  Jack (Kopacka) är underbar att spela med. Han är en målgörare och och jag menar, vem vill inte spela med en målgörare? Så länge jag gör mitt jobb, vinner kamperna och ger pucken till honom eller Ölund, händer det bra saker. Jag tycker att vi har spelat väldigt bra hittills, säger han.

Trots att poängen trillat in till en början medger han att det är en omställning jämfört med AHL.  

– Ärligt talat är jag förvånad över hur snabba alla spelare är här. Det finns många skickliga spelare i AHL, men tempot är högre här. Ytorna är större, men alla är riktigt bra på skridskorna, det är ingen som faller ur ramen.

– Det är också mycket mer puckinnehav här, medan spelet i Nordamerika ofta handlar om "dump and chase" och spel längs med sargerna. Här har du mer utrymme och kan hålla i pucken längre, du behöver inte alltid dumpa djupt eller skicka den längs sargen. Det är helt klart annorlunda och tar lite tid att anpassa sig till, säger han.

Tiden i AHL var stundtals väldigt tuff och Bobby Trivigno fick ofta spela i en väldigt undanskymd roll. Målet med flytten är främst att hitta tillbaka till sin offensiva potential och våga spela sitt spel igen. 

– Jag har inte varit mig själv sista två åren. Jag spelade med en rädsla för att göra misstag, och när du är rädd för att agera blir det sällan bra. Här känner jag mycket mer självförtroende och är inte alls nervös. Det beror delvis på att det är en nystart, men också på att coachen och sportchefen har så stort förtroende för mig. Offensiven kommer att växa fram mer och mer, säger han.

Amerikanen, som är född och uppvuxen i Setauket nära New York, ger ett sympatiskt intryck under intervjun och verkar trivas utmärkt i Gävle. Med på äventyret är hans fästmö och deras mops.

– Det har varit fantastiskt. Jag börjar lära känna staden och tycker att storleken är perfekt för mig. Här finns allt man behöver, utan att det blir för stort eller för mycket trafik. Jag trivs verkligen här. Det är första gången jag är i Europa, och kulturen och livsstilen är helt annorlunda än vad jag är van vid. Jag försöker anpassa mig och ta till mig allt nytt.

– Det är väldigt spännande att få uppleva något annorlunda. Hittills har alla varit otroligt vänliga och välkomnande. Jag ser fram emot de här två åren, säger han.