Svenskens skadeproblematik – sex långtidsskador senaste åren

Sommaren 2008 draftades Anton Gustafsson av Washington Capitals som totalt 21:e spelare i förstarundan. 

Men forwarden gjorde bara en match för klubbens farmarlag Hershey Bears innan kontraktet bröts och han flyttade vidare till Schweiz. 

Där har han hållit till de senaste nio säsongerna, men det har varit en tuff tid som kantats av stora skadeproblem. 

– Jag har haft två diskbrock, dragit tre korsband och opererat höften. Det har varit någonting hela tiden. Jag har ingen idrottskropp, men jag håller i och använder mitt huvud för att ligga rätt och sådär, säger han. 

Hur har du hanterat det?

– Det är inte så jävla kul. Jag var draftad av Washington i första rundan och och det blev ett jävla liv när jag bröt mitt kontrakt där och flyttade till Schweiz när jag var 20. När jag kommit dit drog jag korsbandet tre år i rad, och åren mellan 20 och 23 är dina viktigaste hockeyår, så självklart var det jättetungt. Det har inte varit helt optimalt. 

Ändå har du orkat kämpa dig tillbaka. Vad är det som fått dig att inte lägga av?

– Det är kärleken till hockeyn som hållit mig kvar. Sen vet jag om att jag att jag är en bra och klok hockeyspelare när jag är hel, utan att jag vill låta divig. Det är väldigt kul att spela när jag är hel.

Bortsett från två kortare sejourer i Sverige har Anton Gustafsson varit Schweiz trogen. Tillvaron i landet är något som tilltalar honom. 

– Jag älskar det. Hockeyn i Sverige har blivit mer juniorhockey, det är väldigt hög fart och inte så mycket plats för spelskickliga spelare längre. I Schweiz kan du hålla i pucken lite mer och lira lite mer, och backarna är inte lika bra utbildade som i Sverige. Det är betydligt mer underhållande.

Utanför planen har Anton Gustafsson slagit sig till ro med familjen och i nuläget finns inga planer på att flytta hem. 

– Livskvalitén är fantastisk. Vi sover alltid hemma och har korta bortaresor. Det är ett fantastiskt land, så för mig finns det ingen anledning att flytta hem. Jag har två barn som går i skolan där nere och trivs bra. Efter karriären ska vi hem, det har jag lovat min fru, men just nu trivs vi jättebra där nere, säger han. 

Anton Gustafsson i en kamp med Frölundas Nicklas Lasu. Foto: Bildbyrån

Biel-Bienne vann den första kvartsfinalen i CHL mot Frölunda och har skaffat sig ett bra utgångsläge inför returen på tisdag.

– Det var nog ingen som trodde det på förhand. Vi visste att de skulle komma och hade en gameplan på att vi skulle minimera våra misstag, vilket vi inte gjort i första perioden. Det var tur att vi hade en målvakt som stod på huvudet och räddade oss i de situationerna, säger Anton Gustafsson och hyllar målvakten:

– Han spelade helt fantastiskt. Det är synd att han ska sluta. Jättetråkigt för oss. Men han säger det själv, han vill sluta när han är på topp och det är han verkligen nu. Inte bara i Champions Hockey League, utan även i serien. Vi har mycket att tacka honom för, säger han. 

Vad blir viktigt för att ni ska vinna på tisdag?

– Jag tror inte vi får tänka för mycket på resultatet. Det krävs en minst lika bra insats av oss här på hemmaplan om vi ska lyckas ta oss vidare, säger han.