Det är fantastiskt att få ynnesten att följa ishockey. Inte bara för stämningen i iskalla hallar, farten när du sitter rinkside eller korvlukten i katakomberna kombinerat med historiens lukt. Det är även och kanske enligt vissa främst för att du aldrig kan räkna med något på samma sätt som att du aldrig kan räkna bort något. En kritiserande text från en kall bil i Linköping efter att HV visat riktigt sorgliga tendenser vad gäller förlorarmentalitet. Med all rätta påstår jag och andra. Det kan vända lika fort som att Färjestad hinner säga serieseger…
Det gjorde det också. Jag kommer med en förhandsvarning till hands, inte att göra en höna av en fjäder. Men det är anmärkningsvört hur ett sargat gäng förlorare i Linköping vände hem till Husqvarna Garden, möter en rival, en slutsåld lördag, pressen fortsatt skyhög och lyckas komma ut och se ut som vinnare. Man spelade helt plötsligt som att de 17 sorgliga inledande matcherna på säsongen inte ägt rum. Det är ganska många parametrar som pekar mot att ett sargat gäng spelare inte ska väckas ur graven. Men likväl gjorde man det. Imponerande. Spännande att se vad det får för effekter kommande vecka. Här är några punkter jag vill uppmärksamma från matchen:
Olle Alsing
Har haft det extremt tungt sista två säsongerna. Det hade varit ett tapp för HV om Alsing bara varit osynlig som kapten. Det har för HV:s del snarare varit så att Alsing varit ett hinder i spelet. Har haft svårt att hitta sitt spel sedan debutsäsongen då han gjorde sin poängbäst säsong samt en defensivt fin säsong. Lördagskvällen var ett välkommet steg framåt för Alsing som likt laget gjorde rätt avvägningar, var framåtlutad, passningar var på bladet och spelet var rejält. En gång är ingen gång. Men från lördagens match inkasserar Alsing höga poäng hos Vita Gula Blå.
1:a period
Det har inte varit sällsynt med positiva 1:a perioder för HV71. Man har tidigare fått mig sig ledningar för att sedan kosta på sig mycket mål senare i matcherna. Men så dominanta har man inte varit som mot Växjö. Växjö ska sägas att jag tyckte de var långsamma i besluten, släppte närkamper lite för enkelt till HV samt lämnade alldeles för stora ytor till HV:s offensiva spelare. Någonstans sker ju detta av en anledning också. HV kommer ut och spelar pucken fort, passningar satt på bladet nästan som att anden av drömfemman 10-39-76 vakade över dem i första perioden, närkamperna vanns och framförallt släppte man inte på gasen. Man var lika hungriga på 3-0 som 1-0. Med ett sådant mindset kommer man långt i denna sporten.
Defensiv
Det stora sorgebarnet fick lite hjälp i matchen mot Växjö just genom själva motståndet. Växjö trivs inte som bäst att driva spelet framåt. Man avvaktar, avvaktar, avvaktar och kontrar in sina mål när motståndarna är som tröttast, svagast och framförallt mest sårbara. Men här hade HV gjort sin hemläxa. Backarna lyckades “pincha” och ligga nära Växjös forwards som störde deras kontringar. 3:e gubben var allt som oftast på rätt sida vid tapp av puck. Man gjorde Herman Livs uppgift lite lättare genom att bättre städa undan Växjös forwards framför mål. Att HV bara släppte in ett mål tror jag för många mer tryggande än att man gjorde 3 framåt. Backarna gjorde sin uppgift och för en match så hade HV en målvakt som osade trygghet.
Målvaktslösning?
Vi fortsätter där vi avslutade. “Du har inte gjort mål sedan Jesus gick i badbyxor” - Blåvitt supporter till Marcus Berg. Ungefär samma citat går att använda till Livs matchande. Livs har inte stått i mål sedan fyra veckor tillbaka. Frölunda hemma i en 2-6 förlust. Det var inte ens tänkt att nr 80 skulle stå denna kväll, men ett sent skadebesked på Sandström öppnade dörren för revansch (om man nu ens kommer ihåg matchen mot Frölunda…). Innan jag går vidare med att hylla Herman för hans trygga spel och matchavgörande räddningar så vill jag lyfta ett frågetecken. 1. Vad är tanken med Liv och Glifford och 2. Hur ska man förbereda dem som bäst för nästa säsong om de inte får stå några matcher? Är ivrig efter svar.
Känner jag HV rätt så kommer Liv stå 3-4 matcher i rad nu för en stark prestation i ryggen. Gör nu inte samma misstag som vid säsongsstart. Spela bästa målvakten, alltid. Men hantera dem rätt och låt inte Sandström eller Glifford (beroende p ålem du satsar på) få samma behandling som Liv fick med fyra iskalla veckor på bänken.
Örebro borta på torsdag. Björklöven hemma på lördag. Självklart hörs vi då!
Tills dess finns vi i era lurar på Vita Gula Blå.
Tack för mig!
Carl Andersson