Det finns många meriterade målvakter i Hockeyallsvenskan den här säsongen.
Men ingen är förstås i närheten av att kunna matcha Jhonas Enroths meritlista.
153 matcher i NHL, 134 matcher i KHL, 238 matcher i SHL, fyra VM och två OS.
Men hungern finns kvar.
– Det behövdes ingen övertalning. Utan jag kände faktiskt på en gång att det kändes jävligt intressant, säger han om valet att skriva på för hårdsatsande AIK.
Hur var den processen?
– Nej, det var väl att de hörde av sig. Ja, nu är det väl kanske i början på april som det var. Och första gången man fick höra det så blev man faktiskt lite småsugen på det. Jag tycker AIK, liksom, de har ju någonting häftigt på gång. Och häftigt att spela i Stockholm. Så man blev sugen på det på en gång.
– Det kändes som att man ville satsa. Och den känslan finns ju kvar, tycker jag. Jag har varit imponerad hittills av alla spelare och energin i gruppen. Och så här på isen så känner jag också att det är en skicklig grupp. Nu vet inte jag riktigt hur allsvenskan är, men det känns som att det är ett bra lag, fortsätter han.
Det känns inte negativt på något sätt att kliva ner en serie?
– Nej, alltså jag har typ inte reflekterat alltför mycket över det. Det är klart, man vill ju spela så högt upp som möjligt. Och det fanns väl lite alternativ tidigt på våren att stanna kvar. Men det var väl ingenting som riktigt lockade sådär just där och då.
Hur var dialogen med Örebro? Det skrevs ju om att ni diskuterade en fortsättning?
– Ja, i början så var det väl att vi kunde se en fortsättning. Men sen så tror jag att från båda parterna så började vi känna att vi var klara med varandra. Det var inget ont från någon part eller något sånt. Jag kände mig klar och jag tror Örebro kände sig klara också med mig. Jag tror att det var nyttigt för båda parterna att hitta på något nytt.
Och det vägde över att flytta hemåt?
– Ja, exakt. Det låg lite i vågskålen också, att vi kunde komma hem och få känna av hur det är att spela här hemma.
Efter spekulationerna – berättar om husköpet
Uppgifterna om att Jhonas Enroth var aktuell för AIK började cirkulera under våren, och samtidigt letade skickliga AIK-supportrar fram att familjen Enroths lägenhet i Hammarby sjöstad låg ute för försäljning.
Detta fick supportrar att spekulera ännu mer om vilka signaler det skickade utifrån var Jhonas hockeyframtid låg. Var det ett tecken på att han inte skulle spela i Stockholm? Huvudpersonen själv märkte dock inte av det snacket, berättar han i efterhand.
– Nej, det var i sådana fall skickligt hittat, haha. Jag tror i och för sig att min tjej lade upp någonting på Instagram om det, minns han.
Men, sanningen är att bytet av bostad inte hade något med hockeyn att göra.
– Vi hade faktiskt köpt hus i februari redan. Vi hade inte planerat att köpa hus, men så hittade vi ett hus som vi älskade, i Enskede, och köpte det. Sen tänkte vi väl bara att "ska jag fortsätta spela så får vi väl kanske hyra ut det". Och sen så kom det här intresset från AIK. Då klaffade det ännu mer i allting.
Är du en händig husfixare?
– Nej, det är jag väl inte. Men om det krisar och det behövs göras någonting så tror jag nog att vi kan lösa det. Men nej, jag kanske lejer bort de flesta problemen, haha.
Vad är det som gör att det är så roligt med hockey fortfarande?
– Nej, jag vet inte. Ibland kommer jag på mig själv vilken jävla låga man har. Jag vet inte, den finns bara där tror jag fortfarande. Och jag tror lite, desto äldre man blir desto mer vill man verkligen krama ut det sista. Så nu är man jävligt sugen på att försöka hitta saker som gör en bättre. Om det är i fysen eller på isen eller i utrustningsdelen så är man jäkligt sugen på att förbättra sig själv hela tiden.
Hur stolt är du annars över karriären som du har haft?
– Ja, men det är ju alltid så här... Man har ju alltid tänkt och trott att man skulle ha varit lite bättre. Men jag tror att med lite distans på det så kanske man kan känna en dag att det varit en rätt så bra karriär överlag. Men just nu känner man hela tiden att man kan lite bättre. Det är den här extra kicken hela tiden man får, tror jag. Och att vinna någonting mer, det är ju det man liksom... Ja, men det är det som är drivkraften, absolut. Om man skulle få göra det i Stockholm så hade det varit helt otroligt.
Vad tänker du när du ser lagbygget ni har?
– Som sagt, jag har varit väldigt imponerad av de här sommarträningarna vi har haft hittills. Det är liksom ett skickligt lag och man känner att det är ett jäkligt energifullt lag. Det är väl ett lite yngre lag än vad man kanske är van vid i SHL, känns det som. Det är inte så många som har barn och sådana saker. Det är härligt ungt och energifullt, känner man på en gång.
Och du är äldst...
– Ja, exakt. Jag är fortfarande lika hungrig, tycker jag. Jag tycker det är så jävla kul att framför allt spela, men också träna och tävla. Det är jättekul bara att försöka rädda så många puckar man kan.
