SHL presenteras av:
BAUHAUS bygger svensk ishockey
Det var i mötet med Skellefteå i Globen den 28 december som Anton Hedman blev skadad. Ett stenhårt skott träffade illa på vänsterfoten och han bröt ett ben.
Det blev gips, kryckor, rehab och allt som hör till för att återhämta sig efter frakturen. Skadan gjorde att 33-årige Hedman missade tolv SHL-matcher. Det är den längsta frånvaron som han har haft under sina snart tio säsonger i SHL.
Den 15 februari gjorde han comeback för Djurgården. Mot Leksand i torsdags gjorde han sin tredje match efter skadan, som gör sig lite påmind.
– Njae, lite grann, men det är ingenting som påverkar mig längre, tycker jag inte. Egentligen hade jag väl tänkt vänta några matcher till, men det blev en liten lucka där och någon skada, så det var bara att kliva på mot Malmö borta. Det var bara rakt in i det och det var kanske skönast att göra så också, bara kasta sig in, säger Anton Hedman.
Han var på is med Djurgården under träningarna i början av februari och har successivt ökat för att toppa formen lagom till SM-slutspelets början.
– Det känns helt okej. Lite kantig är man ju. Man är inte i den form man kanske borde vara i. Flåset är bra och tajmingen. Det var nästan två månader man var borta. Det är första gången för mig och visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, men det känns bättre varje gång jag är på is. Jag försöker vara där ute så mycket som möjligt och stannar kvar och kör efter träningarna.

Det gör ont att möta Djurgårdens Anton Hedman, som själv skadade sig i mötet med Skellefteå i Globen den 28 december. Foto: Bildbyrån.
Djurgården har som lag varit rätt skadedrabbat under säsongen, men under 2020 har laget gått starkt. I och med 5–2-segern mot Leksand har stockholmarna tolv raka hemmasegrar.
– På något sätt tycker jag att det är bra att vi har fått en prövning under säsongen så att vi är lite härdade när vi går in i ett slutspel. Vi har sett de här situationerna och vi har haft skador på de flesta lagdelarna. Det kan man väl se som en fördel, menar Anton Hedman.
LÄS MER: Ny befarad långtidsskada för Djurgården: "Det är inget bra"
– Nu börjar vi få tillbaka folk och har haft en bra period i januari och februari bortsett från de två matcherna innan den här (mot Leksand).
– Det finns saker som jag tror att vi kan vrida till inför slutspelet ändå, bli lite noggrannare med passningar och såna grejer. Målet är att vinna SM-guld och det är det vi jobbar efter och jag tycker vi har chansen.
Djurgården fick nyligen stryk mot både Malmö och Skellefteå på bortais och på lördagen väntar en ny svår bortamatch mot Anton Hedmans förra klubb Örebro.
Djurgårdscoachen Robert Ohlsson efterlyser mer ödmjukhet från sitt lag som stundtals svajade i 5–2-vinsten mot Leksand.
Djurgården har den sjätte och sista direktplatsen till SM-kvartsfinalen, men jagas av både HV71 och Örebro underifrån. Och uppåt är det tajt även om det är fem poäng upp till tvåan Färjestad.
– Vi har siktat in oss på att ha en så bra placering som möjligt och ha en eventuell hemmaplansfördel. Tongångarna i omklädningsrummet är inte att vi skiter i det här… Jag håller med om att vi spelar slarvigt stundtals. Vad det beror på är svårt att säga. Jag hoppas att vi ska kunna tona till det ju längre vi går mot slutspelet, säger Anton Hedman.
LÄS MER: Redo för tung roll i Djurgården: "Inte många tycker om att möta mig"
Han är en av SHL:s allra flitigaste tacklare och en spelare som de flesta motståndare behöver ha koll på när han är på isen. Annars smäller det.
I sin karriär har han varit med och tagit ett SM-silver och det var med Luleå 2013. Att vinna SM-guld är oerhört svårt.
– Vi gick till final med Luleå mitt första år i klubben. Då hade vi ett bra lag. Skellefteå var lite vassare så vi fick det tufft i finalen, men jag har inte kommit längre än så. Nu är man definitivt på andra halvan av karriären och det är inte alltid man har ett läge där man har ett så bra lag som jag tycker att vi har nu. Det gäller att ta vara på de tillfällen för de kommer inte så ofta och det blir mindre och mindre av dem, säger Anton Hedman bestämt.

