Receptet för revansch: ”Mer självhat”

Mantas Armalis hade ett tufft fjolår.
Filip Larsson gjorde oväntad succé och förpassade målvaktsveteranen till bänken och när han väl fick chansen var det varken hackat eller malet i prestationerna. Med Larsson försvunnen över pölen och en ersättare i form av Jakob Hellsten, som på svensk is som högst stått i Hockeyettan, är Mantas i år tydlig förstemålvakt. Åtminstone på förhand.

Efter nio insläppta de fem första perioderna byttes han ut mot nämnde Hellsten inför sista akten i Luleå.
Hellsten imponerade men det var ändå Mantas som återigen startade när Leksand vände på skutan och slog Rögle med 4-1 i omgång tre.
– Jag känner väl att jag under min karriär har investerat så pass mycket att jag kan få förtroende även efter två mindre bra insatser, och det visade sig att det går att lita på mig, säger han.

Hur ser du på din position i klubben efter fjolåret?

– Min position i klubben… det är något jag behöver bevisa för alla, klubben, alla utanför och mig själv varje dag. Det är den industrin vi är i.

När du ser tillbaka på förra säsongen, vad tänker du då?

– Förra säsongen var det några perioder som var riktigt dåliga. Men annars var det väl en helt okej säsong. Man jämför ju ofta de två målvakterna i samma lag, det är väl lite som F1-förare ungefär, två i stallet och det enda man kan göra är att jämföra med den andra målvakten. Man kan ju inte jämföra med andra lag för de har andra förutsättningar. Och förra året låg jag ett steg bakom Filip.

Challe Berglund spekulerade i att du kanske inte kom upp i den nivån du har för att Filip var så bra så du ”behövde inte” vara där. Att du mår bra av mer press?

– Absolut, det gör jag… eller det är lite både och. Många av de säsongerna där jag känner att jag varit bra är när jag haft stark konkurrens också. Det är inte helt sant, men det skapar också en annan desperation, absolut.

När Leksands målvaktspar har betygsatts inför säsongen har många påpekat att Mantas efter en dålig säsong alltid studsar tillbaka med en bra. Är det bara folk som kollat eliteprospects och räddningsprocenten eller ligger det faktiskt någonting i det?
– Lite både och skulle jag säga. De säsonger som anses vara svaga har i mina ögon kanske inte varit så svaga, men svagare, absolut. Förra säsongen tycker jag att jag har perioder där jag är usel. Men samtidigt hade jag jättemånga bra insatser som kanske hade lett till en vinst en annan dag.
– Samtidigt har jag en revansch att hämta, helt klart.

Men i det stora hela stämmer det?

– Ja, det skulle jag säga.

Vad beror det på?

– Bra fråga. En vilja att revanschera sig kanske. När jag kommer i ett sånt läge så har jag kanske en fördel. Det är nästan så att man måste sätta sig i den situationen hela tiden, tänka ”fan vad dålig jag var nu” så att jag måste revanschera mig imorgon och imorgon och imorgon. Sen tror jag också det beror på viljan och förmågan att analysera vad som varit dåligt och att ta till sig det och förbättra det.

Kanske släppa ett tidigt mål i varje match då och sen gå för revanschen?

– Haha, kanske inte så. Men mer självhat innan matcherna. ”Fy fan vad dålig jag är, fy fan vad dåligt… nu måste jag upp”.

Två storförluster och sen en övertygande seger mot Rögle. Var står Leksand i år? – Jag tycker att vi står likt vi stod förra säsongen. Vi har ett bra lag, ett väldigt skickligt lag. Men vi behöver ta itu med de här delarna som de senaste matcherna varit mindre bra. Framför allt kampen då, sättet vi spelar i försvarszon och sättet vi anfaller också egentligen. Vi har kvalitéerna men vi vill alltid hitta det där jättesnygga målet.

Och så målvaktsprestationerna då…

– Ja, jag får fortsätta mitt självhat och hoppas att det går vägen, avslutar Mantas med ett leende.