Att locka till sig Sveriges största 15-åriga talanger är en sak. Att faktiskt utveckla dem till elitspelare är något helt annat.
Att vinna matcher i J18 och J20 räcker inte heller för att hamna högt på den här listan.
Här handlar det om vad som händer därefter.
Vilka miljöer lyckas utveckla spelarna vidare? Vilka vågar ge juniorerna riktiga roller i seniorhockeyn? Och var finns en dokumenterad väg från hockeygymnasiet, genom juniorleden och hela vägen till det egna A-laget?
Hockeyspionen har tittat på utvecklingen under ungefär de senaste tio åren och vägt samman både mängden spelare som tagit steget och vilken nivå de senare nått.
Några av Sveriges mest välkända talangfabriker finns med.
Men topp fem innehåller också en klubb som kanske inte är lika självklar – och ettan har byggt upp en kontinuitet som är svår att matcha.
1. FRÖLUNDA HC
Frölunda har under lång tid kombinerat ett starkt hockeygymnasium med en väldigt tydlig väg vidare till A-laget.
Det som framför allt sticker ut är kontinuiteten. Det handlar inte om en enskild superkull – nya spelare fortsätter komma.
Under den senaste tio–tolvårsperioden har Frölunda fått fram både en mängd spelare och en spets som få andra svenska klubbar kan matcha.
Rasmus Dahlin, Lucas Raymond och Simon Edvinsson har gått hela vägen till stora roller i NHL, samtidigt som nya generationer fortsatt komma underifrån.
Det kanske mest imponerande är just att produktionen fortsätter.
När en generation försvinner står nästa redan redo.
Exempel på spelare: Rasmus Dahlin, Lucas Raymond, Simon Edvinsson, Elmer Söderblom, Samuel Fagemo, Theodor Niederbach, Liam Dower-Nilsson, Otto Stenberg, David Edstrom, Noah Dower-Nilsson och Ivar Stenberg.
2. DJURGÅRDENS IF
Djurgården har framför allt under de senaste åren radat upp väldigt starka kullar.
Alexander Holtz och William Eklund följdes av Noah Östlund, Jonathan Lekkerimäki och Liam Öhgren.
Därefter har nästa generation redan tagit plats med Anton Frondell, Victor Eklund och Viggo Björck.
Det som gör Djurgården extra intressant är att flera av spelarna inte bara fått göra några minuter i seniorlaget.
De har fått riktiga roller redan som juniorer och i flera fall snabbt gått vidare till NHL-draftens första runda.
När man radar upp namnen efter varandra blir det ganska tydligt vilken nivå Djurgårdens utvecklingsmiljö hållit under perioden.
Exempel på spelare: Alexander Holtz, William Eklund, Albin Grewe, Jonathan Lekkerimäki, Noah Östlund, Liam Öhgren, Calle Odelius, Anton Frondell, Victor Eklund och Viggo Björck.
3. SKELLEFTEÅ AIK
Skellefteås stora styrka är inte bara vilka spelare som kommer fram – utan klubbens förmåga att faktiskt använda dem.
Det är en sak att låta en junior göra några byten när A-laget har skador.
Det är något helt annat att låta unga spelare växa in i riktiga roller samtidigt som laget år efter år förväntas slåss om SM-guld.
Det har blivit en del av Skellefteås identitet.
När en ung spelare är tillräckligt bra finns det en dokumenterad väg från hockeygymnasiet och juniorlagen in i A-laget.
Axel Sandin Pellikka är kanske det tydligaste exemplet från de senaste åren, men långt ifrån det enda.
Exempel på spelare: Jonatan Berggren, Adam Wilsby, Albin Sundsvik, Simon Robertsson, Elias Salomonsson, Axel Sandin Pellikka, Viggo Nordlund, Oskar Vuollet, Viktor Klingsell och Valter Lindberg.
4. LEKSANDS IF
Leksand är kanske den mest underskattade klubben på den här listan.
När svensk talangutveckling diskuteras hamnar mycket fokus på Frölunda, Djurgården och Skellefteå.
Men Leksand har under långa perioder varit väldigt skickligt på just det vi tittar på här: att ta spelare genom hockeygymnasiet och juniorverksamheten och få dem hela vägen till det egna A-laget.
Här finns också olika typer av utfall.
Vissa har blivit kvar och etablerat sig i Leksand. Andra har gått vidare mot NHL och internationell hockey.
Isak Rosén, Emil Heineman och Nils Åman är tre tydliga exempel på spelare från ungefär samma generation som alla tog sig från Leksands utvecklingsmiljö vidare mot NHL.
Den sistnämnde är nu tillbaka i Sverige och Djurgården.
Och produktionen har fortsatt med nya namn underifrån.
Exempel på spelare: Calle Själin, Nils Åman, Emil Heineman, Isak Rosén, Alexander Lundqvist, Felix Unger Sörum, Anton Johansson och Tinus Luc Koblar.
5. HV71
Femteplatsen är den klart jämnaste på listan.
Luleå, Färjestad och Rögle har alla starka argument, men tittar man över en längre period tycker jag att HV71:sproduktion är svår att bortse från – trots att klubben inte ens tog plats på min topp 10-lista över de bästa hockeygymnasierna just nu.
Trots en väldigt turbulent tid i klubben de senaste åren har HV71 återkommande fått fram spelare från hockeygymnasiet och juniorverksamheten som tagit steget upp till seniorlaget.
Det går helt enkelt inte att blunda för.
David Gustafsson och Simon Holmström tillhör en tidigare generation.
Därefter har spelare som Emil Andrae och Oscar Fisker Mølgaard kommit fram.
Och nu kommer ytterligare en generation.
Bröderna Viggo och Malte Gustafsson är två intressanta exempel.
Viggo kom till HV71:s juniorprogram och hockeygymnasium, tog sig fram till A-lagskontrakt och draftades senare av Nashville Predators.
Malte har därefter gått genom HV71-systemet, SHL-debuterat som 17-åring och valdes sommaren 2026 som nummer 13 totalt av New York Islanders.
Det säger en del om kontinuiteten när nya draftade spelare fortsätter komma underifrån.
Exempel på spelare: David Gustafsson, Simon Holmström, Emil Andrae, Oscar Fisker Mølgaard, Hugo Fransson, Viggo Gustafsson och Malte Gustafsson.
AVSLUTNINGSVIS
Det är viktigt att skilja den här rankingen från frågan om vilka klubbar som fostrar flest spelare från barnsben.
Många av spelarna på listan har fått sin första hockeyutbildning i mindre föreningar innan de som 15–16-åringar sökt sig vidare till ett hockeygymnasium.
De föreningarnas betydelse ska inte försvinna bara för att spelaren senare utvecklas till elitspelare någon annanstans.
Det vi tittar på här är i stället nästa steg:
Vilka miljöer har under de senaste tio åren varit bäst på att ta lovande spelare under gymnasieåren, utveckla dem vidare genom juniorhockeyn och skapa en faktisk väg till det egna A-laget?
Där sticker de här fem klubbarna ut enligt mig.
