1. Väsby
Väsby inledde grundserien lysande och såg mer eller mindre ostoppbart ut. Tom Tärnströms tanke med att plocka in unga och hungriga spelare för att sätta fart på sina stjärnor såg då klockren ut. Men sedan hände något, laget tappade momentum och förlorade tre raka matcher och därmed så hamnade man på en blygsam tredjeplats i sluttabellen.
Mycket talar dock för att det var en reaktion, man segrade lite ihjäl sig och orkade inte motivera sig när man ändå redan var klara för allettanspel. Jag tror att laget kommer hitta ny energi nu när en ny serie startar, en alletta där man behöver vara påkopplade på ett annat sätt än i en ärligt talat väldigt svag östra etta. Väsby har många rutinerade spelare som kanske har svårt att tända till riktigt under en grundserielunk, men som när det hettar till också orkar vara påkopplade på ett annat sätt.
För tittar man på papperet så är det ett ruskigt starkt lagbygge Väsby fått ihop. Offensivt sitter man i alla fall på papperet med ettans starkaste uppsättning, med spetsar som Carl Wassenius, Viktor Hertzberg, Henrik Rommel och Carl Åsell som rutinerade kort, och med spännande talanger som Marcus Kivelä Carlzon, Jacob Samuelsson, Jeremias Lindevall och Filip Barklund bland annat. Men man har också en bra mix av poängspelare och mer attitydspelare som kan göra skitjobbet: Erik Aterius och Filip Rydström är beredda att gå över lik om så krävs.
Målvaktssidan skäms inte för sig den heller, där sitter man på två starka kort i form av Victor Olsson och Isak Johansson. Därmed har man en bredd som inget annat lag har, även om jag kan tycka att det finns några enskilda målvakter som är starkare.
Backsidan är ingen akilleshäl den heller, även om det finns starkare backsidor i ettan. Rasmus Sörgardt och Gustav Berglund är starka i båda riktningarna, men tappet av Filip Bratt gjorde att backsidan kanske ändå saknar lite offensiv spets. Defensiva kort har man.
Sammantaget har man allettan norras bredaste och starkaste trupp, med en bra mix av olika spelartyper och framför allt den rutinen som krävs för att leverera när matcherna blir tuffare. Det som talar emot är att man gjort sig av med erkänt starke sportchefen Tom Tärnström, men samtidigt är hans jobb med lagbyggande redan gjort, så det kanske inte påverkar laget så mycket.
2. Hudiksvall
Hudiksvall vann den norra ettan tämligen klart till slut, men jag tycker inte att laget har levt upp till den höga potential man haft de senaste säsongerna. Defensivt har det sett stabilt ut. Man har en riktigt stark målvakt i Adam Ohre och backsidan är också av toppklass. Där finns offensivt starka kort som spelgeniet Lucas Torstensson och Filip Lander, men också rejäla tvåvägsbackar i Viktor Bemström och Sebastian Walfridsson. Backsidan är antagligen den norra allettans allra starkaste.
Offensivt skäms inte garnityret för sig heller, i alla fall på papperet. Etablerad ettanspets som Henrik Olsén, Adam Byström Johansson och Jesper Wiberg har dock haft svårt för att dominera isen på samma sätt som man varit van vid. Istället är det ynglingarna Karl Umegård och Marcus Limpar Lantz som fått leda offensiven, men de har varit lite för ensamma. Normalt så brukar Hudiksvall skölja över motståndarna fullkomligt under grundserien. Långa stunder har de parkerat i anfallszonen och skapat målchans på målchans. Så har det inte sett ut i år, nu kommer målen mer efter spelvändningar. Visst kan det vara effektivt, men min känsla är att man då tappat den där förmågan att suga musten ur motståndarna man haft tidigare. Så har också segermarginalerna minskat, man gör mindre mål själva, och framför allt så har motståndarna fått mer tid med pucken och på så vis också själva lyckats göra fler mål. Hudiksvall är i alla fall så här långt inte den maskin man varit, och därför tror jag inte de vinner allettan norra.
3. Sundsvall
Jag blir inte riktigt klok på Sundsvall. Laget är spetsigare, bredare, gör mycket fler mål, men tar ändå färre poäng i snitt än vad man gjorde förra säsongen. Jag har sett dem flera matcher, och lika lysande som de kan spela vissa matcher, lika tafatt kan det se ut i nästa. Men visst finns det en hög potential i laget. Offensivt har man två kedjor som tillhör toppskiktet i hela ettan. Kedjan med Johan Lindholm, Sebastian Kaijser och Filip Wiberg har toklevererat i två säsonger nu, och till denna säsong så har Emil Lindblom, Martin Arpe och Gustaf Marnetoft inte bara levererat lika starkt, man har till och med toppat poängleveransen. Därtill finns det två kedjor som gör jobbet, och som inte backar för att spela på gränsen. Det gör att Sundsvall blir ett väldigt jobbigt lag att möta.
Defensiven håller dock inte samma klass. Den tilltänkta förstamålvakten Carl Hjälm har inte alls levererat och istället har Jonathan Reinholdt tagit förstaspaden. Han har klart bättre siffror, men kanske ändå inte är den där matchvinnarmålvakten som Hudiksvall och Väsby har. Samtidigt har han inte haft samma hjälp av backarna, som är kompetenta, men inte top notch. Samuel Eklund är visserligen ett utropstecken, där har man en bra offensiv back, och Emil Stadin är en riktigt stor talang. Defensivt förlitar man sig mycket på Nils Nordh och Axel Abrahamsson, två rejält spelande backar. Så offensivt matchar man Hudiksvall, men defensiven räcker inte till för att sno åt sig andraplatsen.
4. Boden
Boden är ett utropstecken i år. Laget tappade tunga namn som Emil Lindblom, tvillingarna Wahlgren, Isak Pantzare och Jesper Ylivainio - ersättarna var betydligt mer okända namn. Dessutom så verkade trotjänaren och viktige centern Christian Nyman lägga skridskorna på hyllan. Men trots detta så är det ett bättre Boden vi ser i år. Ser man till spelare för spelare är de som sagt var svagare, men de spelar en bättre, mer fartfylld ishockey, där passen sitter på bladet och med en rakhet man saknade förra säsongen. Andreas Nilsson och Nils Thomasson har verkligen visat att de kan axla ett stort ansvar offensivt. Dessutom spelar man verkligen tajt och bra defensivt, och målvakten Felix Stenmark har fått ett stort genombrott där han verkligen bidragit till att laget kom tvåa i den norra ettan. Men även backsidan skäms inte för sig. Felix Dahlroth är kanske norra ettans bästa offensiva back, men har även utvecklat sin defensiv till denna säsong. Jens Andersson är den defensiva härföraren och betyder mycket med sin förmåga att alltid vara på rätt plats på isen. Nu har även Christian Nyman valt att återvända till laget, där får Boden en nyttig pusselbit då han är ett riktigt multiverktyg som tekar bra, är spelskicklig, men också kan vara en riktig slitvarg. Därmed så tror jag att laget står rätt väl rustat för en alletta, men de tre lagen ovanför har lite mer spetskompetens, och det är som bekant ofta den som avgör jämna, tuffa matcher.
5. Lindlöven
Lindlöven kom femma i en knallhård västra etta där det endast skiljde två poäng mellan tvåan och femman. Lindlöven är ett bra lag med framför allt en tajt defensiv. Målvaktsparet William Kias och Jonathan Frykholm håller båda bra klass, men Frykholm är kanske den starkaste av de båda. På backsidan så får Filip Forsmark stå för den offensiva spetsen, för i övrigt är det backar som gillar att spela enkel hockey, med defensiven i första rummet. Offensivt handlar det mesta om snabba omställningar och en alldeles lysande Sebastian Falk. Han har fått ett riktigt stort genombrott denna säsong. Även Johannes Jämsén och Isak Jonsson är starka kort, och det finns fortfarande lite mer att få ut av stjärnvärvningen Oliver Arle Östergren. Lindlöven kom trea i allettan norra förra gången, och de är inte sämre i år. Men då även Boden och Sundsvall är starkare så håller jag ändå dem före.
6. Piteå
Piteå har en riktigt sprudlande och vass offensiv, där de två ungtupparna Viggo Nordström och Henrik Lundkvist måste sägas vara ettans största utropstecken. När de äntrar isen kan inget lag känna sig säkert. Samtidigt så har försvarsspelet lämnat en hel del i övrigt att önska, minst sagt. Laget har haft förtvivlat svårt att sortera upp i egen zon och inte heller målvakterna Johannes Sundström och Albin Edlund har stått på huvudet direkt. Det har gett minst sagt målrika matcher när Piteå är inblandande, snittresultat är 3,9-3,33 att jämföra med ett betydligt mer tajt spelande Boden som snittar 3,24-1,95, en skillnad på över två mål per match. Piteå kan vinna mot samtliga lag, men man kan också förlora mot nästan alla, det gör en mittenplacering logisk.
7. Forshaga
Forshaga har verkligen gjort en spännande satsning denna säsong. Med stjärnvärvningar som Christoffer Rasch, Oliver Arle Östergren och Lukas Enkvist samt flera andra bra nyförvärv, så har laget lyft sig ett par klasser jämfört med tidigare säsonger. Så fick de också med bred marginal spela allettan. Framför allt har de lyft sig offensivt, där de numer har ett eget spel och inte bara förlitar sig på de snabba omställningarna. Defensivt ser det också bättre ut, framför allt Rasch och Enkvist har varit nyttiga där, men man har ändå inte den där stabila defensiven som de flesta lagen ovanför har. Och då offensiven inte håller riktigt samma klass som Piteås så får de finna sig i en sjundeplats.
8. Surahammar
Surahammar är en av två positiva överraskningar i den östra ettan, Sollentuna är den andra. Men jag är rädd för att förklaringen till att de skrällde sig till allettanplatser var att konkurrensen var minst sagt svag i den östra ettan. Men Surahammar har ändå ett hyfsat kreativt anfallsspel, där Marcus Lindström fått ett stort genombrott. Defensivt ser det också helt okej ut, man spelar enkelt utan att göra det svårare än man behöver, och har på så vis lyckats freda sig rätt bra. Dessutom har man haft två bra målvakter i Jonas Eneroth och succémannen Malte Eriksson. Det gör att jag tror att de löser en slutspelsplats till slut.
9. Vallentuna
Vallentuna har inte alls kommit upp på samma nivå som förra säsongen, trots ett på papperet bättre lag. Under säsongen har dessutom ytterligare spets, som Christan Hägg, David Åslin och Linus Rotbakken plockats in, men spelet har ändå inte lyft. Framför allt har man haft förtvivlat svårt att få till något ordnat anfallsspel, laget har endast snittat strax över två mål framåt per match. Trots detta så lyckades man lösa en allettanplats till slut, och det beror helt på den defensiva strukturen som ändå hållit ihop på ett ok sätt. I en tuffare alletta lär det inte bli enklare att hitta målet, därför tror jag att Vallentuna missar slutspelet.
10. Sollentuna
Den allra största överraskningen i hela hockeyettan är att nykomlingen Sollentuna gick till allettan. De inledde säsongen lysande, men tappade sedan, och det var på håret att man till slut lyckades bärga den sista kvotplatsen. Sollentuna är ett lag utan stora stjärnor, utan är mer ett kollektiv som jobbar hårt för varandra och håller sig till det som tränaren säger. I en klen östra etta räckte det, men i en alletta så kommer man få det väldigt svårt.
Första omgången i AllEttan Norra (28 dec):
Vallentuna–Surahammar
Sundsvall–Sollentuna
Brödernas/Väsby–Hudiksvall
Piteå–Boden
Forshaga–Lindlöven