10. Tranås
Daniel Carlqvist
Lucas Frank
Alexander Fredriksson
Simon Lindblom
Melker Morin
Johan Norberg
Niklas Puistola
Hugo Lindman Gustafsson
Jag har tidigare uttryckt tvivel kring Tranås backsida. Men det gör jag inte för att jag tycker backarna är dåliga, tvärtom så håller de flesta god klass. Det som gör att jag är tveksam är att jag inte får ihop rollfördelningen
Kvartetten Carlqvist, Morin, Norberg och Hugo Lindman Gustafsson lär mest få inrikta sig på att spela boxplay. Något de gör väldigt bra. Resterande backar bör se sig själva som powerplaybackar. Även om nu Tranås skulle köra med fyra backar i de två PP-femmorna, för de har material för att spela fyra forwards plus en back i PP, så kommer konkurrensen troligtvis ändå göra någon eller några besvikna.
Gissar jag. För om alla köper in på den roll de får… Ja, då kommer den här backsidan inte vara så lågt rankad som tia nästa gång.
9. Hanviken
Ludvig Almgren
Pelle Carlsson
Mathias Frantz
Kelvin Martinsson
Erik Palm
Tim Redstedt
Ivar Sjölund
Edvin Hurtig
Först och främst så är detta en väldigt stabil backsida där lägst rankade back troligtvis skulle vara en topp 4-back i valfritt lag på den nedre halvan av ligan.
Pelle Carlsson är veteranen som alltid är påkopplad och gör ett hästjobb för klubben i hans hjärta. Ludvig Almgren och Ivar Sjölund börjar bli inventarier som också gör ett bra jobb i det tysta. Erik Palm är den offensive härföraren som mycket väl kan få med sig Kelvin Martinsson på det tåget i år. Tim Redstedt visade gott gry under fjolåret och han kan garanterat ta ytterligare kliv framåt nu.
En backsida som har alla ingredienser på repertoaren.
8. Lindlöven
Erik Brenkle
Jesper Broeng
Filip Forsmark
Joshua Karlsson
Simon Nyhlén Persson
Carl-Johan Sälle
Hannes Wenell
Lindlöven har ett såpass brett lag så att man inte står och faller med en enskild spelare. Nästan. För jag vill nog hävda att Jesper Broeng är den spelaren. Under flera säsonger så har han varit en skicklig offensiv back i ligan, men under fjolåret tyckte jag att han växte ut till att bli än mer dominant på isen. Han drev laget bakifrån helt enkelt.
Hans motpol hittar vi i återvändaren Joshua Karlsson som är att likna vid en stenhård och kompromisslös krogvakt 02.47 en helgnatt. Fast i Karlssons fall är det blålinjer och egen målbur som ska fredas mot rusiga motståndarforwards.
Filip Forsmark hittade ifjol tillbaka till den back han var under tiden i Karlskrona och det känns som att hans karriär är påväg att peka uppåt igen. Simon Nyhlén Persson var också en som visade framfötterna under 25/26.
Trion Brenkle, Sälle och Wenell är gedigna och pålitliga backar som ledarstaben kan lita på varje match.
7. Dalen
Gustav Angel
Carl Ernstig
Daniel Glad
Anton Johannesson
Noel Styrenius
Victor Westh
Melvin Bjursell
Hugo Kruse
Ungtupparna Westh och Styrenius växte ju längre säsongen led ifjol och jag är rätt övertygad om att båda går mot sina definitiva genombrott nu. Gustav Angel, Melvin Bjursell och Hugo Kruse har den klassiska Dalen-auran omkring sig med hårt och robust defensivt spel.
I Carl Ernstig så får man in en uppgraderad version av publikfavoriten Sebastian Ehrenflod. Daniel Glad har rutinen, men även spelet och tuffheten i sig.
Så har vi då sparat den smarrigaste pralinen till allra sist. Anton Johannesson! När han är skadefri så är han en alldeles för bra back för Hockeyettan. Har förmågan att kunna diktera tempot själv ute på isen. Han vågar att ta oväntade beslut och räds inte heller för att gå in i närkamper.
6. Vita Hästen
Philip Alftberg
Eliam Heine Hällborn
Leon Häggström
Leon Matthiasson
Fred Nord
Hugo Styf
Herman Berggren
Carl Wäng
Albin Carlson
Junioren Eliam Heine Hällborn lär få begränsat med istid i A-laget, men även utan honom ska åtta backar dela på minuterna. Albin Carlson, Hugo Styf och Calle Wäng känns som självklara topp tre, medan rangordningen bakom dem är betydligt mer oviss.
Leon Matthiasson kommer från en strålande säsong och detsamma gäller Leon Häggström, som imponerade i Sundsvall. Philip Alftberg hann visa fina kvaliteter innan skadan ifjol, medan Fred Nord tog stora kliv och var stark tillsammans med Djurgårdens juniorer under slutspelet.
Därmed är vi redan uppe i sju backar. Eftersom flera av dem dessutom har defensiven som sin främsta styrka kan Herman Berggren få svårt att slå sig in, åtminstone så länge laget slipper skador.
Sammantaget tillhör backsidan ligans främsta. Den stora utmaningen blir snarare att hålla samtliga nöjda när konkurrensen om speltiden är så pass tuff.
5. Karlskrona
Lukas Fredin
Kevin Israelsson
Noah Schalin
Elias Sjöström
Oskar Hassel
Emil Norrtorp
Emil Saramaa Larsson
Hugo Wendt
Hannes Lindströms avsked är förstås ett avbräck, men Kevin Israelsson har goda möjligheter att fylla det tomrummet. Under utlåningen till Mariestad i slutet av säsongen 2025/26 visade han flera lovande kvaliteter som gör att han kan bli en toppback i ligan redan säsongen som kommer.
I övrigt är backsidan intakt från ifjol och det är verkligen ingen dålig lagdel detta. Oskar Hassel och Elias Sjöström är två av seriens bästa tvåvägsbackar, där den senare även ska betraktas som en väldigt skicklig offensiv pjäs också.
Noah Schalin och Hugo Wendt är inte oävna i offensiven, men är extremt nyttiga i det defensiva arbetet. Man tror mycket på Emil Saramaa Larsson i KHK han är också en back som gör ett gediget arbete.
Lukas Fredin har haft otur med skador de senaste säsongerna. Men hel och frisk så är även han en skicklig allroundback. Summa summarum så sitter KHK med en väldigt skicklig och mångfacetterad backsida.
4. Tingsryd
Theo Angesved
Albin Berglund
Kevin Ekman Larsson
William Fransson
Valle Lindström
Joel Ohlsson
Laban Persson
Arvid Bergström
Har en liknande backsida som KHK där många är väldigt skickliga på många saker. Kevin Ekman Larsson ses kanske främst som en defensiv back, men han har mycket spel i sig. Och så fortsätter det när man ögnar igenom TAIF:s backuppsättning. I det här gänget ses kanske Theo Angesved och William Fransson främst som offensiva backar, men de kan den andra delen av spelet också.
Joel Ohlsson är en nyttig back som köper sin roll till hundra procent. Laban Persson kan bli en succé nu när han är Tingsrydsspelare “på riktigt”. Arvid Bergström har potential att bli lagets ledande PP-back och i junioren Valle Lindström har man en talang som kan ta väldigt många fina kliv den här säsongen.
3. Borås
Anton Davidsson
Simon Ericsson
Philip Eriksén
August Hansson
Christian Lindberg
Oscar Pantzare
William Svensson
Kalle Bartholdsson
En redan stark backsida förstärks ytterligare med Eriksén, som ansluter från fjolårets främsta backuppsättning i Hudiksvall. Det här är en komplett lagdel där Christian Lindberg tillhör Hockeyettans allra bästa offensiva backar, med Davidsson strax bakom.
Eriksén, Hansson och Svensson bidrar med stabilitet och skicklighet med pucken. Konkurrensen om speltiden blir stenhård. Minst sju av de åtta backarna hade kunnat få en framträdande roll i vilket topp 10-lag som helst i serien.
Kalle Bartholdsson har lovordats under sin tid i Hockeyettan och är även han en väldigt allround back som behärskar många delar av spelet. Många tror på ett stundande genombrott för Oscar Pantzare.
Sist men inte minst. Är man inte vådligt nyfiken på hur det före detta forwards-råskinnet Simon Ericsson ska fungera som back? Något han själv bett om att bli omskolad till. Att det kommer slå väl ut är jag helt övertygad om, men kommer han bli en klassisk defensiv stenhård back eller kommer forwards-skillsen att göra honom till en offensiv back? Hur som väldigt spännande.
2. Hudiksvall
Emil Stadin
Sebastian Walfridsson
Adrian Carnebo
Rasmus Larsson
Anton Schagerberg
Lucas Torstensson
Henri Auvinen
Auvinen är inne på try-out men jag misstänker att han blir kvar. 33-åringen har den där extra tuffheten som man kanske saknar bland övriga backar. Inte nu för att jag anser att backsidan på något sätt är mesig. Men den där elakheten som Auvinen har kan kanske vara det som tippar över för Hudik och gör dem till ett allsvenskt lag till säsongen 27/28.
Sebastian Walfridsson och Anton Schagerberg är två backar som kan lite av varje därute på isen och de gör det så skickligt så de är att betrakta som några av ettans bästa backar. Lucas Torstensson bjuder kväll efter kväll upp den offensiva blålinjen till dans och tar aldrig ett feltramp. En av ligans absolut bästa offensiva backar.
Sedan har vi uppkomlingarna. Emil Stadin, Adrian Carnebo och Rasmus Larsson är samtliga handplockade av sportchefen Lars “Lillis” Lövblom för att de inom en snar framtid kommer vara redo för allsvenskan. Samtliga har en stor potential att få riktigt fina karriärer och flyger de i Hudiksvall, ja då flyger Hudiksvall också.
1. Boden
Tobias Abrahamsson
Viktor Arespång
Niclas Burström
Felix Dahlroth
Oliver Svensson
August Tornberg
Jake Stevens
Herman Jonsson
Vilka tunga namn Boden har plockat in. Lagdelens styrka blir extra tydlig när tappet av Kevin Arvidsson knappt märks. Han svarade trots allt för en strålande säsong 2025/26.
Niclas Burström har tidigare utsetts till SHL:s bäste back och även representerat Tre Kronor i VM. Att 35-åringen inte har spelat hockey på ett år kan förstås ses som ett frågetecken, men jag tror att Bodens supportrar kan vara lugna. En spelare med hans meriter och professionalism hade knappast tackat ja om han inte varit övertygad om att kroppen och formen håller för uppgiften.
August Tornberg ansluter efter ett par säsonger i SHL och Liiga. Vid 34 års ålder bör han fortfarande ha gott om hockey kvar i sig. Dessutom kommer det redan rapporter om att han har gjort avtryck vid sidan av isen genom sitt ledarskap.
Burström ansluter först i december, men det behöver inte vara någon nackdel. I stället får de övriga backarna hela hösten på sig att stärka sina aktier hos tränarna. Tornberg och Dahlroth bör vara givna bland de fyra främsta, medan det bakom dem ser betydligt jämnare ut. Hösten blir därför något av en intern audition där varje back behöver visa att han förtjänar en stor roll när säsongen går in i sitt avgörande skede.
