RANKING: Ettan-lagen som försvagats mest - under silly season

De var förlorarna i årets silly season

Många lag har förstärkt sina trupper inför den nya säsongen.

Men alla har inte lyckats ersätta spelarna som lämnat.

Här är fem lag som jag tycker har försvagats mest under årets silly season.

1. Borlänge

Borlänge gjorde stor succé förra säsongen.

För ett lag med små ekonomiska resurser kan framgången samtidigt få ett högt pris när andra klubbar börjar plocka spelarna bakom den.

Det är precis vad som har hänt.

Hela spetsen har lämnat – och därtill en stor del av bredden.

De tyngsta tappen är givetvis den framgångsrika kedjan med Calle Karlsson, Joel Jonsson och Melker Bertals.

Samtliga har lämnat.

Karlsson ligger just nu tvåa i Hockeyallsvenskans poängliga med 13 poäng på åtta matcher. Det säger en hel del om vilken klass Borlänge blivit av med.

Men forwardstappen stannade inte där.

Succévärvningen från slutet av förra säsongen, Lukas Söderlund, gick till Sellnäs och attitydspelaren Leon Cadei varvade ner i Hallstahammar.

Dessutom gick den nyttige centern Eric Hultgren till Strömsbro.

Även backsidan har blivit hårt brandskattad.

Gustav Lindström fick till slut sitt genombrott på Hockeyettan-nivå men sökte sig utomlands.

Stabila backpjäser som Henning Rothsten och Isac Ollas Mattsson lockades till lag i söder, medan offensivt skicklige Hampus Malm gick till Sundsvall.

Som ytterligare ris på ryggen gick rutinerade målvakten Emil Ranehamn till Tranås.

Nyförvärven kan inte på långa vägar fylla alla stora och djupa luckor som uppstått.

Visst är Markus Björk en riktigt fin backvärvning och även Jacob Ringman kan fylla ett hål, men backsidan är ändå klart försvagad.

Mest försvagad är givetvis forwardssidan med tanke på alla oerhört viktiga spelare som inte längre finns kvar.

Nyförvärven är få till antalet, men Mikael Taylan, Pontus Falk och Erasts Nazarenko blir åtminstone spännande att följa i Borlängetröjan.

2. Halmstad

Halmstad har under flera år varit ett lag som med små resurser utmanat storlagen.

Mycket tack vare en trogen och stark stomme som varit kärnan i lagbygget under lång tid.

I år kom det som många Halmstadfans säkert har fruktat:

En stor generationsväxling.

Tidigare säsonger har någon enstaka spelare kanske fallit bort. Till den här säsongen tappade man fem spelare som varit drivande i lagets framgångar under många år.

Närmare 2 000 matcher för klubben försvann på ett bräde.

Det tyngsta tappet är givetvis kaptenen och härföraren Victor Gagic.

Han personifierade hela Halmstad på något sätt: en elak spelare och provokatör som hela tiden låg på gränsen, men samtidigt en kämpe, vinnarskalle och pådrivare.

Dessutom var han en jäkligt skicklig hockeyspelare.

Men även backarna Tom Johansson och Andreas Andersson, den nyttige centern Melker Iversen och yttern Marcus Borgh hade stor påverkan på lagets DNA och prestation under många år.

Tappen stannade tyvärr inte där.

Troja och Halmstad brukar ha stor spelarväxling mellan sig och den här gången var det Troja som plockade två nyttiga spelare när man lockade till sig poängstarke Viktor Bernhardtz och den nyttige tvåvägsbacken Elias Dynell.

Dessutom återvände den potente yttern Vilmer Stahmann till Mörrum.

Trotjänare går aldrig att värva in.

Det är också de spelarna som lämnar de största tomrummen efter sig.

Halmstad har ändå försökt hitta spelare som åtminstone någorlunda kan ersätta egenskaperna som försvunnit.

Erfarenheten fick man in genom Pontus Netterberg, som kommer att bli nyttig för laget.

Isak Renemark har också rutin och dessutom har flera spännande talanger anslutit.

På backsidan handlar det om Felix Wassberg och Sebastian Peter Skog, där det finns potential.

På forwardssidan är Emon Kulmala, Leo Isaksson och Oskar Larsson alla spelare som kan blomma.

Men ser man till plus och minus går det inte att komma ifrån:

Halmstad kommer inte att vara samma lag som tidigare.

3. Sundsvall

Sundsvall åderläts rejält under årets silly season när i princip all spets försvann.

De mest kännbara tappen finns på forwardssidan.

Filip Wiberg, Johan Lindholm och Emil Lindblom var tre av lagets viktigaste offensiva spelare och har gått vidare till Vimmerby respektive Frankrike.

Adderar man att interna poängfemman Mathias Wikudd gick till Mjölby och breddcentern Oskar Larsson till Halmstad är forwardssidan hårt brandskattad.

Men även backsidan ser försvagad ut.

Viktige Nils Nord spelar den här säsongen i Sundsvall, medan Jonathan Lidman gick till Piteå och den bästa defensivbacken Axel Abrahamsson gör sina tidigare forwardskamrater sällskap i Frankrike.

Vita Hästen plockade dessutom backlöftet Leon Häggström, medan Kevin Rönnelöw återfinns i Örnsköldsvik.

Hela sju backar har lämnat Sundsvall.

Samtidigt har man fått in en hel del rutin.

När Hudiksvall gjorde sig av med Filip Wiberg, Henrik Olsén och Max Sjöholm skapades möjligheter, men för de två förstnämnda har nog bäst före-datumet passerat även om de fortfarande har mycket hockey kvar i sig.

Detsamma gäller Forshagavärvningen Adam Byström Johansson.

Tim Almgren från Enköping är en annan intressant forwardsvärvning.

På backsidan hoppas man mycket på Nybrovärvningen Linus Lindgren och Borlängevärvningen Hampus Malm.

Det är två bra backar.

Men inte tillräckligt för att ersätta all kompetens som försvunnit.

Summerar man det hela är såväl backsidan som forwardssidan klart försvagad.

På målvaktssidan lyckades man däremot behålla viktige Adam Ohre.

4. Wings

Wings var inget stjärnlag.

Det bestod till stora delar av ett gäng relativt anonyma spelare som ändå lyckades med konststycket att hålla kvar laget i Hockeyettan.

Men några spelare stack ut.

Nu har de lämnat.

Jag tänker först och främst på lagkaptenen och hjärtat i laget, Oscar Sarhus, en skicklig center som nu återfinns i Vallentuna.

Jag tänker även på den oerhört betydelsefulle målvakten Lucas Rheyneclaudes.

Interna poängligatrean Viktor Greveback har gått till Frankrike, medan fyran Kevin Nilsson Ström har gått till Enköping.

Nu fick Wings in Mark Owuya, en väldigt meriterad och rutinerad målvakt.

Kanske kan han åtminstone ersätta Rheyneclaudes?

Johan Franzén och Oliver Pentler får försöka bidra med poängen framåt.

Men det blir svårt för nyförvärven att fullt ut få laget tillbaka till motsvarande nivå som förra säsongen.

5. Tranås

Tranås har fortfarande en stor och stark stomme kvar.

Men det går inte att blunda för att laget har urlakats under årets silly season.

Framför allt är det fyra namn jag tänker på – spelare som jag inte tycker att man har ersatt.

På backsidan handlar det om offensivt mycket skicklige Viktor Nilsson Westlund.

Han vann den interna poängligan för backar med hela 23 poängs marginal.

Och jag ser inget av nyförvärven som kan fylla den rollen.

Även backen Karl Jonsson kommer att vara saknad.

Med sitt rejäla defensiva spel och väldigt bra förstapass betydde han mer för laget än många kanske tror.

De två sista namnen är kanadensarna Kalvyn Watson och Bradey Johnson.

Watson var ett ständigt offensivt hot med sin irrationalitet, medan Johnson stod för ett gediget och bra centerspel som knöt ihop lagets spel.

Inte heller där ser jag vilka av nyförvärven som ska kunna kliva in och fullt ut axla deras roller.