Jag når Tyler när han sitter i bilen på väg till Toronto från sin hemstad Niagara Falls. Man hör direkt att det är en trevlig prick vi har att göra med. 25-åringen babblar på och verkar väldigt sugen på att flytta till Sverige. Vi kommer dit.
Tyler Angle var under fyra år en av de stora stjärnorna i OHL-laget Windsor Spitfires. När det var dags för år fem fick han därför chansen i AHL och Cleveland Monsters. Där blev det braksuccé.
– Det var ett fantastiskt år. Egentligen skulle jag tillbaka till Windsor i OHL för ett femte år, men sedan fick jag chansen i Cleveland. Jag hade blivit draftad av Columbus och fick en möjlighet där. Jag kände att jag hade ett väldigt bra år. Sedan stängdes allt ner på grund av covid, vilket så klart var väldigt tråkigt. Men att spela i Cleveland var grymt. De har en NHL-mässig arena och 15 000 på matcherna (snittade 11 500 förra säsongen), så det var en häftig upplevelse.
Ett bra år hade Tyler Angle sannerligen. Det blev 24 poäng på 23 matcher innan säsongen stängdes ner. Det gjorde att Columbus Blue Jackets, som draftade honom som nummer 212 i sjunderundan 2019, blev mer och mer intresserade.
– Efter mitt första år satte jag mig ner med Blue Jackets och de ville att jag skulle utveckla mitt spel över hela isen, bli bättre defensivt och kunna spela en mer tydlig bottom six-roll. Det blev mitt huvudfokus under de följande åren. Jag försökte utveckla mitt tvåvägsspel och inte bara förlita mig på powerplay och offensiv.
Ett år senare fick han debutera i NHL.
– Jag blev uppkallad och debuten var mot Pittsburgh Penguins. Det har alltid varit mitt favoritlag under hela uppväxten. Att få ta rookievarvet och ha vänner och familj där var en sådan där upplevelse man bara får en gång i livet. Att spela i NHL hade varit ett mål hela livet. Det var något jag hade drömt om så länge. Att sedan få spela mot Pittsburgh, Sidney Crosby och alla deras stora stjärnor... Jag var ganska starstruck.
Fick du ta en tekning mot honom?
– Tyvärr inte, men jag hade nog förlorat den med vilje, haha. Alltid när pucken släpps går man in i matchen och tänker inte på vilka andra spelare som är där och så vidare, men första bytet jag gjorde när Crosby var på isen... Jag tror inte att jag tog ögonen från honom en enda gång under det bytet. Efter matchen kom Sidney Crosby fram till mig och min familj nere i korridorerna. Han gratulerade mig och sa att det var roligt att se ännu en ung kanadensisk kille få chansen i NHL. Vi tog en bild tillsammans, det är ett otroligt minne. Säsongen efter fick jag också möta dem i Pittsburgh. Det var riktigt coolt.
Och redan i sin andra NHL-match gjorde han sitt första – och hittills enda – NHL-mål.
– Det var hemma mot Buffalo. En stor svensk spelare, Rasmus Dahlin, var på isen då.
Det blev dock bara fyra matcher totalt i NHL. Efter fyra säsonger i AHL testade Tyler Angle sina vingar i Tyskland. Det var också första gången han satte sin fot på europeisk mark. Men den säsongen blev inte vad han hade hoppats.
– När jag kom till Tyskland var jag till en början väldigt glad över möjligheten och över att få spela mycket. Men vi var inte särskilt bra som lag och det blev frustrerande. Vi åkte ur DEL och vann inte särskilt många matcher. Det var inte alltid särskilt roligt att gå till ishallen. Samtidigt var fansen och staden väldigt bra.
– Jag tror ändå att det var ett bra steg för mig. Jag började hitta tillbaka till mitt spel igen. Men till slut var det också en del av anledningen till att jag ville tillbaka till Nordamerika.
Han återvände till Detroit Red Wings farmarlag Grand Rapids Griffins.
– Förra året var väldigt bra. Vi slog rekord med den längsta sviten av poäng på bortaplan i AHL historia och tog flera klubbrekord. Vi hade verkligen känslan av att vi kunde vinna allt. Men i slutspelet låste sig målskyttet och trots att vi spelade bra gick det inte vägen, och då var vi ändå favorittippade.
Efter den gångna säsongen fanns det intresse från många håll och kanter och det var absolut inte givet att det skulle bli Sverige. Men när Leksand ringde gick allt ganska snabbt.
– Jag satte mig ner med min agent och min familj och funderade på vad som skulle vara bäst för mig. Sedan kom Leksand in i bilden. Det är en klubb som vill gå upp och man vill vara i ett lag som verkligen vill vinna. Jag visste inte särskilt mycket om Sverige, mer än att det verkar vara ett trevligt och tryggt land.
– Det gick ganska fort. Jag hade några andra erbjudanden från andra ligor. Det fanns möjlighet att gå tillbaka till Tyskland eller stanna i Nordamerika, men sättet Leksand pratade med mig på gjorde stort intryck. Jag var nära att skriva på för ett lag i Nordamerika, men när Leksand kom in i bilden ändrades det.
Var det andra svenska klubbar också?
– Det fanns andra klubbar som hörde av sig lite, men inget var lika seriöst som Leksand. Det var ett bra kontrakt och en bra möjlighet. Det fanns också lite intresse från SHL, men när jag och min agent satte oss ner och tittade på möjligheten i Leksand kändes det rätt. Men det är klart att SHL finns i mina tankar. Det är en liga jag vill spela i och jag känner att Leksand gav mig min bästa möjlighet att ta mig dit.
Vad sa Leksand som lockade dig?
– De vill att jag ska vara den spelare som de har sett att jag kan vara. Jag hoppas kunna hjälpa laget att vinna och vara en spelare som både lagkamrater och supportrar tycker om att följa. Jag tänker att jag kommer få chansen att spela ett mer offensivt spel än jag gjort de senaste åren, att jag ska få en större offensiv roll. Jag tror att det är en av anledningarna till att de värvade mig. Samtidigt vill jag kombinera det med ett bra tvåvägsspel. I Tyskland hade jag -32 och förra året var jag +17. Det visar hur mycket jag har jobbat på den delen av spelet. Nu vill jag sätta ihop båda delarna.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Jag är en hårt arbetande spelare. Jag vill vara någon som producerar offensivt, gör mål och kommer tillbaka till den nivå jag vet att jag kan hålla. Jag har inte spelat jättemycket slutspel i min karriär, men jag gillar den typen av matcher. När alla matcher betyder något är det lättare för mig att komma in i det. Jag gillar när allt står på spel och när man måste ge allt hela tiden.
– Sen ska jag ge fansen lite show också.
Hur är du utanför isen?
– Jag tror också att de vill att jag ska bidra i omklädningsrummet. Jag är ganska lättsam. Frågar du svenskarna jag har spelat med skulle de nog säga att jag försöker skapa energi och att jag inte är alltför seriös hela tiden. Jag kan så klart bli seriös när det behövs, men annars är jag en ganska avslappnad lagkamrat.
Och Tyler har lirat med en hel drös svenska spelare. Bara i Grand Rapids i fjol var de sju stycken: Erik Gustafsson, William Lagesson, Axel Sandin-Pellikka, Gabriel Seger, Eddie Genborg, William Wallinder och Anton Johansson, som anslöt från Leksand i slutet av säsongen. Innan dess har han också haft svenska lagkamrater som Gabriel Carlsson, Kevin Stenlund och Emil Bemström.
– Svenskarna är fantastiska killar. Förra året blev jag en del av deras gäng, så det var nästan alltid jag och alla svenskarna. Vi har samma intressen, jag gillar deras sätt att vara och vi fungerade väldigt bra tillsammans.
Jag antar att Anton Johansson har berättat en del om Leksand?
– Absolut, det har han. Jag pratade mycket med honom när Leksands intresse dök upp. Han sa att det är en fantastisk by och ett riktigt hockeynäste. Det är ett lag som vill vinna mycket och han sa att jag kommer passa in bra där. Han sa också att tränarna och fansen är fantastiska. Alla andra jag har pratat med har också bara haft bra saker att säga. Det gjorde det till ett ganska enkelt val.
Tyler är uppvuxen i Niagara Falls i Ontario, en stad med 80 000 invånare. Men han räds inte lilla Leksand, dit han anländer första veckan i augusti.
– Jag gillar små städer. Jag tycker om att vara lite längre norrut från där jag är uppväxt, vara vid stugor vid vattnet, fiska och sådana saker. Det passar mig väldigt bra. Jag ser också fram emot den europeiska livsstilen.
