Lite olika förutsättningar för lagen som nu laddar för hockeyettans kvalfinal; Troja-Ljungby har massor av år bakom sig som etablerad allsvensk klubb – och har på senare åkt upp och ner mest hela tiden.
Hudiksvall har aldrig varit där.
Vilket väger tyngst; Erfarenhet eller nyfikenhet?
Hudik har under 2020-talet varit riktigt nära att gå upp i HA flera gånger – men vid varje tillfälle snubblat på mållinjen, till sist. Förlorarstämpeln och bristen på självförtroende ligger nära till hands.
Men sen laddar de på nåt vis ändå om till året därpå, och fortsätter sina envisa attacker mot en plats i den högre ligan.
Som nu.
Ungefär likadant som det har varit för Troja, i sina många försök mot elitserien, i slutet av 1900-talet.
Men den här gången, är läget lite mer kritiskt och säsongsavslutningen mycket mer allvarlig än tidigare, för en av de båda finalklubbarna…: Troja-Ljungby.
Vid sina föregående misslyckade kvaläventyr, till elitserien eller allsvenskan, har man ofta kunnat rycka lite på axlarna, och säga ”jaja, vi gör ett nytt försök till nästa säsong”.
Troja har på nåt vis varit experter på att alltid tugga i sig nederlagen, ladda om igen – och bli slagkraftiga på nytt.
En del kallar det kort och gott för ”hockeykultur”.
Nu står saken mera på sin spets.
För andra gången på tre vårar, är klubben ute och berättar offentligt om ekonomiskt nödläge, och vädjar på sina bara knän om hjälp och pengar.
Troja har till och med formulerat sig som att det handlar om att ”säkra föreningens existens”.
I de möjliga krispaketen, nämns drastiska åtgärder som att eventuellt lägga ner damlaget, eller något av juniorlagen – och att gradera ner det stolta hockeygymnasiet.
Vilket alltihop har skapat ett ramaskri i bygden och klubben.
På nåt sätt känns det lite som ”do or die”, den här gången, för Troja-Ljungby.
Detta är naturligtvis inget som klubben egentligen vill belasta spelarna och ledarna med, inför den nervkittlande upplösningen. Ändå är det just precis vad styrelsen och klubbledningen har gjort, genom att öppet gå ut och kommunicera problemen, mitt i den sportsliga högsäsongen.
Finalserien de närmaste veckorna, är nu viktig på riktigt, för Troja-Ljungby. Kanske en vattendelare i föreningens historia.
På andra sidan finalerna, ligger möjligen två helt skilda världar:
Antingen en ny storhetstid på gång – eller rena rama misären!
Här är de totalt olika verkligheterna som Troja förmodligen står inför, inom bara ett par veckor.
Om Troja går upp:
v) Med de allsvenska miljonerna från centrala TV- och sponsoravtal, så skulle de akuta ekonomiska bekymren, över en natt, vara ett minne blott.
v) Slumrande men nyfikna partners, bland annat en ny namnsponsor för ishallen, finns bubblande i bakgrunden.
v) Relativt starkt stöd från kommunen – och folket i bygden.
v) Hallen är redan i mycket gott allsvenskt skick, med toppmoderna faciliteter.
v) Publiksiffrorna är ständigt (i alla fall i medgång) goda, och restaurangen ofta utsåld.
v) Föreningens nya drivande personer (klubbchefen Christopher Moberg och sportchefen/tränaren Jens Gustafsson) är stadiga, skickliga och har en mycket stark ställning, både inom klubben och ute på stan – och i Hockeysverige i stort.
v) Dessutom är den befintliga spelartruppen avsevärt starkare än senaste gången Troja ”halkade” upp (2021/22). Det krävs inte alls lika stora omstruktureringar om det skulle gå vägen nu. Stommen finns redan på plats, och med ”bara” 6-7 kompletteringar har man en trupp av allsvensk kvalitet.
v) Troja har alla möjligheter att återta sin position strax bakom de tre stora grannarna (Växjö, HV och Rögle) – med vilka man numera har betydligt bättre relationer och förutsättningar att samarbeta med.
Om Troja INTE går upp:
v) Den ekonomiska och organisatoriska krisen kommer att blottläggas fullt ut. Ett absolut haveri kan ligga nära.
v) En konkurs kan inte helt uteslutas.
v) En annan risk är i vart fall utebliven elitlicens, och nedflyttning i seriesystemet.
v) Det kan om inte annat bli aktuellt att lägga ner damlaget, juniorlaget eller det nationella hockeygymnasiet.
v) Några nya kvalfinaler på den här nivån, kommer det inte att kunna bli på länge. Den starka spelartruppen kommer att splittras för vinden. Många duktiga spelare kommer att värvas eller söka sig till andra klubbar, och att rekrytera nya a-lagsspelare av kvalitet, kommer att bli svårt, i klubbens nya situation.
v) Orkar Moberg/Gustafsson fortsätta? Har klubben ens råd med dem?
v) Är den sittande styrelsen verkligen visionär, framsynt och stark nog att säkra framtiden för verksamheten?
Ingen press, ni spelare, men… Fatta vilken ENORMT viktig finalserie det här är för IF Troja-Ljungby.
FOTNOT: Niclas Andersson är klassisk hockeykrönikör på Expressen. Han har följt Troja hela livet och jobbar nu på TR Media. Niclas skriver om Trojas väg uppåt på Hockeynews.
