LIF-backen jagas av SHL-rivaler – ”Framtida problem”

Alexander Lundqvist är inte den som gör störst väsen av sig utanför isen. Det är ingen spelare som syns i rubrikerna.
– Det är väl kanske enklare att skriva om saker som Lukas Elvenes gör på isen. Det flashiga spelet, det som får allas ögon med sjuka passningar och dragningar. Medan en enkel backback kanske inte syns så mycket, säger han med ett leende.
– Jag har liksom aldrig haft något behov av att vara i rampljuset. Jag trivs väldigt bra i min tillvaro och går lite under radarn.

Det där lugnet märks också i sättet han spelar. Han är en av dem som gör jobbet utan att nödvändigtvis synas.
– En del backar i den här ligan, och även vissa centrar, faller nog in i den kategorin. Det är mycket arbete som inte syns utåt men som är viktigt på planen.

Är det orättvist att du inte uppmärksammas mer medialt?
– Haha nej. När man varit med några år och märker att man får uppskattning från tränarna och klubbledningen, det räcker. Jag behöver inte rubriker. Jag får bra feedback från rätt personer, och det är det viktiga för mig.

Men du har inga problem att göra intervjuer?
– Nej då, det är roligt. Det är en del av sporten, och jag tycker det är kul.

När Alexander Lundqvist kom tillbaka till Leksand efter utlåningen till AIK för tre säsonger sen var det ingen som riktigt visste vart hans karriär var på väg. Han hade gjort en SHL-säsong, men frågan var om han skulle ta nästa steg och växa ut till en etablerad back på högsta nivå. ”Lunkan” hittade rätt direkt med radarpartnern Patrik Norén. Tillsammans med ”Norre” blev Lundqvist en av ligans mest pålitliga backar och paret var båda topp tio i plus/minus-statistiken i SHL.
– Jag har känt och visat att jag klarar av SHL-hockey, redan från säsongen innan. Och jag och Norre klickade bra på isen direkt, redan från första träningsmatchen. Vi litade på varandra, kunde fylla i varandra, och hade ganska lik spelstil. Så vi förstod varandra, mådde bra och presterade bra ihop. Det var en jättekul säsong, säger Lundqvist.

Han beskriver partnerskapet med Norén som en perfekt balans. Ingen av dem jagade rubriker, men båda levererade stabilt kväll efter kväll.
– Det var stabilt. Han visste att jag inte skulle göra en solo-ride, och jag visste att han var där bak. Vi kompletterade varandra bra på det sättet.

Förra säsongen blev dock en annan historia.
– Vi kom in snett, både jag personligen och laget. Om vi hade stolpe in säsongen innan, så var det stolpe ut med allt förra året. Första 20 matcherna var väl sådär, men sen blev det bättre under säsongen. Starten var inte som man hade önskat.

Den här hösten har mycket pekat uppåt igen. Lundqvist har redan tangerat fjolårssäsongens poängskörd och hyllats för sin jämna inledning. Själv tycker han att spelet har vuxit fram successivt.
– I början gick det helt okej, men ju mer tiden gick började tajmingen sitta. Det är skillnad på träningsmatcher och riktiga matcher, allt höjs en nivå. Efter tre–fyra matcher kände jag att jag verkligen kom in i det. Då fick jag ut mer av mitt spel, så jag är nöjd hittills.

Han har också hittat rätt i sitt nya backpar med Fred Nilsson.
– Vi spelade ihop lite i fjol på slutet och hittade någonting då. Det kändes bra, och nu i år känns det ännu bättre. Fred har tagit stora steg och blivit en jättebra SHL-back. Jag trivs att spela med honom, vi gör varandra bättre.

På senare tid har det också börjat pratas om Lundqvists framtid. Kontraktet med Leksand går ut efter säsongen, och flera SHL-klubbar sägs visa intresse, enligt Expressen. Själv tar han det med ro.
– Jag tänker inte så mycket på det. Det är tidigt på säsongen. Det har varit många matcher på kort tid, så fokus har varit på prestation. Jag känner mig inte stressad, det får ta den tid det tar.
– Jag försöker koppla bort sånt och ta det när det är dags. Det som händer i framtiden blir framtida problem. Nu är det bara här och nu.

Har du börjat prata med Leksand om en förlängning?
– Det kan vara att min agent har kontakt, men vi håller ganska bra distans där. Jag vill inte veta för mycket, utan fokusera på mitt, och han sköter sitt. Speciellt nu i början av säsongen, när fokus är så viktigt för både laget och mig själv.

När samtalet glider in på hans släktband, där morbror heter Nicklas Lidström, ler han.
– Jo, men det är klart det har betytt något. Från ung ålder har jag fått se hans resa, inte minst senare delen av karriären, hur stor han var där borta. Att få se det livet på nära håll, som hockeyproffs. Det var saker man då kanske trodde var normala, men som man nu förstår inte alls är det.

Uppväxten innehöll upplevelser få unga hockeyspelare får vara med om.
– Att springa runt i Red Wings omklädningsrum, fotografer överallt, alla svenskar där. Jag fick åka ismaskin på Joe Louis Arena. Då var det förstås coolt, men nu i efterhand fattar man hur mäktigt det egentligen var. Jag är glad att jag fått uppleva det.

Är det din förebild hockeymässigt också?
– Ja, det skulle jag säga. Men också min pappa, som varit med hela vägen. Även om hans karriär tog slut tidigt så har han betytt mycket för mig i allt runt hockeyn.

Men du är inte draftad eller hur?
– Nej.

Så det är fritt fram för Detroit att plocka dig?
– Haha, absolut! Det är ett bra sätt att se det på.