Boxplay från Dalarna
”Boxplay från Dalarna – shalalalalalala”, som den gamla ramsan lyder. Och nog fungerade LIF:s boxplay alldeles ypperligt den här matchen. Under de två boxplayen i den andra perioden skapade man faktiskt fler lägen än man gjort i powerplay under hela säsongen. Det här boxplay:et borde kunna bli ett giftigt vapen framåt även i framtida matcher.
Lyytinen sammanfattat
Joonas Lyytinen inledde säsongen ganska bra, men har nu vuxit ut till det största frågetecknet i Leksands backuppsättning. Man vet aldrig vad han kommer att göra – det känns som att en utvisning hänger i luften vartannat byte han är inne. Som han spelar just nu måste han, kort sagt, vara en mardröm att ha som backpartner.
8.30 in i den andra perioden stod han för en sekvens som sammanfattar honom som spelare. Han får pucken på väg in över blålinjen, väljer att göra en fint och fortsätter sedan ner bakom mål – där han (på grund av finten?) tappar pucken framför sig. När en Malmö-back tar pucken ifrån honom väljer Lyytinen att i stället omfamna motståndaren, vilket förstås resulterar i en utvisning.
Cehlarik-Stevens-Veronneau
Det råder delade meningar om hur man bäst bör komponera kedjor. Tre snabba, tre långsamma, två snabba och en långsam – eller två långsamma och en snabb?
Jag ställde frågan till kollega Näsman på Siljan News, och han tvekade inte en sekund innan han gav facit: två långsamma och en snabb – “förutsatt att de långsamma är smarta”.
Det måste ha varit ungefär så Johan Hedberg resonerade när han satte ihop den här trion. Och nog kan det finnas någonting här. Mot Djurgården fick man inte ut särskilt mycket, men mot Malmö – där det bjöds på betydligt mer öppna ytor – såg man ut att trivas ihop.
Nolan Stevens mål var kanske inte något skolboksexempel på hur man utnyttjar ett tre mot ett-läge, men för en gångs skull fick LIF:s nummer 20 lite medstuds.
Malmö - det sämsta Leksand mött?
Var det lag 1 som var bra, eller lag 2 som var dåligt? Den eviga frågan efter matcher där ett lag är klart bättre än det andra.
Så svaga som Malmö var under de första 40 minuterna har jag nog inte ens sett Leksand vara den här säsongen. De Kuokkanen-lösa skåningarna var helt enkelt inte det tuffaste motståndet som besökt Tegera den här säsongen.
Samtidigt var Leksand där – rensade returerna som Hellsten släppte, vann kamperna i sarghörnen och spelade av tredje perioden på ett föredömligt sätt.
En nolla
Äntligen fick en Leksandsmålvakt hålla nollan. Varken Marcus Gidlöf eller Jakob Hellsten har haft sina bästa matcher hittills den här säsongen. Mot Malmö saknades Gidlöf för andra matchen i rad (oroväckande …), och då klev Hellsten in – och höll säsongens första nolla.
En skottäckning med bara sekunder kvar fick ett rejält jubel från Leksandsbåset, vilket visade hur mycket den där nollan faktiskt betydde.
