Presenteras i samarbete med Coolbet
Det talas mycket om unga talanger, om en målvaktsboom och juniorer på stark frammarsch, men när Karlskrona, i skadade Robin Johanssons frånvaro, behövde målvaktshjälp till fredagens bortamöte med AIK gick frågan till en av Hockeyettans mer rutinerade herrar. En 28-årig doldis som inte sett Hockeyallsvenskan på tio år.
– Det var ett tag sen sist, konstaterar Sebastian Andersson.
– Jag fick prova på sist jag var i Hammarby, under konkurssäsongen, men det var ju tio år sedan. Jag tror jag fick lira en halv period, men jag är inte säker på att det ens kom med i statistiken. Vi hade Henrik Karlsson och Carl-Johan Klint som målvakter den säsongen, men sålde Karlsson till Malmö för att försöka rädda ekonomin, då fick jag fick kliva upp från juniorerna.
Sedan dess har karriären varit brokig. Några säsonger med Sollentuna i division 2 följdes av fem år på andra sidan Atlanten med New England College i NCAA III där han skaffade sig en ekonomiutbildning.
Nu är han inne på sin fjärde säsong i Hammarby och under sommaren gjorde han dessutom en sväng till Australien för spel med Adelaide Adrenaline i AIHL.
– Australien var ett jäkla äventyr, jag tror det gjorde mig jättegott. Jag var i det sämsta gänget så många skott fick jag se i alla fall, säger Andersson och berättar om över 40 skott i snitt per match under de 50 minuter långa bataljerna.
Betala tillbaka till fansen
Men som sagt, inhoppet som båsvakt hos Karlskrona (där Arvid Holm gjorde en bra match och var en starkt bidragande orsak till KHKs straffseger) var första smaken av Hockeyallsvenskan på länge.
Varför blev det just du?
– Jag har ställt mig den frågan själv, det finns ju en del målvakter i östra, men när jag fick frågan var det bara säg en tid och plats så syns vi där. Jag kanske är lite av en doldis, det var kul att det var just jag som fick öppna båsdörren.
– Det första som hände när jag kom ner på Hovet var att de kom från förbundet för att mäta min utrustning, det har aldrig hänt mig förut, skrattar målvakten.
Apropå utrustning, Sundbyberg-fostrade Andersson som aldrig lyckades ta plats i AIKs J18 och via Stocksund hamnade i Hammarby som yngling äntrade Hovets is med symboler från Bamsingarna och Bajen Fans lackade på hjälmen.
– Jag tänkte att jag väl kunde vara den mest hatade mannen på Hovet i fredags kväll om någon såg det, men det kanske hade blivit tyngre om jag fått spela.
– Det är ett sätt att betala tillbaka till fansen för allt de gör för oss.
Du fick förvisso bara öppna båsdörren, men att du ändå fick chansen måste vara något som ger mersmak?
– Det blir lite lättare att glida ner till Sätra en måndagskväll och gnugga efter en sådan grej, det finns en chans även om den är liten.
– Jag menar, för att spela i Hockeyallsvenskan krävs inte bara att man är bra nu, det krävs ett cv som passar in i de ädlare divisionerna och det har väl kanske inte jag med alla mina operationer. Men man hoppas ju alltid och även om jag bara fick vakta båsdörr är det ett kvitto på att jag gjort något bra.
Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här
