Klättrar i Leksands hierarki – långa resan

Man kan lugnt säga att Marcus Karlberg tog den långa vägen till att etablera sig i Leksands A-lag. Ni kan säkert storyn vid det här laget. Jättetalang i junioråldern, mål i A-lagsdebuten som 17-åring och sen… tog det stopp. Via en sväng i Borlänge i division 1

Den kvicke forwarden pekades ut som en lovande talang och fick redan säsongen 2017/18 göra debut i LIF:s A-lag som 17-åring. 2020/21 blev han utlånad och året efter fick han lämna för permanent spel i Borlänge i division 1. Men så vips, efter en säsong så värvade LIF något förvånande tillbaka honom.

Han sågs som en billig spelare att ha i fjärdekedjan, men så efter en och en halv säsong så hände det något i slutet av fjolårssäongen. Han parades ihop med Kalle Östman och Oskar Lang och helt plötsligt började han producera. Denna säsong har han inlett på samma sätt och han har nu etablerat sig som en spelare högre upp i kedjehierarkin.
– Det hände absolut någon i slutet av förra säsongen, det håller jag med om. Det handlar väl om att jag blivit tryggare för varje månad som gått sen jag kom tillbaka till Leksand. I början var det mer att ta en plats. Sen kom jag in i det och fick spela mer och mer. Och sen fick man utveckla att spela med pucken också, vilket väl egentligen varit min grej under uppväxten, säger Karlberg när Hockey News träffar honom i Tegera Arenas katakomber.
– Jag har framför allt lärt mig det defensiva spelet under vägen och nu har jag börjat addera det offensiva jag hade i mig sedan innan. Jag tycker det har funkat bra och det blir bättre och bättre.

Förut var du lite ”överallt och ingenstans” och nu är det bara ”överallt”?
– Haha, ja precis. Det är väl lite det man får lära sig, att spela seniorhockey. Och det är väl framför allt utan puck som är det svåra, när du är ung junior och kommer upp. Det tar tid för de flesta och det har fått ta sin tid för mig också. Och nu tycker jag att det börjat sätta sig rejält.

Tog det längre än vad du tänkte att det skulle ta?
– Både ja och nej. När man är ung och kommer upp är det guld och gröna skogar egentligen, att det bara ska flyta på. Men så är inte riktigt sanningen, iallafall inte för de flesta. Sen har det väl varit en lite brokig resa fram tills att jag kom tillbaka hit. Men det har nog kanske varit bra för mig också, för då hade jag uppgiften klar för mig vad som gällde. Jag är sjukt nöjd med hur det har blivit iallafall, och hur jag tagit mig an uppgiften sen jag kom tillbaka till Leksand.

Som nämnt ovan hade han länge en roll i fjärdekedjan men har nu klättrat i hierarkin. Fortsätter han med samma poängtakt som hittills kommer han krossa fjolårets personliga poängrekord i SHL. Nu förväntas han producera på ett helt annat sätt än innan.
– Så är det och det har jag väl i mig också tycker jag, det är väl bara att jag inte kunnat visa det förut, eftersom att jag inte haft det andra, det utan puck. Och det är det jag vill börja visa nu och verkligen vara med och bidra åt båda hållen. Jag ser också väldigt mycket fram mot den uppgiften. Det är otroligt kul att få spela med sådana spelare också. Kalle (Östman) och ”Langen” förra säsongen och nu Max (Veronneau) och ”Zacke”.

Hur mycket var det att du tog en annan roll och hur mycket att du fick en annan roll?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att det var i samband med att att vi hade ett par skador också, då blev det jag, Kalle och ”Langen” där. Och vi klickade otroligt bra. Ibland blir det sådär, allt bara stämmer, och det blev så. Och då blev självförtroendet bra därefter och man blir tryggare där ute på isen. Det är så man vill fortsätta, vilket jag tycker att jag gjort också.

Han har till och med blivit en konstant i box play-spelet.
– Det har också kommit med det att jag lärt mig att spela defensiv hockey. Jag tror inte jag spelade box play i juniorerna alls, jag fick spela det en del när jag kom till Borlänge men det var första gången. Men det känns bra, jag försöker utnyttja farten där också så mycket jag kan, det är ju min ”usp” eller vad man ska säga.

Gött att täcka lite skott också?
– Ja, helt underbart är det, haha.