"Klart som fan att vi ska bli synade och ifrågasatta"

För mig är Johan Hedberg målvakten vars tårar rann bakom masken när han under lockout-säsongen 2004/05 kom hem och spelade upp laget i sitt hjärta i finrummet igen. Då stod jag på södra stå och grät en skvätt jag med. När vi slår oss ner på Tegera Arenas läktare ungefär 20 år senare har södra stå blivit norra stå, Johan Hedberg har varit hyllad succétränare för rivalen Mora men hunnit få sparken från Örebro av en annan LIF-ikon, Niklas Eriksson.

Det blev också ett snabbt pitstop som assisterande tränare för Färjestad innan han tidigare i våras bestämde sig för att vända hem.
– Genom årens lopp har jag tänkt en del på hur det skulle vara att återvända hit.

När du tackade ja till det här jobbet, hur mycket visste du om hur den ekonomiska situationen är här mer än vad som har stått i press?
– Jag har nog varit ganska införstådd med den ekonomiska situationen länge. Jag satt även i styrelsen på mitten av tiotalet och har följt med på avstånd. Sen är det kanske ingen som vet exakt hur det ligger till. Man lyfter på stenar, alla som finns. Med den avsaknad av kontinuitet som har varit Leksands IF så har det blivit många halvpåbörjade projekt och många avslutade projekt. Och i det har det dolt sig en del saker, det är så jag tror. Men mer än så visste jag väl inte. Däremot så känner jag mig väldigt trygg i de människor som finns här nu.

– Att man gör den här genomlysningen och verkligen försöker gå till botten med problemet. Det här har hållit på för länge, och vi måste göra rätt saker från grunden. Och min känsla är att man verkligen försöker göra det nu.

Du har en bakgrund i föreningen både som spelare och i styrelsen, och nu som tränare. Vad är din ”take” på varför Leksand alltid hamnar i de här situationerna?
– Jag tror egentligen inte att man är ensam på något vis. Leksand är dock bra att skriva om, det blir rubriker som ger klick. Jag skulle nog tro att om du genomlyser svensk hockey och svensk fotboll, och säkert många andra idrotter, så kommer du hitta fler lag som är i samma situation som Leksands IF. Dock får de inte samma fokus på sig.

När du tog det här jobbet, hur mycket visste du om hur situationen låg till?
– Jag visste ju att vi måste vara noga med pengarna. Att det skulle bli en rejäl kapning av spelarbudgeten. Det var jag helt införstådd med och helt enig i det beslutet. Självklart vill jag som tränare ha ett så bra lag som möjligt, men det tycker jag att jag har ändå. Allt är inte pengar.
– Bara för att vi betalar stora löner innebär det inte att vi blir ett bättre lag. Jag tror att vi kan göra saker och ting på ett smart sätt och skapa samma förutsättningar som vi skulle kunna göra med en dyrare grupp. Titta på Malmö till exempel som har gjort det fantastiskt bra med den förhållandevis låga budgeten de har om man jämför med andra lag. Så det var absolut ingenting som påverkade mitt beslut om att komma till Leksand.

Utan att veta exakt hur mycket du visste, så visste du ju iallafall allting som stått i media senaste månaderna. Hur påverkades du av det?
– Jag kan skämmas lite när det blir så att vi återigen behöver be om hjälp. Men jag gillar att de rubrikerna som mestadels kommer ut nu är när folk i organisationen förklarar vad det är som händer. Det är inget som skett precis nu, utan det är ett sätt ett försöka informera alla om vad som har hänt och hur vi försöker komma till ordning med det. Det är den transparensen man vill ha som supporter och föreningsmedlem, och den ska man få också.
– Jag anser att det finns kompetent folk på plats nu för att rätta till den ekonomiska biten. Utifrån det kan vi skapa någonting snyggt tillsamman. Vi som är här, vi som jobbar ihop tillsammans med det enorma, enorma stöd som finns för Leksands IF ute i hockey-Sverige.
– Men jag vill verkligen att det ska vara rätt från grunden denna gång. Där vi gör saker och ting med kanske mindre medel än andra men vi gör det bättre än andra gör. Och gör vi det så tror jag att vi kan vinna tillbaka våra sponsorer och vår publiks förtroende. Jag tror att om alla som följer oss känner att vi verkligen försöker göra rätt för oss, så kommer de också vilja sluta upp bakom oss igen.

I en intervju med Falu-Kuriren sa Leksands kommunalråd, Sebastian Larsson, att som Leksands IF sköts senaste åren är det ”Uppenbart att det inte är förtroendebyggande. Det kan man konstatera. Vi är väldigt bekymrade över situationen som de befinner sig”. Hur känner du när du läser det?
– Jag känner Sebbe väl, och det är en väldigt sund man som har väldigt god insyn i hur situationen ligger till. Jag kommer inte uttala mig om specifika ekonomiska saker, det finns folk som kan det bättre än jag. Men Sebbe är väl inspelad på hur Leksands IF är uppbyggt och hur det ser ut, var problematiken ligger någonstans. Och det är klart att när de här rubrikerna kommer så blir det inte förtroendeingivande.
– Men jag hoppas att han, och alla andra, känner samma som jag. Att folket som nu är på plats verkligen vill gå till botten med detta. Har vi lyft på sista stenen? Har vi hittat alla läckage?  Var har vi lyft på sista stenen? Har vi hittat alla läckage?
– Just nu tycker jag att man under lång tid bara släckt bränder. Jag hoppas att den sista branden här är släckt och att vi nu kan börja bygga upp det igen. På ett lugnt och metodiskt sätt. Den här arenan är ju inte billig. Det krävs intäkter och då måste vi se till att jobba hårt för att skapa det. Det bästa sättet att skapa det är att ha ett bra lag på isen som vinner hockeymatcher. Vi skapar intresse och drag. Men ett bra lag kostar pengar och det är ett ekorrhjul i den här branschen, där resultaten styr allt.
– Ibland kommer man komma i trubbel, men jag hoppas verkligen att vi kan bygga ett bra lag som vinner så att vi kan få lugn och ro på sportbiten. Det i sin tur kan ge lugn och ro till marknad, medlemmar och supportrar överhuvudtaget.

En ”utifrånanalys” av hur det är att jobba i Leksands IF, något jag baserar på många samtal med spelare, ledare och vad man läst och sett kring föreningen genom åren, är att det är ganska så speciellt. Det är ”inofficiella sportchefer” som verkar i kulisserna, sponsorer som vill bestämma över sporten och allsköns ”mäktigt folk” som vill ha inflytande och dra i trådar både här och där.  Du som är härifrån, verkat både som spelare och i styrelseposition och nu tränare, hur är din uppfattning av allt sånt?

– Det är absolut någonting jag funderat på genom årens lopp när jag tänkt på att eventuellt jobba inom Leksands IF. Vad det skulle innebära för mitt privatliv och så vidare. Det här är där jag växte upp och jag känner de flesta människorna, och jag vet hur de bryr sig om hockeyn. Jag väljer att se på ett annat sätt. Jag vill gå in i det här väldigt ödmjukt och med inställningen att det faktiskt finns enorm kunskap i den här byn. Och man kan skoja och säga att det är bara massa experter och tyckare, men det finns rätt många experter där ute. Jag tror att i min roll vore det oklokt att inte lyssna på folk. Inte för att de ska ta upp hela min tid och att jag på något sätt ska dansa efter deras pipa.
– Men tittar man på vilka personer som rör sig kring hockeyn, vissa av dem har varit med sen 60-talet och gjort otroligt mycket saker i Leksands tjänst. Det är klart som fan att de har kunskap. Och det vill jag lyssna på och ta del av, jag vill lära mig någonting av det och förstå vad de tänker och ser.
– Antagligen så har vi samsyn på det mesta. Men det finns kanske också saker som jag kan göra annorlunda i min roll. Med all den kunskap som finns runt mig så vill jag vara öppen nog och känna att jag är mottaglig för den.

Hur ser du på den yttre påverkan som är från sponsorer/folk som tidigare jobbat i klubben? Olle Öst har väl på något sätt fått ”personifiera” detta i media, men han är ju inte ensam. Jag förstår att det är så i fler klubbar än Leksand, men det är ju speciellt här på grund av att det är så litet, alla känner alla och så vidare. 

– Det är speciellt och samtidigt är jag väl av den övertygelsen att det är ingen som gör någonting för att förstöra. Alla som har någonting att säga gör det för man tror att man kan hjälpa till. Men vissa gånger kanske det bästa man kan göra för Leksands IF är att vara tyst och istället stötta de som är valda att styra skeppet. Sen har jag blivit så van vid att det är såhär i Leksand, det har varit påtryckningar från alla möjliga håll.
Det är människor som tycker sig ha kunskap, sitter på en del makt och vill ha sin vilja igenom. Det enda som jag känner kring det är att jag önskar att de tror på det vi gör. Att vi kan övertyga dem om att vi är på rätt spår.

Han påpekar snabbt att eventuell kritik inte är något han räds.
– Om vi inte är bra nog så är det klart som fan att vi ska bli synade och ifrågasatta. Det är upp till spelarna på isen, oss coacher i tränarrummet och personerna som sitter i styrelsen att göra ett så pass bra jobb att folk tror på det vi gör. Det är en stor utmaningen, för det är en kräsen skara tyckare kring Leksand som kan mycket hockey, mycket om Leksands IF och alla vill att det sköts på rätt sätt. Vi har en tuff och rolig utmaning framför oss. Men jag tror att om vi kan göra rätt saker, röra oss åt rätt håll, då kan vi också få en snöbollseffekt som blir väldigt stark. Och då är Leksand svårt att stoppa. 

Johan Hedberg var ledamot i Leksands IF AB:s styrelse mellan 2014 och 2017. Han är van att hantera påtryckningar från olika håll.
– Jag respekterar givetvis att storsponsorer känner att man vill ha insyn, man vill ha tillbaka något för det man lägger ner. Samtidigt är vi farligt ute om man ska kunna köpa sig den makten. Det spelar ingen roll hur stor sponsor du är, det är inte du som bestämmer. Ytterst är det medlemmar som bestämmer. Sen har vi anställda människor, tjänstemän, som ska göra jobbet.
– Samtidigt måste man också respektera de människor som lägger ner både pengar och engagemang i föreningen. Om det leder till någon sorts påverkan eller informationsfördel, där får man väl försöka navigera så gott man kan. Men jag tror också att du bör ge de människorna som verkligen satsar och hjälper till att dra skeppet framåt lite information så att de förstår situationen. Lika som det kommer ut medlemsbrev i förhand till medlemmarna innan det går publikt så ska väl de som är närmast kärnan få veta först.

Jag läste en intervju med dig i Sportbladet, precis när det blivit officiellt att du skulle ta över. Då sa du att du hade tänkt mycket på hur det skulle vara att träna ”din klubb”, att du skulle vara tufft med den personliga kopplingen du har.  Jag har alltid varit en förespråkare av att man inte ska jobba i klubbar där man har för mycket känslor. Det rationella försvinner där känslorna kommer in, och om jag läser in rätt så har du också reflekterat en hel del över det. Vad var det som gjorde att du kände att du ändå ville ta det?
– Jag är helt med dig på det, och det är något man måste ta i beaktning innan man går in i ett sånt här jobb. När jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan så var ”att träna Leksand” en sak jag funderade på. Att det nog skulle bli svårt. Men jag har upplevt en del efter det, och jag tycker att jag har mycket kött på benen både som coach, spelare och person. Jag känner mig redo för uppgiften nu.

Varför kände du tidigare att det skulle vara jobbigt?
– Jag vet ju hur mycket Leksands IF påverkar folk i min närhet, och mig själv. Det blir lätt personligt då. Jag måste däremot säga att jag aldrig själv upplevt, inte ens i de stunder som jag inte spelat speciellt bra hockey här, att det varit några problem utanför isen. Klart att folk kan vara besvikna men det har aldrig hänt något som är över någon gräns. Jag tycker de flesta man träffar är väldigt förstående och stöttande, de vill väl. Sen finns det väl alltid folk med andra åsikter som sitter bakom tangentbordet, men det är den världen vi lever i.
– Och visst, vill jag ge mig in i det svarta hålet, olika forum och så, så kan jag säkert hitta hur mycket skit som helst om mig själv, men till vilken nytta? Jag har personer runt om mig som jag litar på och jag väljer att lyssna på dem istället för att lyssna på de som mest vill tala om hur dåligt allting är. För mycket dålig energi blir sällan bra. Den kommer jag aldrig att ducka för någon som vill komma fram och prata med mig på stan. Jag har inga problem att svara upp på varför jag har gjort si eller så, även jag kommer göra misstag. Men förhoppningsvis kommer jag alltid ha en bra anledning till att jag tagit de beslut jag tagit.

Samtidigt så vet du ju inte hur det är att träna ett lag du håller på, på en plats där du ”känner alla” och jag… klassikern att det är svårt att bli ”profet i sin egen hemstad” ligger det väl någonting i?
– Nej, det är sant. Det här blir en erfarenhet jag inte varit med om. Leksand berör. Men om någon skriver en anonym text hit eller dit så kommer det inte röra mig i ryggen. Kommer folk fram och pratar så bemöter jag det gärna.

Känner du att du kommer träna ”ditt lag” nu?
–  Ja, men så är det ju. Trots att jag har tillhört andra lag under många år nu så är detta ändå hemma. När jag sett på mig själv i framtiden, som en äldre herre, då har jag sett mig själv sitta här på läktaren och titta hockey som en supporter.
– Det är också därför mitt hjärta brinner för att klubben tas om hand om, så det finns någonting att gå till sen. Ynnesten att ha en folkfest i den här byn minst en gång i veckan under vinterhalvåret, det är helt otroligt. Att se rader av människor på väg till arenan med förhoppningar, glädje, skoj och sånger. Att leva upp så i november, december, januari, februari är rätt otroligt.

Johan lyser upp och säger att han bara måste hylla svenska hockeysupportrar.
– Jag känner enorm respekt för de här människorna som lägger den tiden och de pengarna. Jag älskar att se det. När jag är på bortaplan brukar jag gå ut i arenan lite innan och titta på supportrarna som är på plats. Man har hört om vissa arenor, vilket bra drag det är, vilken introlåt de har och sånt. Jag tycker det är en så härlig känsla att ta del av det. Nu ser jag verkligen fram emot att se den här vitklädda publiken match efter match. Jag tycker det ska bli så jäkla coolt.

Skönt att höra att du inte blivit blasé inför det efter alla år i proffshockeyn.

– Snarare tvärtom. Publiken betyder jättemycket för mig, och jag njuter verkligen av bra stämning.

(Imorgon kommer del 2)