En vinst i en tajt match för AIK mot Södertälje.
Det är en match som svänger ordentligt och som AIK i stora drag dominerar under den andra perioden.
Sedan är det en match där Södertälje sakta men säkert äter sig in.
Den präglas samtidigt av enormt mycket misstag.
Två svåra matcher för två väldigt bra målvakter: Love Härenstam och Jhonas Enroth.
Den ena har mycket att göra och den andra mindre att göra. Då är det ganska tufft att stå i mål.
Södertälje har en jättebra förstakedja med Nolan Stevens, Carter Souch och Tarun Fizer. De är riktigt, riktigt bra i dag.
Carter Souch är väl den jag tycker är bäst.
Han tar någonstans vid där han slutade innan han lämnade för ett litet äventyr och nu är tillbaka.
Han har ett bra målsinne, en bra touch med pucken och hans direktskott i dag, efter passning från Stevens, tycker jag skriker klass rakt igenom.
Utöver den kedjan tycker jag däremot att det är lite tunt i Södertälje.
Man har enorm tur som över huvud taget är med i den här matchen med tanke på att man bara har runt 16–17 skott på mål och en skotteffektivitet utan dess like.
Det kommer absolut inte hålla över en hel säsong.
AIK kommer ut starkt.
Jag vet att jag på omvägar hört att Viktor Tuurala inte gillar att jag säger raggarhockey.
Men vad man nu ska kalla det så är det mycket långa passningar och mycket tappade puckar, både framåt och bakåt.
Viktor Lennartsson tycker jag gör sakerna fantastiskt bra i sin roll.
Det smälls på och det märks verkligen att det är ett lag som måste spela med hög intensitet och hög frekvens i skridskoåkningen.
Det får man utdelning på i dag.
AIK har Ryder Rolston, som jag tycker gör sin bästa match sedan serien drog igång.
Jag tycker att han har haft lite svårt att anpassa sig.
Jag tycker även att Scott Pooley och Tyler Vesel varit ganska svaga inledningsvis.
De får göra poäng i kväll, men jag tycker inte på något sätt att de är så ledande som de behöver vara om AIK ska ha de här spelarna som avgör matcher på kvällsbasis.
Däremot har AIK:s bredd kommit betydligt längre i kemin.
Där finns bra spelare som gör det väldigt bra.
Jag kan inte säga det för många gånger: spelare som Viktor Lennartsson och Oskar Magnusson vet verkligen sina roller och gör dem till hundra procent.
Det gör att AIK får energi i dag och båda är även med i målprotokollet.
Det tycker jag gör att det tippar över.
AIK:s bredd gör att matchen tippar över.
Hade jag varit tränare i AIK och haft hand om powerplay så hade jag haft gråa hår, tänkte jag säga.
Jag hade nog snarare varit flintskallig så mycket som jag hade kliat mig i huvudet.
Jag tycker inte att det stämmer någonstans.
Nu har man ändå gjort lite förändringar och det ser lite bättre ut.
Men man har förvånansvärt svårt att komma in i zon.
Man har också förvånansvärt svårt att slå en, två, tre eller fyra bra passningar i rad för att komma till lägen.
Man gör mål i dag, men det är mer tur att pucken studsar in på ett ben.
Nästa steg för AIK är att med den kompetens man har hos sina toppspelare få igång ett powerplay som fungerar.
Är det planen? Är det kemin? Jag vet inte.
Men Scott Pooley kan inte komma i varje uppspel på höger sida och sedan stå på vänster sida i anfallszon och skjuta.
Det känns inte som att det är tillräckligt genomarbetat.
Ska man vara med på riktigt när det börjar närma sig slutet av säsongen – och det är långt kvar dit – då behöver AIK:s powerplay vara väldigt mycket bättre än vad det varit i säsongsinledningen.
