”Jag vet faktiskt inte hur det hände”

Max Westergård började spela hockey redan som femåring hemma i Finland – mycket tack vare sin pappa, Jan-Erik Westergård, som själv varit aktiv inom sporten.

– Han spelade när han var yngre. Men det var inte på någon bra nivå, säger Max med ett leende.

Uppväxten tillbringade han i Tammerfors, men när utvecklingskurvan började peka brant uppåt flyttade familjen 13 mil bort för att ansluta till Lukko Rauma inför säsongen 2021/22 – året innan han tog plats i Finlands U16-landslag.

Hockeykulturen i Finland var stark och krävande, men familjen – och framför allt pappa – har varit ett stort stöd genom hela resan.

– Han har varit jätteviktig för mig i hockeyn. Han har alltid försökt hjälpa mig att fatta de bästa besluten. När jag funderade mycket på om jag skulle stanna i Finland eller flytta till Sverige var han ett enormt stöd.

Att satsa på hockeyn har däremot aldrig varit ett svårt val, även om vägen inte alltid varit spikrak.

– Det har faktiskt alltid varit självklart. Hockeyn har alltid varit nummer ett – även om jag spelade lite fotboll också. Men det har alltid varit hockeyn i första hand.

"Tar hand om oss"

2023 flyttade Max till Göteborg för spel med Frölunda. Under sin första säsong fick han känna på både SHL:s grundserie och slutspel – då han noterades för totalt 15 matcher.

– Det har varit stort att gå från juniorhockeyn till det här. Man märker verkligen skillnaden, allt går så mycket snabbare. Det är ett helt annat tempo. Men det har varit lätt att komma in – grabbarna i laget tar hand om oss yngre på ett riktigt bra sätt.

Flytten till Frölunda blev ett stort steg, både i livet och karriären.

– Det var bra i Lukko där jag spelade U16 och J18. Jag har inget ont att säga om den tiden. Men jag tror att Frölunda är bättre för mig. Det är jäkligt bra här, det kändes bara rätt.

Han hade fler alternativ i tankarna – men valet föll till slut ganska naturligt.

– Ja, det fanns några klubbar jag funderade på. Men när jag hörde om Frölunda, hur de jobbar här och hur de har det, så blev det ett ganska enkelt val.

Mentaliteten i gruppen lyfter han fram som en viktig faktor till lagets starka säsongsinledning.

– Det är en riktigt bra vardag här. Alla jobbar hårt och alla vill vinna. Det märks tydligt – det är ett starkt mindset i hela laget.

Hans eget mål för säsongen är tydligt formulerat.

– Det är fortfarande att ta en ordinarie plats i laget. En fast plats, det är mitt mål, säger han efter att ha klivit av isen i Slottskogens ishall – klart sist av alla, efter att ha kört extra.

Någon stress över situationen känner han däremot inte – snarare tvärtom.

– Nej, det är faktiskt ganska lugnt. Coacherna är lugna, och det smittar av sig. Lagkamraterna också. Man känner inte så mycket press – det är bara skönt att få vara ute och lira.

Hockey i Kenya

Ett ögonblick i karriären som Max bär med sig är när han 2018 fick chansen att träna med Kenyas landslag – ett möte som blev möjligt tack vare hans rötter. Hans mamma Veronica kommer från Kenya, och det blev ett oväntat men minnesvärt besök.

– Det var kul. Det var en helt annan nivå där, men jag tror att de har vuxit nu. De har lärt sig mer. De hade en rink och is där någonstans. Det var kul faktiskt, säger han med ett leende, och fortsätter:

– Jag vet faktiskt inte exakt hur det hände… Men det var nog genom mamma. Jag tror att hon kände någon som spelade eller jobbade där.

Intresset för hockey har också spridit sig i familjen, inte minst hos mamman.

– Hon är från Kenya men är jätteintresserad. Även pappa, farmor och farfar kollar alla matcher.

Och även om den stora drömmen ännu inte har uppfyllts, så bockade han i somras av ett stort delmål i karriären – när han blev NHL-draftad av Philadelphia Flyers i femte rundan, som spelare nummer 132.

– Jag satt hemma med familjen i Finland, och dagen efter draften flög jag över till Philadelphia. Det var riktigt kul.