HANSON: Vill ni verkligen förändra, SSK?

SSK har ett mycket viktigt val framför sig. Sportchefsfrågan är och kommer att vara aktuell tills ett beslut är fattat, men förutom klubbens ekonomi är det den viktigaste strategiska frågan att få klarhet i vem som ska ta de sportsliga besluten de kommande åren.

SSK-styrelsen vill göra sin process, och det är väl rimligt. Precis som Frölunda och Leksand, som också har utgående kontrakt med sina sportchefer, så ska man göra en utvärdering och ta det ”den rätta vägen” genom klubbstyrelsen.

Men utifrån var SSK är sportsligt sett nu – är det verkligen en stor förändring som man behöver?
Det är jag väldigt tveksam till.

Mest stabila SSK-tiden på över tio år

Vi upplever nu den mest stabila SSK-tiden på över tio år, där sportchef och tränare är synkade, har arbetat in ett spelsätt och en strategi som uppenbarligen fungerar rätt väl.
SSK har lyckats attrahera spelare som ligger precis på gränsen till SHL i skicklighetsnivå, spelare som är så mycket garanti man kan få i en bransch där man aldrig har full kontroll över händelserna.
Dessutom har man lyckats skriva nya, längre kontrakt med spelarna och skapat en atmosfär och en ny kultur i SSK som tydligt är till det bättre.

Det fanns ju även en tid när SSK-ledningen klagade över att det var svårt att locka spelare till Södertälje på grund av stadens dåliga rykte. Stadens rykte har knappast förbättrats de senaste åren, men det går att få spelare med familj och barn att vilja flytta till staden och stanna. För mig är det tecken på att spelarna gillar klubben och det klubben nu står för så mycket att man inte vill röra på sig.

Det viktigaste av allt, som jag ser det, är att Emil Georgsson, Magnus Bogren och övriga i lagledningen på kort tid har lyckats skapa en tydlig identitet i vad SSK är och står för, som lag och i sättet man spelar. Den röda tråden är glasklar och alla kan se att det både är framgångsrikt och roligt för kolla på.

Så vad finns det egentligen att klaga på?
Ja, två raka kvartsfinalförlusten givetvis.

SSK har ett steg att ta där, från att vara bra i grundserien till att även gå långt i slutspelet. Men som alla vet, det finns faktorer som förstört förutsättningarna, och även om laget hade varit skadefritt och åkt ur på samma sätt bör alla inblandade förstå att man behöver jobba upp framgång över tid. Det är klart att förra säsongens slutspel var ett stort misslyckande, men jag har svårt att se någon säga emot mig när jag påstår att Emil Georgssons och Magnus Bogrens tid i SSK är en stor framgång på många sätt så här långt.

Det vore en rimlig kontraktstid

Hittills den här säsongen är det svårt att klaga också. Nu har det bara gått två matcher, men de nyförvärv som gjorts har hittills sett riktigt bra ut, möjligtvis med undantag för Juho Liuksiala som kanske stött på hårdare konkurrens än väntat, men samtidigt har varit värvad för en roll i tredjekedjan och boxplay, inte som någon poängspruta i powerplay.
Det man visat i de första två matcherna har inte varit perfekt, men det har stundtals hållit en hög nivå spelmässigt redan nu, och tempot och kvaliteten på träningarna är också tecken på att man tagit steg år för år.

Så utifrån allt detta, är det verkligen en stor förändring med nya personer som ni vill ha, SSK?
Snarare är det rimliga att förlänga kontrakten med såväl Georgsson som tränartrion, belöna dem och visa att man tror på dem. Att erbjuda tre år till Georgsson och sedan två år till tränarna, för att kontrakten inte ska gå ut samtidigt, hade varit rimligt.

Klart att kan finnas andra sportchefer och tränare som är bättre därute. Klart att man ska se över alternativen, nu när man har chansen. Men varför laga något som inte är trasigt?