Modo sparkade Mattias Karlin med ett kontrakt till 2028, när laget ligger fyra i tabellen, 18 poäng bakom Björklöven.
Det är förståeligt att SSK-supportrarna, som ser sitt lag tia i tabellen 17 poäng bakom Modo, ifrågasätter varför de inte ska gå samma väg som Modo.
SSK hade ju samma ambitioner som både Björklöven och Modo inför säsongen. Trenden börjar kanske peka åt rätt håll för Södertälje, men man har ännu inte bevisat sig över längre tid.
Även om jag i vår panel hade svårt att förstå Modos beslut att sparka Karlin, så tycker jag inte att det är orimligt att dra parallellen.
Med det sagt tror jag inte att SSK är nära att gå skilda vägar med Andreas Johansson.
Söndagens match mot Löven blev dock en påminnelse om vilken enorm skillnad det blivit mellan SSK och Björklöven på bara ett halvår.
Det är klart att tränarbytet hamnar i fokus en sån här dag, när Modo tar ett sånt beslut. Grunden till det hela var klagomål på inställning och på hur laget är uppställt, att man inte får ut mer av varje spelare.
Så spolar man fram några timmar och hör argumenten från SSK-lägret om bristen på rätt inställning och rätt fokus.
För nej, SSK hade ingenting att hämta i Umeå den här dagen. Ett hemmalag med enormt självförtroende, som ersatte ligans troligtvis främsta radarpar med en junior och en back, och ändå fick ihop en kedja som skapade mer än hela SSK:s lag tillsammans.
Man kan argumentera för att det var Björklöven som var bra, snarare än att Södertälje var dåligt. Det var dock inget perspektiv som Daniel Norbe ville ha. I andra pausen med underläge 0–2 sågade han lagets prestation fullständigt, var riktigt missnöjd med spelet, att man inte klarade av att spela fler passningar på bladet under press, att inte powerplay var bättre.
SSK hade ju faktiskt fyra tillfällen i numerärt överläge, bättre spel och effektivitet där hade tagit dem in i matchen.
Får han verkligen ut tillräckligt?
Men det kom inte och även om omdömet av SSK:s första halva av säsongen ska göras baserat på en bortamatch mot Björklöven så känner jag ändå att man närmar sig en brytpunkt när det just är inställning och fokus som börjar kritiseras.
Precis som i fallet med Modo är det för mig tränarna som bär huvudansvaret om ett helt lag visar brist på förmågan att spela avslappnat och att nå sin rätta potential.
Jag pratade med en klubbledare i en annan HA-klubb nyligen, och samtalet kom in på SSK.
”Andreas coachar ju som i ett NHL-lag” sade klubbledaren, och syftade på hur det är väldigt aktiv coachning, där utfallet på isen ofta speglas i vilka som sätts ut på isen.
En del av det fick vi se i dag också när William Eriksson plockades bort från förstakedjan i den andra perioden och William Wiå flyttades upp från fjärdekedjan. Adam Hesselvall fick spela istället, William Eriksson hade kvar sin plats i PP men spelade sparsamt i fem mot fem.
– Man vill ju försöka göra något, sade Andreas Johansson om det efter matchen.
Hockeyallsvenskan är trots allt inte NHL, och spelarna förväntar sig inte en NHL-coach.
Andreas Johansson var besviken på spelarna, och kritiserade dem. Han såg dock ingen anledning att ifrågasätta vad han sagt eller gjort inför matchen.
Men kan det vara så att han har en ledarstil som faktiskt inte passar i Hockeyallsvenskan?
Är spelare i svensk hockey mentalt förberedda och starka nog för det?
Får Andreas Johansson verkligen ut tillräckligt från det här laget?
Kan det vara något annat än det mentala som gör att meriterade spelare med hundratals matcher på hög nivå misslyckas med att ta emot en passning i uppspelen, och bidra med mer än de gör?
Modo hade sin brytpunkt.
All skuld till att SSK har 30 poäng efter 24 matcher ligger inte hos Andreas Johansson, men jag tänker att det bör finnas en brytpunkt även här.
Men kanske är den inte nådd, och kanske nås den inte under en vecka som den som väntar, med hemmamatcher mot Östersund och Nybro, heller.
Kan den finnas under veckan därpå, den sista före jul då SSK har bortamatch mot Kalmar och hemmamatch mot Modo?
Tydliga klasskillnaden
Björklöven är en välfungerande maskin och det är även AIK, som vann klart och tydligt mot Västerås. Kalmar körde över Almtuna med 6–1, övertygande siffror från tre topplag.
Det är tre lag som fungerar väl och som tagit nödvändiga kliv, med rätt strategi och rätt man på rätt plats.
Nybro vände och vann mot Vimmerby,
Troja tycks ha fått effekt på tränarbytet då man slog Oskarshamn med 3–1, detta efter att ha slagit Modo tidigare i veckan. Linus Skager, Allan McShane och Albin Nilsson visade vägen, Vilgot Holm knep fin första seger som hockeyallsvensk målvakt.
Östersund vann mittenmötet mot Mora, som sköt massor men oftast ganska ofarligt mot Carl Lidö enligt rapporterna, och ÖIK vann med hjälp av en sargstuds med 20 sekunder kvar.
Antalet jämna lag är tydligt, det finns bara fyra.
Resten slår varandra och blandar friskt.
Det är klasskillnad i Hockeyallsvenskan, och vissa är inte i den klass de har tänkt.
