Petade (?) spelare i båda lagen
Daniel Muzito-Bagenda saknades oväntat i AIK:s lag. Någon skada ska det inte röra sig om, utan av allt att döma är det en petning av forwarden, som gjort fem poäng på tio matcher hittills. AIK behövde en Bagenda i form, återstår att se om han kan komma tillbaka efter det här.
Hos Oskarshamn saknades Eero Savilahti utan någon känd förklaring. Det kan naturligtvis röra sig om en skada, men finländaren har ryktats bort en tid och skulle mycket väl kunna bli övertalig nu när IKO har Carter Camper och Felix Nilsson på väg in i truppen.
Uppdatering: Efter matchen sade IKO-tränaren Björn Karlsson att Savilahti är skadad och AIK-tränaren Åkerblom att
På väg mot genombrott
19 sekunder tog det, sedan skickade Oskar Magnusson pucken i krysset bakom IKO-målvakten Emil Kruse. Ett skott som nog en målvakt på elitnivå ska kunna ta, men likafullt ett rappt avslut från Magnusson, som fortsätter göra poäng i majoriteten av matcherna. 22-åringen spelade även fram till AIK:s andra mål, och är helt klart på väg mot ett genombrott. Förra säsongen gjorde han 16 poäng, nu är han redan upp i tio.
AIK satte sig i skiten
AIK hade ledningen två gånger, men lyckades slarva bort ledningarna. Vad som hände på Oskarshamns första mål är en gåta, men AIK rullade på sju backar och sjundebacken Macoy Erkamps blev helt ensam med tre IKO-spelare från ingenstans.
Det var även kaos i egen zon hos AIK lite senare, när Oskarshamn gjorde ett mål som sedan dömdes bort för spark. Gästerna gjorde ett andra mål till slut ändå, efter att Albin Sundin hamnat ensam med puck och noll alternativ att spela den till. Det ledde till ett anfall som gav 2–2.
Rasmus Bengtsson skickade pucken i mål förbi en skymd Jonathan Stålberg, IKO-backens nionde raka match med poäng. Kanske ligans bästa back? Definitivt en av dem, i alla fall.
Han är AIK:s bästa spelare
Scott Pooley har gjort poäng i sju av åtta matcher hittills sedan han anslöt till klubben. Han fick assist på 1–0 och sköt själv 2–1 på ”kontoret”, vänstra tekningscirkeln, i powerplay.
Men förutom det är han en självklar ledare på isen, lugnar ner när det behövs och spelar med en auktoritär stil som smittar av sig. Han leder laget helt enkelt, och är en spelare som kan vara skillnaden för det här lagets framgång.
Topplaget är tillbaka
Det började väldigt trevande, första tio minuterna hade Oskarshamn ingenting i spelväg. AIK öste på, och det var lätt att dra parallellen till att 3–10-förlusten senast mot Södertälje satt kvar mentalt hos spelarna. Men IKO kom så sakta igång, och i slutändan stod man för en bra genomförd bortamatch där man tog ner det mesta offensivt från AIK. Sanmtidigt som man spelmässigt kan bättre så visade man tecken igen på att vara lagom bra även när man inte är särskilt bra. Något att bygga vidare på för Oskarshamn.
Slutspelskaraktär i omgång 13
Temperaturen höjdes både på läktaren och på isen under den andra perioden. Domarna missade några tydliga utvisningar, främst på IKO men också någon på AIK, vilket väckte missnöje hos publiken och kanske även på isen.
Där drabbade spelarna samman några gånger, främst när Axel Landén hade en egen uppgörelse med Jordy Bellerive, och en stund senare blev Bellerive ursinnig på domarna då han blev av med hjälmen. Det drog upp irritationen rejält på Hovet, i alla fall i den andra perioden.
AIK lyckades dock inte riktigt få med sig energin från det i spelet, utan IKO kontrollerade matchen och tycktes växa av hemmalagets frustration.
