Promenadseger till serieledning
Toppen mot botten, åtminstone om man räknar bort bottenkvartetten i tabellen vilket man mer eller mindre kan göra nu.
Det här är två lag som borde vara jämnstarka sett till vad de spenderar och vilka resurser de har, men klasskillnaden var enorm.
Det är snudd på tragiskt att se det här Västeråslaget, i alla fall när de är inte heller har en bra dagsform.
SSK trummade på, kanske lite väl stor brist på ödmjukhet emellanåt, men var en nivå bättre på allt och vann klart rättvist.
En promenadseger till serieledning inför landslagsuppehållet.
Han är en artist
Åttonde målet för säsongen för 20-åringen, och det var en klassaktion.
Blicken uppe med pucken, såg möjligheten och tog den.
Västerås målvakt Jörgen Hanneborg får naturligtvis inte släppa den luckan vid första stolpen, men det var oerhört skickligt att utnyttja läget när det dök upp.
Egor Polin är en artist och det vore inte förvånande om det börjar surras om SHL för honom. Klubbarna i högsta serien älskar att plocka upp unga råämnen och det är han sannerligen.
Men vi får se om det kommer någon dipp också, det brukar göra det för unga spelare, men han håller verkligen fötterna på jorden också. När jag pratade med honom efteråt hade han inte ens koll på hur många mål han gjort hittills. Det är ett gott tecken, på nåt sätt.
Ett PP man sällan ser
Södertälje har nu ligans bästa powerplay, med en utdelning på 34 procent. Det 16:e PP-målet för säsongen kom nu mot Västerås, och samtidigt som laget verkligen inte är beroende av det (59 mål totalt) så är det något att luta sig tillbaka på.
Det jag gillar mest med SSK:s PP-spel är hur man driver upp tempot och har både fart på pucken och på positionsbytena. Det är sällan man ser det, snarare brukar ju många lag göra tvärtom och ta lång tid på sig att ställa upp.
Här tycks man verkligen ha hittat rätt, långt ifrån det relativt endimensionella PP man hade ifjol med Marcus Eriksson och Linus Videll på kanterna. Nu kommer hoten centralt, bakifrån och man kan få både skott och passning från vingarna Sebastian Dyk och Nicolai Meyer. Det ser riktigt vasst ut.
Vad är VIK:s styrkor?
Västerås har gått tillbaka till grunderna, men kreativiteten har blivit lidande istället. Inte ger det någon effekt heller. Att chippa ut och checka kommer inte att räcka långt. Och när man dessutom inte är bättre i detaljer som att vinna närkamper och dueller, jobba hårdare och åka mer skridskor än motståndarna, så finns det ju ingenting där.
Nu har VIK gjort bättre matcher än denna mot Södertälje, som exempelvis två fajter mot AIK där man visade glimtar av någon slags kapacitet att faktiskt kämpa ner motståndarna.
Men förutom det – vad ska göra att VIK vinner matcher? Det är svårt att se vad lagets styrkor är, eller vad man faktiskt vill göra när man har pucken.
När det dessutom faller igenom som på 3–1-målet så undrar man hur mycket effekt tränarbytet faktiskt fått.
VIK är nere på en låg nivå spelmässigt, icke-konstruktiva med pucken och chippar ut nästan hela tiden. Men vinner inte puckdueller eller tar defensiven heller.
&mdash>; Andreas Hanson (@AndreasHanson\_) 3, 2024
3-1-målet: pucktapp i egen zon, alla fw 76-46-27 stirrar puck, ingen faller bakåt.
Ring upp Ante Karlsson igen, VIK.
Ring upp Ante igen, VIK
Västerås sportchef Niklas Johansson valde att avvakta och se om Eric Karlsson kunde lyfta laget.
Klart att han behöver mer tid än fem matcher på sig för att få en rättvis chans, men med tanke på hur försvarsspelet stundtals ser ut så får man nog tänka om här.
Jag vet inte om det finns en chans fortfarande att få Anders ”Ante” Karlsson med på det här projektet, men det är nog läge att ta upp den tråden igen för att få in mer ny energi och nya ögon på det här VIK-laget.
Peter Popovic kan naturligtvis vara ett namn också, som den gamla storback och meriterade tränare han är.
Och någon rutinerad tvåvägscenter, skulle också behövas.
Ge Hockeynews PLUS i julklapp till någon du tycker om
ERBJUDANDE med Hockeynews: 3 mån/halva priset på TV4 PLAY SPORT TOTAL (säg upp när du vill)