Det började darrigt. Kanske lite nervöst. Hemmalaget hade matchboll om en säkrad framtid i Hockeyallsvenskan, och såg lite stressat ut, skickade iväg puckar i onödan och åkte på ett tidigt insläppt mål.
Men i de stora och avgörande matcherna vill man ju att sina stora stjärnor och spetsspelare ska kiva fram.
Det har de gjort i de här kvalmatcherna för VIK – och det gjorde de även nu i match fem.
Oscar Lawner och Carl Jakobsson, två av lagets bästa spelare hela säsongen, tog tag i spelet efter ungefär sex minuter och visade vägen genom att driva upp ett anfall som slutade med en utvisning för Troja.
Där klev Konstantin Komarek fram och sköt 1–1, hans tredje mål och sjunde poäng i den här matchserien.
Troja svarade genom att göra ett märkligt ”spökmål” som bara situationsrummet och målskytten själv, Ludvig Warg, såg – och det gav smålänningarna ledning och nytt hopp.
Men där hade VIK redan börjat komma igång.
En succé man inte såg komma
Man ordnade fram ett nytt powerplay, återigen med Komarek som navet i allt. Och just när Troja blev fulltaligt tryckte sig Viktor Johansson in förbi Tom Hedberg och satte 2–2-pucken.
Troja hade sina chanser, och hade chansen att ta ledningen på nytt när Allan McShane kom i bra läge – men Oliver Håkanson klev fram i Västerås mål.
Som han gjort i varje match. En succévärvning som man verkligen inte såg komma. Inte för att han är någon dålig målvakt, absolut inte – men när han värvades från Södertälje såg jag inte framför mig att 23-åringen skulle spela en så stor och avgörande roll i som han gjort.
En bra målvakt är alltid avgörande, men det självförtroende han visat och den trygghet han skänkt till Västerås försvarsspel – ja, det är något utöver det vanliga.
Istället kunde Konstantin Komarek styra in 3–2, återigen efter fint förarbete av Oscar Lawner, och även den moderna VIK-ikonen Jimmie Jansson Lorek.
Klapp-klapp – av defensive backen
VIK visade sin styrka på isen. Och utanför – publiksiffran på 3 299 (3 126 på plats) fick en inte att trilla baklänges, men uppslutningen på ståplats och ljudvolymen var högre än jag upplevt i Västerås den här säsongen, och då har jag följt laget mer noga än jag någonsin gjort förut.
Och när defensive klippan Henrik Malmström gjorde ett klapp-klapp-mål till 4–2, i samarbete med vanligtvis anonyme Olle Norberg och unge energiforwarden Viktor Pantzare… Ja, ni förstår själva.
Stjärnorna stod rätt för Gulsvart.
Det fanns ingenting som kunde stoppa VIK den här kvällen.
Därmed inte sagt att Troja var uträknat och uppgivet – tvärtom.
Ludvig Warg satte 4–3 och Troja tryckte på stenhårt på slutet för en kvittering. Det var ohyggligt nära – och det krävdes en kraftsamling, ett igelkottsförsvar och kanske lite tur för att VIK skulle stå emot.
Troja faller till slut på skillnaden på sina spetsspelare jämfört med Västerås. Där Komarek, Lawner, Jakobsson och flera andra klev fram, så fanns det inte samma tyngd och kraft i Troja.
Det blir en ny vända ner i Hockeyettan för Troja, under en säsong där mycket och lite till har hänt.
Västerås kan blicka framåt.
Om det är en ljus framtid, det återstår att se.
Men man gjorde vad som krävdes när det behövdes som mest.
