Två problem som talar mot VIK
Västerås kom kraftigt decimerat till Ö-vik, hade nio raka förluster i ryggen och fyra Hockeyettan-lån med sig på bussen.
Trots det gör man en riktigt bra match och förtjänade mer. Modo hade givetvis sina lägen, men VIK såg strukturerat ut och höll under långa stunder borta Modo från klara målchanser, och Benedikt Oschgan som fått hoppa in i målet med kort varsel gav ett lugnt intryck.
Sen gjorde VIK ändå några misstag, två missförstånd ledde till två mål bakåt.
Men det som händer sedan är det som ger VIK hopp. Man kom tillbaka och man hade chanser för att få med sig poäng.
På något sätt tror jag att VIK behöver tro på vad de gör här, och försöka i besvikelsen se en prestation som troligtvis hade räckt till seger de flesta kvällar.
Peter Andersson sa ungefär detta i TV4 efteråt, men han sade också något i stil med att ”vi har jätteproblem i klubben”, på en fråga om ekonomin.
Ett sådant problem är till exempel att man har en back i Niklas Folin med, enligt uppgifter till oss på Hockeynews, en månadslön god för en toppspelare i vilket HA-lag som helst.
Han fick inte ens följa med till match nu när man saknade en rad spelare. Då lånade man hellre från Hockeyettan. Och den backen som lånades in – Jesper Broeng – gjorde till och med mål.
Det är ett jätteproblem att ha en stor lönepost oanvänd, och det säger faktiskt precis allt om varför VIK har hamnat här.
Uppenbarligen är förtroendet helt obefintligt hos Peter Andersson för Folin, och där bara måste man hitta en lösning på något sätt.
Det är ett problem för VIK.
Ett annat problem är att man har fem poäng upp till säker mark – och var finns egentligen räddningsplankan?
På papperet borde Västerås vara före både Almtuna och Vimmerby, men det är detta man inte klarar av – på bortaplan mot Modo är förväntningarna låga, där finns inget att förlora. Då kan det se bra ut, axlarna åker ner.
Hemma mot Oskarshamn på fredag, inför på nytt halvtomma läktare i Rocklunda – raka motsatsen. Det är den typen av matcher som VIK måste vinna.
Den frustrationen behövdes inte
Kalmar slog Södertälje med 6–5, två lag som såg jämnstarka ut men där SSK framförallt föll på egna hårresande misstag och riktigt mjuka utvisningar.
Tvåorna duggade tätt och när Kalmar gjorde 3–2 i powerplay såg man en mycket frustrerad Andreas Johansson koka av ilska. Han hade nog gärna klättrat ut på isen där för att hugga tag i första bästa domare.
Den frustrationen var dock inte vad SSK behövde där och då, snarare tror jag att det stjälpte laget. Jag tycker att man såg ut att tappa fokus där i den andra perioden då man släppte in fyra mål.
Det kändes mer som läge att ta en timeout och lugna ner sig, men istället gick man bort sig och skapade mer frustration.
Sen kommer SSK ändå tillbaka, Sebastian Dyk gjorde tre mål och man får in 6–5 med 1.45 kvar.
Kalmar vann ändå rättvist och var kliniska i sina avslut, medan SSK hade mer studsar på rätt sida när målen kom i tredje perioden.
SSK behöver inte gräva ner sig över en förlust mot seriens bästa hemmalag, jag är snarare väldigt spänd på att se dem mot Modo på fredag.
Snyggt, men imponerar knappast på SHL-bossarna
När man leder serien stort, då funkar det mesta.
Liam Dower Nilsson dribblar på blålinjen som sista man, lyckas runda Joachim Rhodin och sätta ledningsmålet för Björklöven.
Hade någon i exempelvis Västerås gjort samma sak hade det naturligtvis inte gått vägen.
Det är dock knappast en aktion som imponerar på SHL-sportcheferna. Där hade ett risktagande som det, särskilt i läge 0–0, nog inte fallit i god jord. Knappast heller i ett slutspel om en SHL-plats. Men där är vi inte nu.
Nybro kom tillbaka på ett imponerande sätt, och känslan var att det släppte en massa känslor när Alex Ciernik sköt ledningsmålet 2–1.
Först ser den ekonomiska krisen ut att lösa sig, och nu slår man Björklöven?
Ja, Joachim Rhodin hade öppet mål också för att sätta 3–1. Där borde matchen ha punkterats.
Istället fick Rhodin se ett skott från Mathew Maione passera honom i slutet, när Löven plockade målvakten, och den pucken styrdes in till 2–2.
Rhodin fick lite revansch genom att sätta en straff i straffläggningen, men det räckte inte. Oscar Tellström blev matchvinnare och 16 straffar krävdes för att kora vinnaren.
Kanske kan detta ändå bli en onsdagskväll som ger en boost för alla i Nybro Vikings. De har en ruggig match borta mot Almtuna på fredag.
Så skönt stäm i den kedjan
Almtuna som är fortsatt svårslaget och denna gång tog poäng av AIK, efter sen kvittering av Fredrik Schlyter. William Pethrus avgjorde sedan i förlängningen, och det är väl gott så – Almtuna är inget lag man städar av, det är sen gammalt.
Det borde det vara på papperet – och för mig är det fortfarande ett lag som kan hamna i negativt kval.
AIK å sin sida skulle behöva lite mer från fler formationer. Nu har man två som är riktigt bra, det finns ett härligt stäm hos kedjan med Ludwig Blomstrand–Daniel Ljungman–Scott Pooley, som när de samarbetade till Ljungmans andra för kvällen, till 2–3. Pooley släpper till Ljungman, Blomstrand har redan sökt sig in på mål och skymmer målvakten Viktor Andrén perfekt. Det är en fröjd att se dem.
Man har även bra leverans från Oskar Magnusson–Oscar Nord–Jesper Emanuelsson. Men fler behöver komma igång. Martin Johnsen efterlyser jag, han har ännu inte fått fart på grejerna ordentligt.
Kvällens nollor och norsk revansch
Lars Volden tog lite revansch för tidigare på säsongen när han höll nollan mot Vimmerby i 2–0-segern. Volden står på minus hittills sett till förväntade insläppta mål, men börjar kanske hitta formen igen.
Vimmerby fick inte hål på honom och han var klart godkänd även mot Almtuna förra veckan. Nu kommer Olof Lindbom tillbaka och utmanar honom dessutom.
Mora tog tre säkra poäng genom 4–0 mot Troja-Ljungby, som kanske stod för en klassisk mental härdsmälta här. Man vände hem, man har fått lite medvind och smakat på en vändning efter tränarbytet, men blir naiva och går bort sig.
Mora med sina spetsspelare bara väntade på att få hugga, och var skoningslösa. Nu är de sjua med tre raka vinster, och kan skapa nytt avstånd till lagen nedanför på fredag hemma mot Östersund.
Marcus Hellgren-Smed höll nollan för andra matchen i rad.
För mycket av det goda
Östersund som föll mot Oskarshamn med 2–3. ÖIK har gjort en hel del bra och en spelare som imponerat är backen Oskar Wahlberg, som ofta tar rätt beslut och gör det bra inte minst i pucktransporterna från zon till zon.
Den här kvällen blev det dock för mycket av det goda, när han transporterade in pucken rakt in framför eget mål till 0–1, och gav pucken lite väl enkelt i egen zon till 0–2.
Starkt dock av IKO att vinna med många spelare på frånvarolistan. Hade de förlorat här hade de trillat ner under topp sex för första gången på länge men bröt nu en fem matcher lång förlustsvit.
Spela ansvarsfullt. 18+. Villkor gäller.
