Det går inte att förundras och häpna över de unga spelarna som gång på gång kommer upp i Hockeyallsvenskan.
Även denna säsong finns det en rad lysande exempel.
Men Modos duo Elton Hermansson och Milan Sundström är kanske de mest sevärda.
Med dem i laget kan vad som helst hända. Hermansson slog igenom förra säsongen och ser så oerhört självklar ut, han har sån tro på sig själv och en skön attityd och ändå stor tjurighet som ger vibbar från hur tidigare storspelare har varit som sprungit fram ur Modos verksamhet bakåt i historien.
Sundström är spektakulär och kan blixtra till med de mest oväntade saker.
Problemet är att Modo blir lite för beroende av dem just nu. Fler måste bidra med mer. Den här kvällen gjorde Modos unga superduo den mer defensivt lutade tvåvägsbacken Elias Rosén till tremålsskytt. Rosén visade visserligen offensiva instinkter genom att söka upp rätta ytorna men pucken kom dit med briljans och genialitet från Hermansson eller Sundström.
Tyngden saknas
Denna gång räddade det också poäng, man kom tillbaka till 3–3 och är nu på tredjeplatsen i tabellen, men AIK är tyngre och tryckte tillbaka Modo rejält i långa stunder – eller vad sägs om 14–1 i skott i andra perioden?
Scott Pooley avgjorde i förlängning och tog segern, och där är det fler hot samt en stark defensiv och väldigt bra målvaktssida som gör att laget kan vinna mer frekvent och också leda serien.
Den tyngden som Scott Pooley, Oliver Johansson, Tyler Vesel, Daniel Ljungman och Ryder Rolston har i spelet med puck, den finns inte i Modo just nu.
Där får man vänta på att äldre spelare ska höja sig eller bli skadefria – något annat val finns nog inte, för jag tvivlar också på att man hittar några frälsare ute på spelarmarknaden, även om man har råd.
Revansch och tunga skador
Leksand skuggar AIK alltjämt efter att ha svarat starkt efter förlusten mot Kalmar i onsdags – genom att vinna returmötet övertygande med 4–0 nu. Kalmar tappade effektivitet här men också två forwards – Reece Vitelli och Jakob Ihs-Wozniak klev båda av.
Mer om den matchen finns i Viggo Ekebjärs rapport.
Bästa defensiven slog bästa offensiven
Flera intressanta resultat den här kvällen som stärker min tes från tidigare i veckan om att serien jämnar till sig.
Mora på sjunde plats slog Oskarshamn på sjätte plats, på bortaplan i en svängig och underhållande match.
Lagen turades om att leda matchen och ha momentum, det var offensiva Oskarshamn mot defensivt starka Mora, och det senare vann tack vare bra målvaktsspel och starkt boxplay – eller kanske oväntat svagt powerplay. Oskarshamn har varit glödheta i PP men fick inte alls till det nu.
Calle Karlsson sköt och sköt men fick inte hål på utmärkte Marcus Hellgren-Smed och i Mora får man nu mycket från många, man har fyra formationer som tuggar på och bidrar hela tiden – och spelar på sina styrkor.
Karaktäristiskt ras
Nybro tog andra raka segern mot ett Södertälje som också fick nya skador.
Det har egentligen varit en tidsfråga för Nybro som haft bättre statistik än tabellen visat, och nu börjat få lite retroaktiv medstuds och utdelning offensivt.
Västerås vände och vann mot Östersund, som såg riktigt bra ut enligt rapporterna, till en början men sedan på lite östersundskt vis föll ihop i tredje perioden. 2–0 och 3–1 blev snabbt 3–3 och VIK tog sedan bonuspoängen, och ÖIK gick därmed från att ha börjat kunna sniffa på topp sex till att istället känna pressen från VIK på elfte plats.
Behöver hjärtstartare
BIK Karlskoga, som varit ett av seriens största krislag, slog Visby Roma programenligt (väntar vi oss att nykomlingen kommer vinna någon mer match?) i en match som blev klar sent på grund av ett långt strömavbrott.
När matchen kom igång i Nobelhallen i tredje perioden kvitterade gästerna genom Juho Liuksiala men repliken kom snart genom Jonatan Harju som gjorde säsongens första mål.
Nu är BIK, trots allt negativt snack, bara fem poäng från topp sex. Hur är det ens möjligt?
Almtuna kan ta över krisstämpeln efter att ha åkt på ännu en jätteförlust hemma mot Vimmerby. Det var gratismatch, man bjöd alltså på fri entré men ändå var det tomma stolar i Gränby ishall. Sorgligt att se Uppsalabornas så svala intresse för hockeyn.
Publiksiffran var 1 928 men antingen struntade många att gå dit eller så stod de kanske i baren. Kanske gick några hem i takt med att målen trillade in.
1–6 (!) i kväll innebär att så hyllade Almtuna nu har fyra raka förluster med en hisnande målskillnad på 5–24 (!!). Vi kan nog slå fast att det Almtuna som förut kändes som ett topp sex-lag nu är borta, helt livlöst – och nu måste snarare hjärtstartaren fram i Gränby.
