Västerås är på väg mot den sämsta säsongen – någonsin.
Aldrig har VIK snittat mindre än en poäng per match på den här nivån.
Efter klara 2–5 mot BIK Karlskoga är snittet 0,94 per match.
Detta är egentligen tillräckligt för att vilja byta sportchef i vilken klubb som helst. Det är rimligt att VIK går skilda vägar med Niklas Johansson efter de här åren, där man inte nått den potential eller målsättning man satt upp.
NJ har varit hårt kritiserad. Det blir ganska naturligt. När supportrarna söker svar och någon att skylla misslyckandena på så hamnar sportchefen ofta överst på listan över syndabockar.
Samtidigt har man också hört både det ena och andra om hur NJ upplevts internt i klubben. Vad som är sant och vad som är skitsnack är inte lätt att avgöra, men även om sanningen ligger någonstans i mitten så är det inte positivt.
Varje säsong har det även funnits något som falerat med lagbygget. Valet av Karl Helmersson som huvudtränare föll inte väl ut, NJ byggde ett år en centersida med tre tonåringar, eller förlitade sig för mycket på för många unga backar – bland annat.
Den här säsongen – ja där kom VIK in snett i det från början.
Jag köper delvis förklaringen från NJ och huvudtränaren Peter Andersson i den uppmärksammade intervjun med VLT, om att de varit bakbundna av budgeten som sänkts successivt under åren. Från att ha börjat högt med ambitionen att vara ett topplag, och knyta upp tänkta stjärnor på stora kontrakt, vilket naturligtvis hämmar möjligheten att få ihop ett komplett lag om pengar plockas bort.
Jag tror att det finns förmildrande omständigheter som gjort jobbet svårare för Niklas Johansson. Och jag tror inte att det är så enkelt, att man kan skylla VIK:s förfall på en person.
Jag tror inte heller att det bara är (bristen på) mängden miljoner i spelarbudget som sänkt VIK till den här nivån.
14, 16 eller 18 miljoner – ja, det gör stor skillnad för ett lagbygge, men oavsett vilket ska inte VIK ligga i bottenskiktet av Hockeyallsvenskan.
Det lag som Peter Andersson ställde ut på isen den här onsdagskvällen tycker jag också är gott nog på papperet för att hävda sig bättre än man gör.
Nu ser det mer ut att handla om självförtroende och den negativa spiral som det blivit i klubben. Ett lag som börjar inspirerande, och ganska ofta tar ledningen i matcherna, men krymper ihop och tappar tron och modet att göra det man tänkt.
Just den här kvällen spelade VIK fast sig i uppspelen. Centern som är navet i uppspelen hamnade för ofta i situationer som ledde till ett felbeslut, eller så var det brist på passningsalternativ.
Då blir det kämpigt.
Samtidigt finns det fortsatt moral och inställning hos truppen. VIK hade kunnat lägga sig och dö efter 1–4 tidigt i tredje perioden, men gjorde inte det. Man fick in 2–4, pushade för ett mål till och Patrick Guay missade ett friläge till 3–4 med några minuter kvar.
Men det går emot, och jag förstår att det är frustrerat.
Det är skrämmande och förvånande
Jag tror att VIK behöver börja om från grunden. En ny och orutinerad styrelse (som man själva konstaterat att man är) behöver bli varma i kläderna, man behöver en gång för alla få klart med en klubbchef som kan bli navet i klubben som kan vara ansiktet utåt och peka ut riktningen, så att man vinner tillbaka förtroendet från publiken (1 636 åskådare i kväll – i ett rivalmöte mot BIK). Man behöver någon som kan vara bryggan mellan det kommersiella och det sportsliga.
Just den bryggan saknas nog mer än man kan tro. Jag tror att avsaknaden av en klubbchef har påverkat Niklas Johanssons arbete rätt mycket. Men jag blev väldigt förvånad när jag pratade med Peter Andersson efter den här matchen (text kommer). Enligt honom har det inte funnits någon som helst dialog mellan honom och styrelsen kring beslutet om Niklas Johansson. Det tycker jag är väldigt märkligt.
Jag säger inte att Peter Andersson ska bestämma hur klubben ska göra, och det förväntar han sig nog inte heller. Men när man har en så rutinerad nyckelperson i klubben, med långt kontrakt, som dessutom är god vän med sportchefen, så borde man väl åtminstone vilja höra dennes åsikt och tankar, och involvera honom i utvärderingen?
VIK är ingen liten klubb, men samtidigt knappast så stor att det ska vara långt avstånd mellan styrelse och huvudtränare – tvärtom borde man vilja bygga relationer och gemenskap.
Nu verkar den typen av relation vara snudd på obefintlig. För mig är det oroande och skrämmande. Hur ska man komma framåt i den här klubben om man inte kan samarbeta bättre?
VIK mår inte bra – men nu har man tagit första steget mot en förändring.
Frågan är bara om man kan ta rätt beslut framöver.
